Halloween
Bara lite kort nu.
Idag åkte jag tidigt hem till min mormor och morfar och satt och pluggade. Jo jagsvär, jag räkande kanske ett tiotal uppgifter i matten och läste alla hänvisade sidor i svenska boken, för provet på tisdag. Just nu sitter jag hemma hos Vicky och väntar på att mina systrars piano-lektion ska sluta, innan vi går hem till mormor och morfar igen för middag. Efter middagen ska jag åka hem till Anton (som jag gått i samma klass med sen fyran) för hans halloween chillkväll. Haha, jag som trodde att jag skulle tillbringa halloween sittandes hemma och kolla på skräck själv, nu kan jag åtminstone kolla på skräck med kompisar och bli 10 gånger räddare! xD
Oki, Sue-Ellen blev precis klar, så nu ska vi ta ossvidare hem till mormor och morfar igen!
Happy Halloween!
Michelle ♥
Idag åkte jag tidigt hem till min mormor och morfar och satt och pluggade. Jo jagsvär, jag räkande kanske ett tiotal uppgifter i matten och läste alla hänvisade sidor i svenska boken, för provet på tisdag. Just nu sitter jag hemma hos Vicky och väntar på att mina systrars piano-lektion ska sluta, innan vi går hem till mormor och morfar igen för middag. Efter middagen ska jag åka hem till Anton (som jag gått i samma klass med sen fyran) för hans halloween chillkväll. Haha, jag som trodde att jag skulle tillbringa halloween sittandes hemma och kolla på skräck själv, nu kan jag åtminstone kolla på skräck med kompisar och bli 10 gånger räddare! xD
Oki, Sue-Ellen blev precis klar, så nu ska vi ta ossvidare hem till mormor och morfar igen!
Happy Halloween!
Michelle ♥
This is how we make it
Mm, when you ain't got anything to do except homework on a Thursday night. Then let me tell you what to do; you go and make a goddamn irresistible and tasty apple pie, with apples from your very own apple tree! ;)
Too bad you can't have this one, 'cause it's MINE MINE MINE!!! ^^
Have a Godnight peeps!
And remember apple pie is healthy, think of how much apples you're actually using, right? :)
Michelle ♥
half way down
O helt plötsligt var det bara en halv vecka kvar innan lovet är slut...Dios mio vad tiden går fort egentligen, det känns som om jag inte fått någonting uträttat alls! Läxorna är halvt klara och träningen har ju gått bra, men långt ifrån strålande. Dessutom så har jag under hela veckan bara hunnit med att träffa en av mina närstående kompisar. Jag som hade tänkt att möta upp några fler som jag inte träffat på ett längre tag, men icke sa nicke..haha
I onsdags (igår) hade jag tid hos tandläkaren, vi spände min tandställning och hon trixade och donade med lite allt möjligt. Så nu har jag fått gummisnoddar som jag ska gå runt med 24/7, förutom när jag äter. Innan så skulle jag bara sova med gummisnoddarna, men eftersom vi närmar oss slutet av behandlingen så var det visst dags för att lägga in sista växeln. Inget mig emot alltså! Jag kan nog inte längta mindre till att bli av med järnvägsrälsen, haha.
De är ju inte så att jag ser jätte hemsk ut i tandställninglängre, jag har ju trots allt vant mig vid den. Men visst ska de bli SKÖNT att bli av med den. ^^
Igår var jag även i skolan för att göra en egen stång. Jag måste faktiskt få skryta lite och säga att det gick väldigt bra. Jag har till och med träningsvärk idag! Haha, nej men jag körde lite horton-övningar till uppvärmning, vilket jag nu STARKT rekomenderar. Och efter det var man varm nog att börja göra en stång. ^^
Min kära kusin och barndomsvän Victoria kom över hem till oss igår för en trevlig liten tjejkväll. Hon kom över för middag, (pappas berömda curry) och sedan så var det dags för ett maraton av filmer...Eller det blev rättare sagt ett avsnitt av Gossip Girl och sedan Dirty Dancing. Tydligen så hade Vicky bara sett en bit ur Dirty Dancing 2, och jag menar man KAN INTE inte ha sett original versionen. Så då bestämde jag mig för att se till så att Vicky inte begår det misstaget, och satte på filmen RIGHT AWAY!, hehe
Vi satt och gottade i oss en massa godis och chokladkakor, gjorda av havre och choklad. YUMMI! ^^
Ibland måste man bara frossa i sig en massa, till och med på en onsdag. För då är det ju ändå lill-lördag, eller hur? (a)
Så nu har jag äntligen bokat biljetter till Michael Jackson's This is it. Imorgon kväll klockan sex ska jag bänka mig i bio salongen, och kolla på den här otroligt efterlängtade filmen/dokumentären med 'bästis', haha. Jag ska aldrig mer använda det ordet, visst påminner det väldigt mycket om lågstadiet, när man delade bästis hjärtan och allt?? xD Jag får verkligen försöka komma på något annat ord för bästis.
Nu jävlar gott folk, nu förväntar man ju sig något bra här då!
Michelle ♥
I onsdags (igår) hade jag tid hos tandläkaren, vi spände min tandställning och hon trixade och donade med lite allt möjligt. Så nu har jag fått gummisnoddar som jag ska gå runt med 24/7, förutom när jag äter. Innan så skulle jag bara sova med gummisnoddarna, men eftersom vi närmar oss slutet av behandlingen så var det visst dags för att lägga in sista växeln. Inget mig emot alltså! Jag kan nog inte längta mindre till att bli av med järnvägsrälsen, haha.
De är ju inte så att jag ser jätte hemsk ut i tandställninglängre, jag har ju trots allt vant mig vid den. Men visst ska de bli SKÖNT att bli av med den. ^^
Igår var jag även i skolan för att göra en egen stång. Jag måste faktiskt få skryta lite och säga att det gick väldigt bra. Jag har till och med träningsvärk idag! Haha, nej men jag körde lite horton-övningar till uppvärmning, vilket jag nu STARKT rekomenderar. Och efter det var man varm nog att börja göra en stång. ^^
Min kära kusin och barndomsvän Victoria kom över hem till oss igår för en trevlig liten tjejkväll. Hon kom över för middag, (pappas berömda curry) och sedan så var det dags för ett maraton av filmer...Eller det blev rättare sagt ett avsnitt av Gossip Girl och sedan Dirty Dancing. Tydligen så hade Vicky bara sett en bit ur Dirty Dancing 2, och jag menar man KAN INTE inte ha sett original versionen. Så då bestämde jag mig för att se till så att Vicky inte begår det misstaget, och satte på filmen RIGHT AWAY!, hehe
Vi satt och gottade i oss en massa godis och chokladkakor, gjorda av havre och choklad. YUMMI! ^^
Ibland måste man bara frossa i sig en massa, till och med på en onsdag. För då är det ju ändå lill-lördag, eller hur? (a)
Så nu har jag äntligen bokat biljetter till Michael Jackson's This is it. Imorgon kväll klockan sex ska jag bänka mig i bio salongen, och kolla på den här otroligt efterlängtade filmen/dokumentären med 'bästis', haha. Jag ska aldrig mer använda det ordet, visst påminner det väldigt mycket om lågstadiet, när man delade bästis hjärtan och allt?? xD Jag får verkligen försöka komma på något annat ord för bästis.
Nu jävlar gott folk, nu förväntar man ju sig något bra här då!
Michelle ♥
Pretty blank actually
Just nu när man har lov så händer de inte så mycket. Eller jag kan ju berätta om exakt vilka jag går ut och träffar och exakt vad jag gör hela dagarna, men det är ju inte så intressant. Jag vill ju kunna reflektera om saker som händer. Bara för att det är lov så ska jag ju inte börja reflektera om hur diskmaskinen fungerar eller inte, eller hur?? xD
So everything is pretty blank actually. Apart from what I posted a couple a days ago...
However I can say that my rehab-program is (thank god) working, or at least I haven't had another 'attack' or how you would like to call it. I'm still on the right track, which is a very good thing. ^^
Briefly about what I HAVE to do during my holiday:
*Study- Swedish; The Renaissance and The Age of Enlightenment
Read Hamlet and prepare for a presentation of the book
- Math; loads...
- Chinese; Write an essay about Aung San Suu Kyi
*Work-out -Do my individual work-out program; Pilates/Yoga
Stretching
Sit-ups, push-ups etc
That is actually about it, but these are things I cannot choose to do or not. I just have to...
And of course I will go out and meet some friends too. Haha, that I have to do! ^^
Been listening to MTV all day and found this one a hit :
Keep having good day people!!! Enjoy your holiday as much as I am. ^^
Michelle ♥
So everything is pretty blank actually. Apart from what I posted a couple a days ago...
However I can say that my rehab-program is (thank god) working, or at least I haven't had another 'attack' or how you would like to call it. I'm still on the right track, which is a very good thing. ^^
Briefly about what I HAVE to do during my holiday:
*Study- Swedish; The Renaissance and The Age of Enlightenment
Read Hamlet and prepare for a presentation of the book
- Math; loads...
- Chinese; Write an essay about Aung San Suu Kyi
*Work-out -Do my individual work-out program; Pilates/Yoga
Stretching
Sit-ups, push-ups etc
That is actually about it, but these are things I cannot choose to do or not. I just have to...
And of course I will go out and meet some friends too. Haha, that I have to do! ^^
Been listening to MTV all day and found this one a hit :
Keep having good day people!!! Enjoy your holiday as much as I am. ^^
Michelle ♥
Winner
It really ain't easy when it's hard. I should know, right?
So what do you do when everything is hard and your life sucks?
Do you go and create a pityclub and spend all day long feeling sorry for yourself? Or do you refuse to face the fact that everythings is hopeless and fight back?
I have learned that feeling sorry for yourself is okay, but far from good. It is acceptable for a short period, but after that period and if you still keep only feeling sorry for yourself, then it all just becomes (excuse me) SHITTY.
After that period of pityness, I think that you should be able to think of someone else (and their needs) apart from yours. To be able to center someone else instead, and make the best of the current situation. FIGHT
Of course it won't be easy, however you just have to do it. FIGHT
You don't have to be smiling or even enjoying the fight, of course not, but you fight. Make sure you are hanging in there no matter what. I'm not asking you to go around and pretend to be happy, you could be sad if you want to, (be my guest then.)
No, if you want to cry, you cry. If you want to scream, you go on and scream the heck out of yourself.
Just make sure you are doing it with thoughts like: "I'm done with this shit!" or "Enough is enough!" and not with thoughts like: "Poor me!" or "Why is this only happening to me!?".
If you manage to do that (fight with those good thoughts), for me you are fighting and not giving up.
It doesn't matter if you win or loose by that time. That, I'm NOT intrested in.
If you keep on fighting, you are always going to remain as a winner in my eyes. Don't you go and care about the prize or medallion. Because there are always only going to be ONE first prize, and we all cannot have it.
Let us face that fact, okay? So if you fight and hang in there, I can asure you that you are already a winner!
-Sometimes the achievement is more valuable than the award.
So no matter how hard and tough your life is, remember to keep fighting. Don't give up on yourself, even when you feel like you have nothing to fight for, then fight for your own precious life on earth.
Michelle ♥
So what do you do when everything is hard and your life sucks?
Do you go and create a pityclub and spend all day long feeling sorry for yourself? Or do you refuse to face the fact that everythings is hopeless and fight back?
I have learned that feeling sorry for yourself is okay, but far from good. It is acceptable for a short period, but after that period and if you still keep only feeling sorry for yourself, then it all just becomes (excuse me) SHITTY.
After that period of pityness, I think that you should be able to think of someone else (and their needs) apart from yours. To be able to center someone else instead, and make the best of the current situation. FIGHT
Of course it won't be easy, however you just have to do it. FIGHT
You don't have to be smiling or even enjoying the fight, of course not, but you fight. Make sure you are hanging in there no matter what. I'm not asking you to go around and pretend to be happy, you could be sad if you want to, (be my guest then.)
No, if you want to cry, you cry. If you want to scream, you go on and scream the heck out of yourself.
Just make sure you are doing it with thoughts like: "I'm done with this shit!" or "Enough is enough!" and not with thoughts like: "Poor me!" or "Why is this only happening to me!?".
If you manage to do that (fight with those good thoughts), for me you are fighting and not giving up.
It doesn't matter if you win or loose by that time. That, I'm NOT intrested in.
If you keep on fighting, you are always going to remain as a winner in my eyes. Don't you go and care about the prize or medallion. Because there are always only going to be ONE first prize, and we all cannot have it.
Let us face that fact, okay? So if you fight and hang in there, I can asure you that you are already a winner!
-Sometimes the achievement is more valuable than the award.
So no matter how hard and tough your life is, remember to keep fighting. Don't give up on yourself, even when you feel like you have nothing to fight for, then fight for your own precious life on earth.
Michelle ♥
A cultural thing
Kom på utställningen mina vänner. Jag och min vän Anna deltog i projektet år 2007, och nu är den äntligen klar. Vi arbetade med Hyun-jin Kwak, en konstnär som ursprungligen kommer ifrån Sydkorea.
Girls in uniform;Study of elements
6 november, kl 17:00, kulturhuset, våning 3.
Fri entré
Michelle ♥
Graham-tekniken
Nu är det på allvar alltså. Lilla jag ska fan ta mig i kragen och börja träna graham-tekniken. One and a half more year to go! ;)
Michelle ♥
The days of sleep in's may begin
Så hade man höstlov numera!!! =D Det där om mat jag både längtar och inte längtar efter höstlovet var bara bullshit. Jag insåg idag att under balett lektionen att jag absolut måste få ett lov PRONTO. Inge energi kvar, inge ork helt enkelt. Dessutom så gjorde min hälsena cp ont idag, minsta lilla tendu var smärtsam att göra. Så man kan då ana hur otroligt mycket jag led under den klassen idag. Men nog såg jag till att pumpa ut det allra sista innan lovet, det var ju något som jag sa att jag skulle göra. Nu kan man äntligen slappna av och ta det lugnt, och framför allt SOVA. Jag kan sova tills jag vaknar utav mig själv nu. (Visserligen sover jag vanligtvis inte så mycket in på dagen, men till tio ska väl gå) I vilket fall som helst så ska de bli så otroligt skönt att inte behöva ställa klockan på sex varje dag. ^^
Igår så var vi på Naturhistoriska Riksmuseét istället föra att ha en vanlig NO-lektion, vilket var väldigt roligt. Men jag måste säga att jag var en aning skeptisk när läraren sa att vi skulle gå och kolla på en utställning, för det låter ju lagom roligt. Men det visade sig vara så otroligt roligt. Den sinnrika människan tror jag att vi kollade på, kommer inte riktigt ihåg namnet tyvärr. :P
Men det jag aldrig kommer att glömma var Mörka Rummet. Det var så himla läskigt och samtidigt så jävla roligt att gå igenom den. Det går inte att beskriva upplevelsen, man måste prova att gå igenom den själv. En sak kan jag i alla fall säga, och det är att jag aldrig har vart så skrämd i hela mitt liv! Panik, ensamhet, vilsenhet, hjälplös, aa det var hemskt. Men eftersom att Johan och Sara som stod därute och väntade/hejade på mig skrattade under hela den tiden jag var inne i Mörka Rummet , så antar jag att det bara var roligt. För det fanns nämligen en kamera riggad inne i rummet, och de som står utanför kan kolla på och se ens reaktioner.
Jag var därinne i 10 minuter, det tog mig 10 hela minuter att gå igenom det lilla rummet, och jag skrek som fan. Haha, de två fick sig ett gott skratt kan jag ju säga. ;)
Jag lyckades somna under matte lektionen idag, mitt under en uppgift. Jag satt och höll på att lösa en uppgift, mitt under en beräkning så somnade jag till. (!) När jag vaknar så ser jag hur siffrorna, från vänster till höger börjar bli till oläsliga fläckar. xD komiskt eller hur?? Det roliga var, eller är att matte lektionen var den allra sista innan Höstlovet började, så ni kan ju bara ana hur (bokstavligt talat) skoltrött jag var...
Jo, man kommer ju att sakna de här jävlarna nästa vecka! Nu ska man helt plötsligt var hemma och träna själv, och inte vara i skolan längre.
Michelle ♥
Igår så var vi på Naturhistoriska Riksmuseét istället föra att ha en vanlig NO-lektion, vilket var väldigt roligt. Men jag måste säga att jag var en aning skeptisk när läraren sa att vi skulle gå och kolla på en utställning, för det låter ju lagom roligt. Men det visade sig vara så otroligt roligt. Den sinnrika människan tror jag att vi kollade på, kommer inte riktigt ihåg namnet tyvärr. :P
Men det jag aldrig kommer att glömma var Mörka Rummet. Det var så himla läskigt och samtidigt så jävla roligt att gå igenom den. Det går inte att beskriva upplevelsen, man måste prova att gå igenom den själv. En sak kan jag i alla fall säga, och det är att jag aldrig har vart så skrämd i hela mitt liv! Panik, ensamhet, vilsenhet, hjälplös, aa det var hemskt. Men eftersom att Johan och Sara som stod därute och väntade/hejade på mig skrattade under hela den tiden jag var inne i Mörka Rummet , så antar jag att det bara var roligt. För det fanns nämligen en kamera riggad inne i rummet, och de som står utanför kan kolla på och se ens reaktioner.
Jag var därinne i 10 minuter, det tog mig 10 hela minuter att gå igenom det lilla rummet, och jag skrek som fan. Haha, de två fick sig ett gott skratt kan jag ju säga. ;)
Jag lyckades somna under matte lektionen idag, mitt under en uppgift. Jag satt och höll på att lösa en uppgift, mitt under en beräkning så somnade jag till. (!) När jag vaknar så ser jag hur siffrorna, från vänster till höger börjar bli till oläsliga fläckar. xD komiskt eller hur?? Det roliga var, eller är att matte lektionen var den allra sista innan Höstlovet började, så ni kan ju bara ana hur (bokstavligt talat) skoltrött jag var...
Jo, man kommer ju att sakna de här jävlarna nästa vecka! Nu ska man helt plötsligt var hemma och träna själv, och inte vara i skolan längre.
Michelle ♥
I fight, 'cause I'm a fighter.
2 dagar kvar mina vänner, anar ni hur mycket jag både längtar och inte längtar efter det. Jag mena, självklart längtar jag efter lite lov, det är ju bara skönt och inte behöva gå upp klockan sex varje morgon och ha historia eller svenska. Men det dåliga är att jag förmodligen kommer tappa formen igen, precis nu när jag in a way har lyckats pricka in en version av toppform.
Jo, visst jag har ont i min hälsena, som fan (for the record) och jag har stukat min andra fot, vilket betyder att jag känner mig lite funktionshindrad, men allt annat funkar dock. Framförallt så känner jag att det är rätt muskler som arbetar just nu. ^^
Man vill ju inte ta lov ifrån det, tänk om jag har problem med att hitta tillbaka till det om en vecka??
Ni förstår nog min noja. missförstå mig inte nu, jag tycker att det ska bli underbart att få lov från teorin.
I Tisdags så var jag hos skolsyster för ännu ett följmöte, och den här gången var resultaten inte lika bra. Tvärtom, det pekade helt och hållet åt fel håll. Jag måste säga att jag blev otroligt besviken och kände mig ytterst misslyckad. Jag hade ju följt mitt rehab-program så himla bra, vad gjorde jag för fel?? DEt var min första tanke, var är felet? funkar det här programmet kanske inte för mig? Ska vi kanske byta program? Eller helt och hållet sluta med det? Jag mådde i vilket fall som helst inte bra, och kände bara för att gråta. Att bara låta allt komma, bara sitta och gråta och tycka illa och synd om mig själv.
Som jag nämnde tidigare i veckan, sa jag att minsta lilla dåliga nyhet skulle slå mig tillbaka på gamla spår, vilket det nästan gjorde igårkväll. Jag kände att jag började agera på det sättet jag brukade göra, och befarade att det skulle gå alldeles för långt. som tur var hann jag ringa upp en kompis och få lite vett bankad i huvudet.
Jag klarade ju av en dag, vilket betyder att jag måste kunna klara av flera dagar. (Det är åtminstone det jag vill tro, och håller på.) Nu har jag bestämt mig för att det ska gå. Jag måste klara mig genom det här, inga men, inga invändningar NADA. Svart ska vara svart, och vitt ska vara vitt.
Michelle ♥
Jo, visst jag har ont i min hälsena, som fan (for the record) och jag har stukat min andra fot, vilket betyder att jag känner mig lite funktionshindrad, men allt annat funkar dock. Framförallt så känner jag att det är rätt muskler som arbetar just nu. ^^
Man vill ju inte ta lov ifrån det, tänk om jag har problem med att hitta tillbaka till det om en vecka??
Ni förstår nog min noja. missförstå mig inte nu, jag tycker att det ska bli underbart att få lov från teorin.
I Tisdags så var jag hos skolsyster för ännu ett följmöte, och den här gången var resultaten inte lika bra. Tvärtom, det pekade helt och hållet åt fel håll. Jag måste säga att jag blev otroligt besviken och kände mig ytterst misslyckad. Jag hade ju följt mitt rehab-program så himla bra, vad gjorde jag för fel?? DEt var min första tanke, var är felet? funkar det här programmet kanske inte för mig? Ska vi kanske byta program? Eller helt och hållet sluta med det? Jag mådde i vilket fall som helst inte bra, och kände bara för att gråta. Att bara låta allt komma, bara sitta och gråta och tycka illa och synd om mig själv.
Som jag nämnde tidigare i veckan, sa jag att minsta lilla dåliga nyhet skulle slå mig tillbaka på gamla spår, vilket det nästan gjorde igårkväll. Jag kände att jag började agera på det sättet jag brukade göra, och befarade att det skulle gå alldeles för långt. som tur var hann jag ringa upp en kompis och få lite vett bankad i huvudet.
Jag klarade ju av en dag, vilket betyder att jag måste kunna klara av flera dagar. (Det är åtminstone det jag vill tro, och håller på.) Nu har jag bestämt mig för att det ska gå. Jag måste klara mig genom det här, inga men, inga invändningar NADA. Svart ska vara svart, och vitt ska vara vitt.
Michelle ♥
Kom igen!
Så nu var det bara fyra dagar kvar tills lovet börjar, och sedan kan man bara ta det allmänt lugnt i en vecka innan all skolstress kör igång igen. Eller kommer det verkligen att bli så? Jag har på känn att jag förmodligen kommer att sitta hemma och stressa upp mig själv över all skolarbete som jag kommer att behöva ta igen under lovet. Egentligen så är det nog inte så mycket, jag har inte orkat gå igenom allt än, men det känns som om jag kommer att behöva göra ganska så mycket under lovet.
Men nog om det, nu tycker jag att vi ska fokusera på 'nedräkningen'. Det är fyra dagar kvar, musikprove/årtiondets faktaprov skrevs idag (och det gick hyfsat bra), det enda som återstår är de schemalagda lektionerna. Sedan så är det finito och lovet kan börja! =)
Imorgon ska jag på mitt allra sista checkmöte med skolsyster innan Höstlovet börjar, jag undrar hur det kommer att gå alltså. (håller tummarna) Just nu känner jag att minsta dåliga nyhet kommer att slå mig tillbaka på gamla spår, vilket betyder att jag förmodligen kommer att hamna i en personlig kris. Och det skulle verkligen vara otajmat med tanke på att Höstlovet börjar nästa vecka.
Jag som känner att rehab-programmet funkar så himla bra. Skulle det nu visa sig imorgon att det givit dåliga resultat så betyder det ju att jag måste få ett nytt rehab-program...vilket innebär att jag måste anpassa mig på nytt. Ugh, vet inte om jag orkar med ännu mer förändring i livet just nu.
Annars kan jag säga er att jag mår super just nu, är bara lite allmänt för trött, men det har jag ju bara mig själv och skylla. Jag kan ju välja att gå och ägga mig tidigare än klockan tolv varje kväll. Men men, det ger sig.
Idag gick baletten inte alls lika bra som det gjort under förra veckan, men jag hoppas att det blir bättre till imorgon. Däremot så gick modern-klassen helt suveränt. Vi var TRE på klass idag, rena privat lektionen! Coaching och korrektioner alla övningar igenom, det kunde inte ha varit bättre. På toppen av det så arbetade såklart vi tre ännu bättre än vanligt.
Take care my dearest friends!
Michelle ♥
Men nog om det, nu tycker jag att vi ska fokusera på 'nedräkningen'. Det är fyra dagar kvar, musikprove/årtiondets faktaprov skrevs idag (och det gick hyfsat bra), det enda som återstår är de schemalagda lektionerna. Sedan så är det finito och lovet kan börja! =)
Imorgon ska jag på mitt allra sista checkmöte med skolsyster innan Höstlovet börjar, jag undrar hur det kommer att gå alltså. (håller tummarna) Just nu känner jag att minsta dåliga nyhet kommer att slå mig tillbaka på gamla spår, vilket betyder att jag förmodligen kommer att hamna i en personlig kris. Och det skulle verkligen vara otajmat med tanke på att Höstlovet börjar nästa vecka.
Jag som känner att rehab-programmet funkar så himla bra. Skulle det nu visa sig imorgon att det givit dåliga resultat så betyder det ju att jag måste få ett nytt rehab-program...vilket innebär att jag måste anpassa mig på nytt. Ugh, vet inte om jag orkar med ännu mer förändring i livet just nu.
Annars kan jag säga er att jag mår super just nu, är bara lite allmänt för trött, men det har jag ju bara mig själv och skylla. Jag kan ju välja att gå och ägga mig tidigare än klockan tolv varje kväll. Men men, det ger sig.
Idag gick baletten inte alls lika bra som det gjort under förra veckan, men jag hoppas att det blir bättre till imorgon. Däremot så gick modern-klassen helt suveränt. Vi var TRE på klass idag, rena privat lektionen! Coaching och korrektioner alla övningar igenom, det kunde inte ha varit bättre. På toppen av det så arbetade såklart vi tre ännu bättre än vanligt.
Take care my dearest friends!
Michelle ♥
Ensam hemma
Det är någonting som i princip aldrig händer, men jo visst, inträffar det så gör det ju de. Idag efter att jag slutat skolan, ringer mamma och ber mig åka hem och städa istället för att åka med till mormor och morfar för den 'veckliga' middagen. En del av mig tyckte att det lät bra, nu behövde jag inte åka till mormor och morfar och göra ingenting, medan en annan del av mig inte ville hem och städa. Det hela slutade med att jag åkte hem, för jag hade behövt städa inför tvillingarnas 7 års-kalas imorgon i vilket fall som helst. Lika bra och få det gjort nudå, inte sant?? ^^
Samtidigt så kunde jag utnyttja den här 'egentiden' till max. Och verkligen bara vara för mig själv och göra allt och inget.
Men innan jag åkte hem, så bestämde jag och Sara oss för att ta en fika, och varva ner inför helgen. Det behövdes verkligen, jag känner att det finns så mycket (eller fanns) som jag behövde anförtro någon åt, och Sara är verkligen rätt person. Dessutom så var det på tiden att vi tog en fika och kunde sätta oss ner och prata om våra liv. Det slutade med att vi satt på Café fåtöljen på Götgatan i nästan två timmar. Visserligen så gick vi ut och åt middag igår, innan Meg Stuarts föreställning på Dansens Hus. Fast då var man ju bara stressad och åt under en pressad tid, för att man skulle hinna till föreställningen i tid. Så inget vettigt och klokt hann vi diskutera om.
Kvällen ägnade jag åt att kolla på Don Quijote med Paris Operan på youtube. De har tydligen lagt upp hela baletten på nätet, vilket bara är bra för sådana personer som jag. (Vi som inte vet vart och hur man ska få tag på balettfilmer och videos, om inte youtube.) Jag fastnade självklart inne på facebook också, men mest på grund av att jag satt och prata med en kompis. Så då är det inget och klaga över, de var ju bara roligt. =)
Den här baletten är så tempramentsfull alltså. ^^
Godnatt nu mina kära vänner, imorgon ska jag ägna hela dagen åt att plugga inför musik-provet på måndag. Och förmodligen tvätta lite, om jag hinner.
Michelle ♥
Samtidigt så kunde jag utnyttja den här 'egentiden' till max. Och verkligen bara vara för mig själv och göra allt och inget.
Men innan jag åkte hem, så bestämde jag och Sara oss för att ta en fika, och varva ner inför helgen. Det behövdes verkligen, jag känner att det finns så mycket (eller fanns) som jag behövde anförtro någon åt, och Sara är verkligen rätt person. Dessutom så var det på tiden att vi tog en fika och kunde sätta oss ner och prata om våra liv. Det slutade med att vi satt på Café fåtöljen på Götgatan i nästan två timmar. Visserligen så gick vi ut och åt middag igår, innan Meg Stuarts föreställning på Dansens Hus. Fast då var man ju bara stressad och åt under en pressad tid, för att man skulle hinna till föreställningen i tid. Så inget vettigt och klokt hann vi diskutera om.
Kvällen ägnade jag åt att kolla på Don Quijote med Paris Operan på youtube. De har tydligen lagt upp hela baletten på nätet, vilket bara är bra för sådana personer som jag. (Vi som inte vet vart och hur man ska få tag på balettfilmer och videos, om inte youtube.) Jag fastnade självklart inne på facebook också, men mest på grund av att jag satt och prata med en kompis. Så då är det inget och klaga över, de var ju bara roligt. =)
Den här baletten är så tempramentsfull alltså. ^^
Godnatt nu mina kära vänner, imorgon ska jag ägna hela dagen åt att plugga inför musik-provet på måndag. Och förmodligen tvätta lite, om jag hinner.
Michelle ♥
Hold on bitches
Nä jag skojar bara lite...kanske. ^^ Jag försöker verkligen inte vara uppkäftig eller kaxig på något sätt just nu, men dansen går verkligen BRAAAA just nu. Jag tror verkligen inte att det någonsin gått så bra under hela mitt liv. Jag har kunnat arbeta så otroligt medvetet och utförligt sen i lördags, och jag känner verkligen exakt när jag gör ett tekniskt fel. Det är verkligen helt underbart, för på toppen av det så har jag även kunnat maxat min prestation. Jag har arbetat till det maximala av det min kropp har just nu. Ni vet, pressat min kropp till topp.
Min vän Jenny tog bilderna på mig för ungefär tre veckor sen.
Och det gjorde jag speciellt idag. Vi hade vanlig balett klass från 9:30 till 11:10, och då arbetade jag som en galning. Efter 15 minuter vid stången (första delen av en balett klass) så svettades jag redan och man känner hur musklerna har aktiverats. Vid slutet av stången, så trodde jag helt seriöst att jag skulle ramla ner på golvet vilken minut som helst. Så jävla trött var jag efter 40 minuter vid stången. Och då rann de floder mina vänner.
Efter klassen så kan ni ju bara ana hur mycket jag svettats och hur trött mina muskler var.
Då skulle vi ha pas de deux, direkt efter såklart. Tänk er: jag är trött och min dräkt är så dränkt i svett att man skulle kunna krama ut svett från de, och självklart skulle det för en gångs skull vara fler tjejer än killar på klassen. Vilket ledde till att vi tjejer fick dansa dubbelt så mycket. Nu droppade det till och med svett från mitt ansikte. (Ja, jag svettades, in case you missed that)
Efter pas de deux som slutade 12:05 så ahde vi 10 minuters paus för att sedan fortsätta till 13:15, och bara på tå. Så efter pas de deux som är en klass bara på tå, fast med killen då. Så hade vi nu en tå-klass. Under den här klassen trodde jag verkligen att musklerna skulle kollapsa. Mitt ben började skaka så otroligt mycket under en övning, så jävla hårt hade jag arbetat, så jävla mycket hade jag pushat min gräns idag. ^^
STOLT lyder ordet idag, haha. Nu finns de en chans att jag låter kaxig och allt det. Men hey, som jag beskriver det här; "This is my place of bringing the diva to the surface"
Med andra ord är min dipp verkligen borta, och jag tror faktiskt att jag har lyckats pricka in toppformen nu. Är man glad eller vad?? =) Och det positiva är att jag även har kunnat ta upp mitt rehab program igen. Förra veckan så gick i princip allting dåligt, men vinden har vänt. Och jag är back on track. Nu får jag bara hoppas på att det här håller i sig, och att rehab programmet fortfarande ger positiva resultat. Det skulle vara en form av bummer om det visar sig på tisdag att rehaben inte ger positiva resultat, då jag ska ha en allra sista check-möte innan Höstlovet.
Nu ska jag kila iväg och sy tåskor...^^
Michelle ♥
Min vän Jenny tog bilderna på mig för ungefär tre veckor sen.
Och det gjorde jag speciellt idag. Vi hade vanlig balett klass från 9:30 till 11:10, och då arbetade jag som en galning. Efter 15 minuter vid stången (första delen av en balett klass) så svettades jag redan och man känner hur musklerna har aktiverats. Vid slutet av stången, så trodde jag helt seriöst att jag skulle ramla ner på golvet vilken minut som helst. Så jävla trött var jag efter 40 minuter vid stången. Och då rann de floder mina vänner.
Efter klassen så kan ni ju bara ana hur mycket jag svettats och hur trött mina muskler var.
Då skulle vi ha pas de deux, direkt efter såklart. Tänk er: jag är trött och min dräkt är så dränkt i svett att man skulle kunna krama ut svett från de, och självklart skulle det för en gångs skull vara fler tjejer än killar på klassen. Vilket ledde till att vi tjejer fick dansa dubbelt så mycket. Nu droppade det till och med svett från mitt ansikte. (Ja, jag svettades, in case you missed that)
Efter pas de deux som slutade 12:05 så ahde vi 10 minuters paus för att sedan fortsätta till 13:15, och bara på tå. Så efter pas de deux som är en klass bara på tå, fast med killen då. Så hade vi nu en tå-klass. Under den här klassen trodde jag verkligen att musklerna skulle kollapsa. Mitt ben började skaka så otroligt mycket under en övning, så jävla hårt hade jag arbetat, så jävla mycket hade jag pushat min gräns idag. ^^
STOLT lyder ordet idag, haha. Nu finns de en chans att jag låter kaxig och allt det. Men hey, som jag beskriver det här; "This is my place of bringing the diva to the surface"
Med andra ord är min dipp verkligen borta, och jag tror faktiskt att jag har lyckats pricka in toppformen nu. Är man glad eller vad?? =) Och det positiva är att jag även har kunnat ta upp mitt rehab program igen. Förra veckan så gick i princip allting dåligt, men vinden har vänt. Och jag är back on track. Nu får jag bara hoppas på att det här håller i sig, och att rehab programmet fortfarande ger positiva resultat. Det skulle vara en form av bummer om det visar sig på tisdag att rehaben inte ger positiva resultat, då jag ska ha en allra sista check-möte innan Höstlovet.
Nu ska jag kila iväg och sy tåskor...^^
Michelle ♥
The day of Tjajkovskij and laundry
Idag har jag verkligen inte gjort något annat än bara plugg. Ha, det låter ju underbart och spännande eller hur...Jag har tillbringat hela eftermiddagen till att leta fakta om Tjajkovskij, så numera är jag expert. Fråga mig vad ni vill om honom och jag kan nog ge dig svar på tal. :P Vi är bästisar nu!! haha
Just ja, förutom Tjajkovskij så har jag även hunnit att tvätta två tvättar. Att hålla på med tvätt måste egentligen vara det tråkigaste som fins typ. Gud vad jag inte hade roligt.. hehe, men vem har det??
Haha, visste ni att Tjajkovskij var BÖG?? ^^
Fick reda på att musikläraren vill ha in ungefär tre datorskrivna-sidor om Tjajkovskij! SAY WHAT??!! Det är ju bra att hon säger det till alla elever och inte två...I vilket fall som helst så tänker jag nog ändå inte lämna in tre datorskrivna-sidor. Hon sa ju att vi skulle skriva kort om hans liv och om hans tre baletter; Svansjön, Törnrosa och Nötknäpparen. Mer tänker jag inte skriva. Jag menar, hon sa ju exakt så till mig. Och inte ens om man läser mellan raderna kan man luska ut att hon vill ha tre sidor. I alla fall inte jag. ^^
Vad mer behöver jag göra ikväll då...Jo först måste jag bara börja knappa in allt om Tjajkovskij på datorn och skriva ut den. Och sedan ska jag ta ett lååångt bad. Min träningsvärk från igår sitter fortfarande kvar.
Det är faktiskt lite sjukt att jag skulle få en sån träningsvärk mitt i terminen, fast jag ska inte klaga. Jag har ju trots allt träningvärk i rätt muskler, vilket betyder att jag arbetar rätt. ;)
Michelle ♥
Just ja, förutom Tjajkovskij så har jag även hunnit att tvätta två tvättar. Att hålla på med tvätt måste egentligen vara det tråkigaste som fins typ. Gud vad jag inte hade roligt.. hehe, men vem har det??
Haha, visste ni att Tjajkovskij var BÖG?? ^^
Fick reda på att musikläraren vill ha in ungefär tre datorskrivna-sidor om Tjajkovskij! SAY WHAT??!! Det är ju bra att hon säger det till alla elever och inte två...I vilket fall som helst så tänker jag nog ändå inte lämna in tre datorskrivna-sidor. Hon sa ju att vi skulle skriva kort om hans liv och om hans tre baletter; Svansjön, Törnrosa och Nötknäpparen. Mer tänker jag inte skriva. Jag menar, hon sa ju exakt så till mig. Och inte ens om man läser mellan raderna kan man luska ut att hon vill ha tre sidor. I alla fall inte jag. ^^
Vad mer behöver jag göra ikväll då...Jo först måste jag bara börja knappa in allt om Tjajkovskij på datorn och skriva ut den. Och sedan ska jag ta ett lååångt bad. Min träningsvärk från igår sitter fortfarande kvar.
Det är faktiskt lite sjukt att jag skulle få en sån träningsvärk mitt i terminen, fast jag ska inte klaga. Jag har ju trots allt träningvärk i rätt muskler, vilket betyder att jag arbetar rätt. ;)
Michelle ♥
Fame
Fame, something we all dream of, aim for and live for. Isn't this what we all want? To be in the spotlight, while doing one thing you truly love with all your heart. No matter if it's dancing, singing or acting, we all are pursuitiing for the same thing; make our wish come true. ^^
You just gotta see it!
I know I will ;)
Btw Kerrington from So you think you can dance is starring in it. If you don't know who she is, well look it up!!! She was amazing on the show.
Michelle ♥
You just gotta see it!
I know I will ;)
Btw Kerrington from So you think you can dance is starring in it. If you don't know who she is, well look it up!!! She was amazing on the show.
Michelle ♥
Oh shoot...
Today, or actually last night I found out that or Social Science class were canceled. Which mean that I got to sleep in this morning, okay so it was only an hour, but that was one good and nice hour. So I guess you can say that I was pretty alert today, atleast I wasn't sleepy and all that. The only thing that I have to complain on is the weather. What's up with it??!! xD I mean it's not even November and it already feels like winter. Where did the fall go?? I want a proper "fallish" weather, before we go on to the winter. That's how it's suppose to be, right?
One thing I realized today was that I really should give ALL IN for the contemporary this year. Because next year our class will probably be dancing at hte Royal Opera House, and we won't have contemporary classes anymore. That is super sad!!! I mean I love contemporary with all my heart, and to find out that this year will be the last year with contemporary techniuqe class...It's a disaster. Seriously, I'm not being a drama queen, i t i s a d i s a s t e r n o t h a v i n g c o n t e m p o r a r y.
However I am giving all I have for it right now, but you can always push yourself to go further, and that's what *I have to aim for. Go further and not be satisfied with the tiny achievment I'm making.
Me and Jun this summer at Bartholin International Ballet Seminar, posing for Bradley Shelver's piece 6/8.
It was so much fun performing it!
Michelle ♥
One thing I realized today was that I really should give ALL IN for the contemporary this year. Because next year our class will probably be dancing at hte Royal Opera House, and we won't have contemporary classes anymore. That is super sad!!! I mean I love contemporary with all my heart, and to find out that this year will be the last year with contemporary techniuqe class...It's a disaster. Seriously, I'm not being a drama queen, i t i s a d i s a s t e r n o t h a v i n g c o n t e m p o r a r y.
However I am giving all I have for it right now, but you can always push yourself to go further, and that's what *I have to aim for. Go further and not be satisfied with the tiny achievment I'm making.
Me and Jun this summer at Bartholin International Ballet Seminar, posing for Bradley Shelver's piece 6/8.
It was so much fun performing it!
Michelle ♥
På bättringsvägen
YAAY!! Idag kunde jag äntligen få ängna mig åt något som jag älskar att göra; dans. Jag kände att jag mådde tillräckligt bra för att stå på benen och dansa, vilket självklart bara var bra. Jag tror helt seriöst inte att jag har svettats så mycket sen i mitten på september då jag lyckades pika formen. Fast idag svettades jag såklart på grund av att jag inte var i form och därför var allt jag gjorde lite jobbigare. Hur som helst så gick i princip alla mina tre dans klasser bra idag, baletten och coachingen var det inga konstigheter, och pas de deux gick som det gick. Jag fick dansa med en ny partner idag, som jag har dansat med en gång tidigare under hela mitt liv för kanske ett år sedan, så det var lite annorlunda. Men det gick ändå rätt så bra, självklart fanns det saker som vi inte riktigt klarade av, men generellt så var det bra.
Som sagt jag känner att min kropp börjar återhämta sig efter incidenten i lördags, och jag kan bara vara glad åt det. Jag menar, visst är det så att när man en gång nått botten, då kan de bara gå uppåt. Om man inte bestämmer sig för att gräva en djupare grav, men de är väl onödigt... ^^
Btw matte provet gick faktiskt ganska bra. Det enda som jag inte kunde var den allra sista uppgiften. Det va nån konstig uppgift som jag förmodligen aldrig kommer att fatta, och det gör mig inget faktiskt. xD
Michelle ♥
Som sagt jag känner att min kropp börjar återhämta sig efter incidenten i lördags, och jag kan bara vara glad åt det. Jag menar, visst är det så att när man en gång nått botten, då kan de bara gå uppåt. Om man inte bestämmer sig för att gräva en djupare grav, men de är väl onödigt... ^^
Btw matte provet gick faktiskt ganska bra. Det enda som jag inte kunde var den allra sista uppgiften. Det va nån konstig uppgift som jag förmodligen aldrig kommer att fatta, och det gör mig inget faktiskt. xD
Michelle ♥
Remember to breathe
Idag mådde jag inte alls bra. Så fort jag gick lite för snabbt eller pratade för fort, så blev det svårt att andas ordentligt. Med andra ord jag kände mig väldigt dålig hela dagen. Jag tror att det var någonting som hände i lördags under min panikångest, och min kropp har ännu inte hunnit återställa helt och hållet. Så självklart dansade jag inte idag, utan jag tror att det faktiskt hade vart fysiskt omöjligt för mig idag att göra det.
Imorgon har vi matte-prov, så jag bestämde mig för att plugga lite matte efter lunch med en av mina närmsta vänner i skolans bibliotek, det gick hyfsat bra faktiskt. Biblioteket stängdes redan vid tre tiden, men bibliotekarien litade på oss, och lät oss sitta kvar. Han lämnade nycklarna till oss, så att vi skulle låsa igen själva när vi går. Trots att jag har pluggat lite matte, så känner jag dock att jag borde plugga ännu mer ikväll.
Dessutom så måste jag börja kolla igenom mina kinesiska läxor, vi har tonvis!!! Ugh, blir andfådd av att hetsa upp mig på det här. Tror att jag ska lyssna på lite hederliga Westlife låtar som vart med sen jag vart åttar år(!) Även i fall dem inte är dem allra bästa gruppen ever så gillar jag dem ändå. Och självklart lyssnar man på ballader/smörlåtar när man behöver lugna ner sig lite. ^^
Säga vad ni säga vill. xD
Michelle♥Westlife
Michelle ♥
Imorgon har vi matte-prov, så jag bestämde mig för att plugga lite matte efter lunch med en av mina närmsta vänner i skolans bibliotek, det gick hyfsat bra faktiskt. Biblioteket stängdes redan vid tre tiden, men bibliotekarien litade på oss, och lät oss sitta kvar. Han lämnade nycklarna till oss, så att vi skulle låsa igen själva när vi går. Trots att jag har pluggat lite matte, så känner jag dock att jag borde plugga ännu mer ikväll.
Dessutom så måste jag börja kolla igenom mina kinesiska läxor, vi har tonvis!!! Ugh, blir andfådd av att hetsa upp mig på det här. Tror att jag ska lyssna på lite hederliga Westlife låtar som vart med sen jag vart åttar år(!) Även i fall dem inte är dem allra bästa gruppen ever så gillar jag dem ändå. Och självklart lyssnar man på ballader/smörlåtar när man behöver lugna ner sig lite. ^^
Säga vad ni säga vill. xD
Michelle♥Westlife
Michelle ♥
When something you never thought would happen does...
Den här helgen har verkligen vart allt annat än skön för mig. Jag har verkligen stressat mig igenom hela lördagen som f*n och knappt känt att jag kunnat stanna upp och andas.
Igår så hade vi nämligen en nollning för ettorna i vår skola, vi började med att äta tacos tillsammans med dem och lurade dem med brännboll som nollnings-aktivitet. Vi lyckades faktiskt lura dem där ett tag, men när det väl började så tror jag att dem förstod att det var nåt annat i tankarna än brännboll.
Det blev en s.k 'militär uppvärmning' där det fick svettas ute i regnet och göra alla möjliga fysiska uppgifter.
Samtidigt så tvingade vi oss på dem blöjor, där det stod '0:ad' på rumpan. Under själva uppvärmningen så gick vissa tvåor runt och smetade på 'bajs' (kakao- och mjölblandning med vatten) och äggade ettorna.
Med andra ord så var det en tuff och kladdig uppvärmning.
Middag och frågesport.
På med blöjorna.
Bajs på blöjan såklart
och äggad blev dem!
Efter uppvärmningen så var det dags för kvällens nollnings-aktivitet; vi delade in ettorna i små grupper om 4-5 och gav dem en checklista på otroligt pinsamma, udda och galna uppgifter som de skulle klara av runt om i stan.
Nu får vi inte glömma att dem sprang runt i blöjorna, ner smetade med 'bajs' och ägg och skulle klara av dem här uppgifterna. Pinsamhets faktorn steg precis. ;)
Går igenom checklistan...
och poledancing var en av uppgifterna.
När den uppgiften var över så var det dags för straff, laget som checkade av minst uppgifter äggades och mjölades igen. Och laget som vann...De fick en varsin tur till 'the moment of spinning'. Förhoppningsvis...
Efter det så var nollningen i princip över, nu var det dags för att umgås med ettorna som vänner och inte som översittare.
Nu till 'when something you never thought would happen does...' Ni vet när man ser på en film och någon karaktär kanske helt plötligt får en panikångest attack och börjar hyperventilera, och allting blir helt galet. Det är någonting som jag brukar sitta och tänka "ofta det händer", att någon skulle få andnöd på grund av lite panik. Eller att karaktären i sig då bara överdramatiserar allting och är en 'drama queen'. Hon gör nåt litet till så otroligt stort och låtsas som om hon inte kan andas och allt. Well, after last night I'm never ever going to think like that again. För när man verkligen har vart med om en panikångest attack så lär man verkligen sig att tänka efter.
Igår kväll fick jag en panikångest attack och började hyperventilera, min kropp fick inte tillräckligt med syre, så jag slängde mig ner på golvet för att kunna andas bättre. Självklart hjälpte det inte, så i ett försök att inte svimma. då jag kände att varken stå, gå eller ligga ner egentligen var ett alternativ, så tog jag mig på något sätt ut ur lokalen för frisk luft. Med nöd och näppe tar jag mig ut och lyckas klänga mig fast på staketet för att inte ramla omkull. Även när jag satt på huk och lutade mot staketet så kände jag att jag inte kunde andas. Vad som sedan hände kommer jag vagt ihåg. Jag har däremot fått det återberättat av mina vänner som var där och vittnade om händelsen.
Tydligen så försökte mina vänner och min väns mamma att försöka få mig att koncentrera på att ta djupa och långa andetag. Att inte börja gråta och hyperventilera, att hålla mig lugn. Min väns mamma gav mig till och med örfilar för att få mig att vakna till. (Jag upplevde det däremot som om hon klappade mig på kinden). Min vän Nour sa: 'Michelle, hon slog till dig på kinden. Det lät.'
Det här låter säkert som en 10 sekunders händelse, men enligt mina vänner sa dem att det här utspelade sig under en period om 5-10 minuter. Faktum är att jag upplevde det som mitt livs jobbigaste 10 sekunder, de snabbaste och långsammaste 10 sekunderna i mitt liv.
Efter det så hade jag varken känsel i fingrarna, låren eller någon som helst klar sinnes uppfattning. Vi ska inte ens prata om mina fötter. Jag kände knappt att jag hade några fötter, trots att de var helt blöta då jag sprang ut utan skor.
Jag kan bara säga att jag är så otroligt tacksam över att det trots allt fanns så bra och underbara människor runt mig, som tog hand om mig då jag inte kunde göra det själv. Då allting kändes så ofantligt hopplöst och den diplomatiska, sofistikerade, samlade värdinnan gav upp.
De flesta från igår kväll tror att jag fick ett 'utbrott' på grund av att min ipod försvann under kvällens gång. Men självklart var det inte därför, utan det var bara den allra sista droppen som gjorde så att glaset välte över.
Kortfattat så hade jag haft en helvetiskt hektisk dag, då jag redan från klockan ett på dagen började förbereda för kvällens aktiviteter. Inhandling, tillagning för 50 personer och aktivitets förberedelser. Min lunch bestod av en mealbar, och middag hade jag inte tid med förrän klockan nio på kvällen.
Bonus på det var självklart att jag haft nollnings-planerna i huvudet i över en månad, då nollningen blev förskjuten vecka efter vecka. Så jag var med andra ord ganska trött på allt som hade med det och göra och hoppades verkligen att allt skulle gå som planerat, annars hade jag börjat gråta av besvikelse. En ytterligare faktor var att det var jag som alla vände sig till, vare sig det gällde om maten var slut eller om vart man skulle ställa allt.
Men när vi kommer till att leda själva aktiviteterna, så tar alla andra över och jag blir då pushad till sidan. Inget jag orkade kämpa emot för, då jag inte hade ork till det. Så jag planerade i princip allt, men slutade upp med att inte få en chans att faktiskt delta i aktiviteterna. Ganska suuurt om jag får säga det själv. Jag kände mig ganska tagen för given vid sådana situationer. Och nej, än en gång så var det ju inte enbart på grund av det här som gjorde så att jag fick panikångest. Det skulle ta mig en hel dag att förklara och ta upp alla faktorer till panikångesten.
Somehow I sort of knew deep inside, that some kind of emotional explosion where about to occur to me. Something like a mix of getting panic-stricken and anxiety at the same time, while you cannot breathe...
Men ni har en ungefärlig bild om hur min dag vart, och har nog kanske förstått att att jag lämnat mycket relevanta och personliga faktorer utanför. Men trots det så anser jag att det jag lämnat ut är tillräckligt mycket med information för att ni inte ska kunna döma mig efter bara vad ni såg, det uppenbara;att min ipod försvann.
However if you still would like to speculate about it and call me a drama queen, well go ahead. I can't decide your minds. But I have given you reasons enough.
I was exhausted, stressed out, hungry, felt used and most of all insignificiant. And on top of that, I found out that my ipod was gone. Someone had replaced my ipod as DJ with its own, and put my ipod just anywhere. Not did I just felt kind of hurt, but now my possessions were disappearing??
Michelle ♥
Igår så hade vi nämligen en nollning för ettorna i vår skola, vi började med att äta tacos tillsammans med dem och lurade dem med brännboll som nollnings-aktivitet. Vi lyckades faktiskt lura dem där ett tag, men när det väl började så tror jag att dem förstod att det var nåt annat i tankarna än brännboll.
Det blev en s.k 'militär uppvärmning' där det fick svettas ute i regnet och göra alla möjliga fysiska uppgifter.
Samtidigt så tvingade vi oss på dem blöjor, där det stod '0:ad' på rumpan. Under själva uppvärmningen så gick vissa tvåor runt och smetade på 'bajs' (kakao- och mjölblandning med vatten) och äggade ettorna.
Med andra ord så var det en tuff och kladdig uppvärmning.
Middag och frågesport.
På med blöjorna.
Bajs på blöjan såklart
och äggad blev dem!
Efter uppvärmningen så var det dags för kvällens nollnings-aktivitet; vi delade in ettorna i små grupper om 4-5 och gav dem en checklista på otroligt pinsamma, udda och galna uppgifter som de skulle klara av runt om i stan.
Nu får vi inte glömma att dem sprang runt i blöjorna, ner smetade med 'bajs' och ägg och skulle klara av dem här uppgifterna. Pinsamhets faktorn steg precis. ;)
Går igenom checklistan...
och poledancing var en av uppgifterna.
När den uppgiften var över så var det dags för straff, laget som checkade av minst uppgifter äggades och mjölades igen. Och laget som vann...De fick en varsin tur till 'the moment of spinning'. Förhoppningsvis...
Efter det så var nollningen i princip över, nu var det dags för att umgås med ettorna som vänner och inte som översittare.
Nu till 'when something you never thought would happen does...' Ni vet när man ser på en film och någon karaktär kanske helt plötligt får en panikångest attack och börjar hyperventilera, och allting blir helt galet. Det är någonting som jag brukar sitta och tänka "ofta det händer", att någon skulle få andnöd på grund av lite panik. Eller att karaktären i sig då bara överdramatiserar allting och är en 'drama queen'. Hon gör nåt litet till så otroligt stort och låtsas som om hon inte kan andas och allt. Well, after last night I'm never ever going to think like that again. För när man verkligen har vart med om en panikångest attack så lär man verkligen sig att tänka efter.
Igår kväll fick jag en panikångest attack och började hyperventilera, min kropp fick inte tillräckligt med syre, så jag slängde mig ner på golvet för att kunna andas bättre. Självklart hjälpte det inte, så i ett försök att inte svimma. då jag kände att varken stå, gå eller ligga ner egentligen var ett alternativ, så tog jag mig på något sätt ut ur lokalen för frisk luft. Med nöd och näppe tar jag mig ut och lyckas klänga mig fast på staketet för att inte ramla omkull. Även när jag satt på huk och lutade mot staketet så kände jag att jag inte kunde andas. Vad som sedan hände kommer jag vagt ihåg. Jag har däremot fått det återberättat av mina vänner som var där och vittnade om händelsen.
Tydligen så försökte mina vänner och min väns mamma att försöka få mig att koncentrera på att ta djupa och långa andetag. Att inte börja gråta och hyperventilera, att hålla mig lugn. Min väns mamma gav mig till och med örfilar för att få mig att vakna till. (Jag upplevde det däremot som om hon klappade mig på kinden). Min vän Nour sa: 'Michelle, hon slog till dig på kinden. Det lät.'
Det här låter säkert som en 10 sekunders händelse, men enligt mina vänner sa dem att det här utspelade sig under en period om 5-10 minuter. Faktum är att jag upplevde det som mitt livs jobbigaste 10 sekunder, de snabbaste och långsammaste 10 sekunderna i mitt liv.
Efter det så hade jag varken känsel i fingrarna, låren eller någon som helst klar sinnes uppfattning. Vi ska inte ens prata om mina fötter. Jag kände knappt att jag hade några fötter, trots att de var helt blöta då jag sprang ut utan skor.
Jag kan bara säga att jag är så otroligt tacksam över att det trots allt fanns så bra och underbara människor runt mig, som tog hand om mig då jag inte kunde göra det själv. Då allting kändes så ofantligt hopplöst och den diplomatiska, sofistikerade, samlade värdinnan gav upp.
De flesta från igår kväll tror att jag fick ett 'utbrott' på grund av att min ipod försvann under kvällens gång. Men självklart var det inte därför, utan det var bara den allra sista droppen som gjorde så att glaset välte över.
Kortfattat så hade jag haft en helvetiskt hektisk dag, då jag redan från klockan ett på dagen började förbereda för kvällens aktiviteter. Inhandling, tillagning för 50 personer och aktivitets förberedelser. Min lunch bestod av en mealbar, och middag hade jag inte tid med förrän klockan nio på kvällen.
Bonus på det var självklart att jag haft nollnings-planerna i huvudet i över en månad, då nollningen blev förskjuten vecka efter vecka. Så jag var med andra ord ganska trött på allt som hade med det och göra och hoppades verkligen att allt skulle gå som planerat, annars hade jag börjat gråta av besvikelse. En ytterligare faktor var att det var jag som alla vände sig till, vare sig det gällde om maten var slut eller om vart man skulle ställa allt.
Men när vi kommer till att leda själva aktiviteterna, så tar alla andra över och jag blir då pushad till sidan. Inget jag orkade kämpa emot för, då jag inte hade ork till det. Så jag planerade i princip allt, men slutade upp med att inte få en chans att faktiskt delta i aktiviteterna. Ganska suuurt om jag får säga det själv. Jag kände mig ganska tagen för given vid sådana situationer. Och nej, än en gång så var det ju inte enbart på grund av det här som gjorde så att jag fick panikångest. Det skulle ta mig en hel dag att förklara och ta upp alla faktorer till panikångesten.
Somehow I sort of knew deep inside, that some kind of emotional explosion where about to occur to me. Something like a mix of getting panic-stricken and anxiety at the same time, while you cannot breathe...
Men ni har en ungefärlig bild om hur min dag vart, och har nog kanske förstått att att jag lämnat mycket relevanta och personliga faktorer utanför. Men trots det så anser jag att det jag lämnat ut är tillräckligt mycket med information för att ni inte ska kunna döma mig efter bara vad ni såg, det uppenbara;att min ipod försvann.
However if you still would like to speculate about it and call me a drama queen, well go ahead. I can't decide your minds. But I have given you reasons enough.
I was exhausted, stressed out, hungry, felt used and most of all insignificiant. And on top of that, I found out that my ipod was gone. Someone had replaced my ipod as DJ with its own, and put my ipod just anywhere. Not did I just felt kind of hurt, but now my possessions were disappearing??
Vad är panikångest?
Panikångest kan drabba vem som helst, när som helst och till synes helt utan någon förvarning. Första attacken kanske kommer då du sitter i lugn och ro hemma i vardagsrumssoffan och läser, tittar på TV, umgås med vänner, kopplar av och har det skönt. Helt plötsligt får du en känsla av fruktan att inte få luft. Du får hjärtklappning, smärtor i bröstet, kvävningskänslor, yrsel och ostadighetskänsla.
Du kanske tycker att du ska svimma, känner stickningar i händer och fötter, svettas darrar eller skakar. Du blir alldeles kall eller varm och tror att du drabbats av något allvarligt. Du tror att du ska dö, håller på att bli tokig eller att du kommer att göra något obehärskat under attacken.
Det är inget livshotande som har hänt dig trots den fruktan och de fysiska reaktioner du upplevt under attacken. Ditt psyke har bara överreagerat på en fysisk reaktion i din kropp.
Du blir rädd att åter få en panikattack, går ständigt och spänner dig, reagerar med "katastroftänkande" på minsta lilla fysiska överaktivitet som kan förekomma i din kropp. Du söker ofta hjälp för fysiska åkommor och genomgår olika undersökningar. Läkarna kan inte konstatera något fel, och du tycker att de är inkompetenta och att de nonchalerar dig och dina problem. Du har troligtvis inte berättat hela sanningen för din läkare utan bara de fysiska upplevelser du haft. Du har inte talat om den rädsla du känner inför att åter drabbas av panikattacker.
Detta begränsar ofta den drabbades livsföring till den grad att rädsla och undvikande beteende helt styr den drabbades liv.
Paniksyndrom
(Utdrag ur Gunilla Doreds bok Psykiatri för vårdtagare)
Tillstånd med oro av attackvis karaktär. Attackerna är ofta minutlånga till ca en kvarts varaktighet
Symtom: Ex. på symtom under attackerna är hjärtklappning, svettning, darrningar och svimmningskänsla. Rädsla för döden.
Diagnos: Andra sjukdomar behöver övervägas. Kroppslig sjukdom som orsak behöver utredas. Undersökning av den kroppsliga hälsan i utredningen. Annan psykisk åkomma behöver uteslutas.
Förekomst: Ca 2-5% av befolkningen lider av paniksyndrom. Syndromet är vanligare hos kvinnor och insjuknandet sker ofta i tonåren.
Diagnos
(Enligt DSM-IV)
En avgränsad episod av intensiv rädsla eller obehag, där minst fyra av följande symptom utvecklas hastigt och når sin kulmen inom tio minuter:
√ 1. Bultande hjärta eller hastig puls
2. Svettning
√ 3. Darrning eller skakning
√ 4. Känsla av att tappa andan
√ 5. Kvävningskänsla
6. Smärta eller obehag i bröstet
7. Illamående eller obehag i magen
√ 8. Svindel, ostadighetskänslor eller matthet
9. Overklighetskänslor
10. Rädsla att mista kontrollen eller bli tokig
11. Dödsskräck
√ 12. Domningar eller stickningar
√ 13. Frossa eller värmevallningar
De checkade numrerna är dem som jag upplevde igår kväll.
källa: http://www.sps.nu/panikangest/Michelle ♥
Gah!!!
Jag skrev ju igår kväll att om jag kommer hem och säger att det har gått dåligt på provet, så betyder det inte att jag inte har pluggat nog, utan det beror på att jag inte förstår mig på naturkunskap...well det är nog inte sant. Utan det gick relativt bra på provet, enda bummern är i så fall att jag inte hann göra klart alla frågorna. När jag hade tre frågor kvar, så kommer min lärare och samlar in alla proven..!!! Paniiik eller vad.. xD Haha, men jo de va lite synd. Jag kunde ju verkligen i princip alla frågorna, så om jag skulle ha hunnit med dem sista så hade jag åtminstone säkrat ett starkt VG.
När det gäller min rehab så fortsätter jag att ha dagar då det går bättre, och dagar då det är lite svårare. Men i stort sett så funkar det. Nästa uppchecknings-möte kommer att vara veckan innan Höstlovet, så det är väl ungefär två veckor kvar antar jag. Jag hoppas bara att jag kommer att visa goda resultat den här gången också. Annars så vet jag inte, kanske dags för ett nytt rehab-program då. Men vi får se hur det hela går i vilket fall som helst.
Min vän Linnéa berättade för migidag att hennes hälsena har blivit bra nu. Vilket var otroligt glada och fantastiska nyheter, för det tyder ju på att hälsenor kan bli bra. vi måste bara ge det lite tid och göra dem där jobbiga excentriska-övningarna, men nyttiga för hälsenan. Jag gjorde dem ett tag, men bestämde mig för att sluta med dem, då det inte hjälpte efter ungefär två månaders tid. Men nu ska jag nog börja med dem igen, jag menar det kan ju inte bli värre än det redan är.
Mitt tå-arbete har börjat få lida av skadan nu, jag känner verkligen hur ostabil jag nuförtiden är. Jag vinglar på steg som jag vinglade på under 9:an eller nåt. Det är verkligen paniiik nu!! Eller i alla fall snart.
Hittade den här roliga bilden som jag precis la upp på facebook. ^^
Imorgon fredag ska nästan hela skolan gå och se Michael Clark-föreställningen på Dansens Hus. Michael Clark gör fem gästspel i världen, och Stockholm är ett av dem. Lite respekt eller vad, och självklart måste man gå och se den då. ;) Innan föreställningen har jag och min vän Silje bestämt oss för att åka hem till henne och laga en god middag, för att sedan efter föreställningen åka hem till mig och sova. Så jag ser verkligen fram emot imorgon, en tjejkväll med Silje. =)
Michelle ♥
När det gäller min rehab så fortsätter jag att ha dagar då det går bättre, och dagar då det är lite svårare. Men i stort sett så funkar det. Nästa uppchecknings-möte kommer att vara veckan innan Höstlovet, så det är väl ungefär två veckor kvar antar jag. Jag hoppas bara att jag kommer att visa goda resultat den här gången också. Annars så vet jag inte, kanske dags för ett nytt rehab-program då. Men vi får se hur det hela går i vilket fall som helst.
Min vän Linnéa berättade för migidag att hennes hälsena har blivit bra nu. Vilket var otroligt glada och fantastiska nyheter, för det tyder ju på att hälsenor kan bli bra. vi måste bara ge det lite tid och göra dem där jobbiga excentriska-övningarna, men nyttiga för hälsenan. Jag gjorde dem ett tag, men bestämde mig för att sluta med dem, då det inte hjälpte efter ungefär två månaders tid. Men nu ska jag nog börja med dem igen, jag menar det kan ju inte bli värre än det redan är.
Mitt tå-arbete har börjat få lida av skadan nu, jag känner verkligen hur ostabil jag nuförtiden är. Jag vinglar på steg som jag vinglade på under 9:an eller nåt. Det är verkligen paniiik nu!! Eller i alla fall snart.
Hittade den här roliga bilden som jag precis la upp på facebook. ^^
Imorgon fredag ska nästan hela skolan gå och se Michael Clark-föreställningen på Dansens Hus. Michael Clark gör fem gästspel i världen, och Stockholm är ett av dem. Lite respekt eller vad, och självklart måste man gå och se den då. ;) Innan föreställningen har jag och min vän Silje bestämt oss för att åka hem till henne och laga en god middag, för att sedan efter föreställningen åka hem till mig och sova. Så jag ser verkligen fram emot imorgon, en tjejkväll med Silje. =)
Michelle ♥
