Michelle Xie

Nu har det gått ungefär en hel vecka sedan mitt senaste inlägg. Men faktum är att jag inte riktigt har känt mig på topp för att vara net-social. Jag har under förra veckan och hela den här veckna känt mig så otroligt dåligt så att det har funnits tider då jag bara vill försvinna ifrån mitt liv och världen.  Allting är så extra tungt nu, ingenting funkar eller ens går i närheten av vad jag hade föreställt mig. Och ändå har jag lower my expectations rejält. Så ni kan väl förstå att jag föll och föll HÅRT.
Fallet fick som alla gånger man faller, konsekvenser. Mina blev prestationen i dansen, spepciellt baletten. I torsdags kunde jag verkligen inte vara i balettsalen och känna ångest, så jag gick iväg till skolsyster och pratade med henne för att lugna ner mig själv lite. Innan jag gick tillbaka och satt och kollade på klassen istället. Jag kunde verkligen inte förmå mig att ställa mig där och dansa med alla andra.

Så ja, allting har varit och är som svårast just nu. Och jag försöker jobba mig långsamt upp för den här backen. Det kan hända att jag försvinner igen. But I'll always be around.

Som tur är så finns det i alla fall en sak som går bra inom dansen, och det är pdd-lektionerna. Det är nånting med László som gör att varje elev jobbar bra under hans lektioner.

Miichelle ♥

Så nu har det gått några dagar sen jag skrev mitt senaste inlägg, detta beror på att jag inte riktigt haft tid till att blogga och att jag inte mått så bra för att ha ork till det. De sensate dagaran har jag försökt att sysselsätta mig själv med mycket skol-arbete och rehab-övn. för att tränga bort lite tankar som jag just nu vill undvika. Jag har sett till så att jag alltid har nån att prata med och inte går runt för mycket alldeles ensam.

Idag spenderade jag hela eftermiddagen till att städa huset, det är nämligen kinesisk-nyårsafton i dag. Så jag har från att jag vaknade imorse, vikt tvätten, delat ut den, dammsugit hallen och vardagsrummet, städat både hallen och vardagsrummet och hobbyrummet. Ni förstår inte hur utmattad jag är efter det här. Sen så beror det nog också på att jag har vart i nere i gymmet och gjort mina rehab-övn. Tre dagar i rad.  Kroppen känner förmodligen av det nu.

Men nu ska jag ta och läsa Harry Potter and the Halfblood Prince för att hinna läsa ut den till the deadline som engelska-läraren har satt ut. Och så ska jag se till så att min kinesiska-läxa blir halvt klar.

Michelle ♥

And it felt okay... Jag kan ju verkligen inte klaga på att dagen började med matte, eller hur?! xD
Fast det var verkligen bra att matte-läraren sköt upp provet till nästa onsdag, så att jag hade tid och fråga henne om uppgifter som jag inte kunde. Så nu känns det mycket bättre, när jag har fått en massa svar.
Eftersom det var först dagen, så bestämde jag mig för att sitta och titta på idag. Jag kände nämligen av min kropp att en rivstart inte var så välkommande. Så efter att ha halvsovit mig igenom balett-lektionen så var det modernt på schemat. Missförstå mig inte om att jag skulle tycka att balett är tråkigt eller något, utan det är verkligen min passion. Men att sitta och titta på en teknik-klass, där alla är helt fokuserade, så att de glömmer att faktiskt dansa, är faktiskt ganska långtråkigt. SÅ ska man gå och se en balett så ska man helst gå och se det på en föreställning, för då är det helt fantastiskt, men i Sverige i alla fall, så ska man nog som nybörjar-åskådare skippa teknik-klasserna-.Moderna var däremot väldigt uppiggande för mig, eftersom man(eller i vårat fall) dansar till trummor. Det blir liksom en helt annan sort av drag i den här sortens av teknik-klass.

Vid lunch tiden så gick jag och hade ett litet möte med en lärare för en diskussion om min nuvarande situation, och det kändes verkligen jätte bra att få prata ut om det. Just nu känner jag att jag inte riktigt kan öppna upp mig om det i bloggen. Men i framtiden när det här väl har löst sig, så ska jag nog göra det. Som en liten efter-behandling. ^.^
Isället för att sitta och kolla på Impro-lektionen, så gick jag ner till gymet och tränade lite rehab/stabiliserings övningar med Daniel, Nicholas, Niklas och Zacke. Fast de gymmade och jga var inne i rehab-rummet och gjorde mina egna övningar som naprapaten gett mig. I slutet kom Julia och Emma från 9:an ner och joinade oss, när Danne och jag satt och stretchade. Skönt var det i alla fall att bara sittta och stretcha och prata med dem. n_n

Michelle ♥

Så imorse när jag vaknade så funderade jag allvarligt talat på om jag kanske inte skulle gå upp och åka iväg till skolan. Men redan när jag satte mig upp så kände jag av huvudvärken, vilket ledde till att jag lade mig ner på en gång. Så det var så långt jag kom, innan jag ångrade mig och knappade in ett sms till Sara och bad henne att hälsa lärarna att jag fortfarande är hemma. Sedan vaknade jag inte förrän min lillesyster Sinderella kommer in i mitt rum och väcker mig. Sinderella stannade hemma idag pga att hon också kände sig sjuk.

Så vid elva tiden efter frukosten så sätter vi på datorn och börjar kolla på en kinesisk TV-serie.  Vi två sitter som fastklistrad framför datorn, ändå tills mamma kommer hem vid ett-tiden. Illa är det, menkan verkligen inte hjälpas. För det är inte ofta jag ahr tid att sätta mig ner och verkligen göra något som jag vill och har tid till. När klockan börjar ticka tre så gör jag mig i ordning för att åka till kinesiskan. Jag vet att jag borde ha stannat hemma, men missar men en lektion så är det väldigt jobbigt att jobba ikapp igen. Så that's why jag tvingade mig själv att åka in till stan. ^.^

Så det blev alltså ännu en dag hemma. Och ännu en dag utan träning. Jag börjar känna ångesten inför de kommande dagar alltså... Men men jag får nog skylla mig själv lite. Jag kunde ju ha tvingat mig själv att gå till skolan trots att huvudet protesterar. Men jag har också lärt mig att lyssna på mig själv. Så om jag vill nåt, så måste jag helhjärtat vilja det. Det är något som jag har hunnit komma fram till under de här två dagarna av vila.

Men imorrn ska jag gå till skolan. Det har jag redan bestämt mig för. n_n

Michelle ♥

Stavar man så..? xD

Imorse vaknade jag av inte bara min alaramsignal förstås, utan också med världens jobbigaste huvudvärk. Det är precis inte vad jag behöver just nu. Jag som ska satsa allt jag kan den här terminen för att utvecklas som en dansare och se till så att jag är med i fighten igen. Under förra året tappade jag i stort sett allting och halkade efter rejält i loppet. Men nu mår jag mycket bättre och har redan börjat springa ikapp hälften av alla, nu återstår det bara dem som har täten just nu. För allt kan fortfarande hända. Det är lite mer än två år kvar av loppet, och jag har alltid vart i täten ända sen det hela började år 2002. Jag var alltså med i fighten i fem år innan jag halkade efter. Men som sagt nu är jag tillbaka och jag SKA springa ikapp dem sista också. Sen så är det en annan femma om jag kommer i mål först eller inte. Det är inte det viktigaste. Det viktigaste är att jag ska känna att jag gett allt, inte bara 100%. Utan 200%.

Eftersom jag är hemma, så har jag nu en massa tid att fixa saker som jag i vanliga fall aldrig hinner göra. Så som nya låtar till min ipod, fixa tvätten och göra matten och min kinesiska till imorrn. Det är nog nästan bara tur att jag är hemma så att jag har tid till det. xD
För annars skulle jag har kommit hem 19:30 ikväll, och jag hade absolut inte orkat plugga alls. Utan hade fått sitta och räkna matte, men inte förstått ett piss. Nu kan jag i alla fall börja plugga lite tidigare på eftermiddagen.

But right now, I'm going to watch some episodes of a TV-show.
See ya later dear friends!

Michelle ♥

Min vecka har börjat helt okej. Idag kom min danslärare Tim tillbaka, och jag kan säga att nog sakanr jag våran gästlärare Katarina. Hon var så bra, och undervisade på ett sätt som fick mig att förstå och jobba på ett  bra sätt. Medan Tim får mig att prestera på en nivå där jag står och trampar vatten. Det är synd, men sant. Jag hoppas idelilgen att vi får en annan lärare nästa år.

Min DDD-artikel skrevs äntligen idag, och jag måste få säga att det gick väl  som det gick. Jag har verkligen ingen aning om det gick bra eller dåligt. Däremot så gickdet ganska bra på svenskan. Ann-Britt ska sätta ett VG på mig, och jag råkade se i hennes anteckningar att majoriteten av klassen får ett G i omdöme, så jag antar att det är ett bra tecken med VG. Jag hade ändå inte tänkt att satsa högre än det, jag tror helt enkelt inte att det är så möjligt för mig att nå ett MVG, men hon tycker att jag kan försöka satsa på det i alla fall. Jag lär ju ändå inte bli besviken. ^.^

Nu känner jag verkligen av mönstret som jag levde i stort sett under förra terminen. Tredje veckan in på året och all rutin har så gott som fallit på plats igen. Även här vet jag inte om det är bra eller dåligt. Jag är en aning förvirrad som man kanske märker. Men men det ska nog gå bra. Apropå bra, just nu dansar jag med Levi på pdd't, det känns jätte bra att få byta till en annan partner, så att man intte snöar in sig på en. Jag och Anton har ju dansat så mycket tillsammans, så i slutet gick det bara bättre  och bättre för varje gång. Lite omväxling kan alla behöva tycker jag.
László är jätte mycket på mig nu för tiden, både i fredags lördags och idag, vilket är ju jätte bra såklart. Jag blir så himla glad att han tycker att jag är värd den uppmärksamhet som han ger mig. Han ser nåt i mig som jag inte riktigt orkar blogga om just nu, men jag lovar att skriva mer om det inom en snar framtid. Det är i alla fall något som de andra lärarna i skolan inte ser hos mig. n_n

P.S  Grattis Sofia på 16-årsdagen! <3

Good night everyone...

Michelle ♥

♥♥Nu sitter jag här i skolan och letar info till DDD-artikeln som ska skrivas på måndag. Igår kväll var det också samma visa, jag satt hela kvällen efter middagen och browsade. Men som alla hjärnor brukar bli, så blev min otroligt seg och ville inte alls engagera mig i det. Så nu kör jag på Take 2.

Har varit hos ortopeden idag och han sa att jag har ett ovanligt högt tryck i den högra främre-vaden. INTE bra alls alltså. Jag kan inte riktigt bestämma mig om det är bra eller dåligt att äntligen få veta det. Jag menar, visst är det bra att jag finally vet vad det är och har en diagnos på det. Men samtidigt så hade jag väl hoppats på att det inte skulle visa sig att vara det. För vem vill ha tråkiga nyheter? Jag är i alla fall inte en av dem som skulle vilja ställa mig i kö för det, nog klarar jag dåliga nyheter, men det här var verkligen en av mina största farhågor.

Så nu är det nästan the end of the week, imorrn har vi pdd och sedan ska vi ha ett möte med Operans Balettklubb.
Det ska bli roligt att ha pdd igen, precis dagen efter. För nu kan jag ha pdd och träna med pdd-träningvärken. ^.^
Så imorrn kan jag säga att det är the end of the week. För då har jag "skalat" av alla klasser.

Nu ska jag iväg till pappa och jobba!!!

Michelle

Nu har det gått två dagar sen jag bloggade, jag känner att jag kanske borde vara lite mer uppdaterad trots allt.  Men det är pga all skol-arbete som skjutit i skyarna den här veckan, så jag har varit all busy with that. Men tre dagar är ändå inte inte så hemskt, det har ju hänt att det gått en hel månad utan inlägg. hehe.

Så i måndags var jag på Compartment-mätning/tryckmätning i musklerna.  Det gjorde så himla ont så att det inte går att beskriva. De bedövade båda främre vad-musklerna och stoppade sedan in en liten slang i dem. För att mäta trycket så var jag tvungen att anstränga båda musklerna, eftersom jag skulle mäta trycket i musklerna när de var aktiva. Och den smärtan som jag fick genom lida var helvetiskt. It hurt as hell!!! Det var mitt livs längsta 10 minuter!!!
På grund av undersökningen, som btw gjorde så att jag missade terminens allra första pas de deux lektion, så har jag inte kunnat dansa på de här två dagarna. Utan jag har suttit och observerat alla klasser under de här dagarna, samtidigt som jag har kunnat ha tid till att göra rehab+förstärkningsövningar för min kropp. Jag har inte haft så här ont på två år, och musklen är fortfarande svullen efter mätningen. Så jag bestämde mig för att gå ner till Anna Taube för lite behandling idag. Skönt är ordet som beskriver det jag kände, när hon masserade mig. ^.^

Imorgon ska jag dansa, jag bryr mig inte om det gör ont. För nu så har jag bestämt mig, och det är oundvikligt. n_n
Jag känner att om jag inte gör det imorrn, så skulle två ord sammanfatta mig; tjock o lat... (de belv kanske tre ord nu)
Något som gör mig glad är väl att matte-läraren är sjuk, så vi har sovmorgon imorrn. Och idag satt hör och häpna, hela klassen och räknade matte alldeles själva. Det var dock lite för hög ljudnivå, men bortsett från det så var vi skit duktiga. xD

Att allting skulle kännas så oväntat, från vad jag hade föreställt mig, förvånar verkligen.  Jag trodde aldrig i hela mitt liv att jag skulle reagera som jag gjorde, än mindre att de skulle gå på det här sättet. Men only time will tell, och det är något som jag ska hålla mig till. Y nada más. Jag ska inte låta mig själv att driva iväg igen, det är något som jag inte  bara har lovat mig själv, utan även en av de viktigaste perspektiven i mitt liv också. So long, no worries. =)

Michelle ♥

Vaknade precis efter att ha suttit vid datorn och kollat på film till tre-tiden i natt. Nog kände jag mig lite trött vid slutet men nu känner jag mig fullständigt utvilad. Jag vet att jag inte har bloggat på några dagar, men jag har verkligen inte orkat. med tanke på att skolan började i veckan. Vi fick verkligen en rivstart, och har haft fullt upp med dansen. Och då kommer såklart träningsvärken och slår till. Jag kämde mig som en gammal gumma när jag vaknade upp i torsdag och fredags, träningsvärken var ett faktum, men det var bara att bita ihop och fortsätta träna. För trots smärtan så är det de bästa sättet att få bort träningsvärken; att träna mera.
Jag har också känt min ganska så trött och vill inte göra en vana av att sitta vid datorn alldeles för mycket.

Igår så var jag hemma hos min mormor och morfar och åt middag, det är nästan en tradition att vi äter hemma hos dem varje lördag och hälsar på dem.  Men utifrån det så finns det inte så mycket att göra, fast jag hade tre par tåskor att sy till på måndag, så för att utnyttja tiden väl, satt jag där och sydde tåskor. Efter ungefär fem timmar av nål och tråd, så var jag otroligt trött i mina händer. I vanliga fall så tar det ungefär 40 minuter för mig att sy ett par tåskor, men nu blev det tre, så hjärnan blev antagligen långsammare med tiden. ^-^

Idag ska jag jobba, då jag var ute med Annelie i fredags. Och då ska jag ha med mig lite kinesiska-läxor som pappa kan hjälpa mig med, innan det börjar komma en massa kunder. Jag har lärt mig att utnyttja tiden väl xD

Michelle ♥

Det är otroligt lätt att ångra sig, det är något som vi människor gör jämnt. Att vakna upp och vara eftersmart eller att ångra att man inte gjodre något. I bet att det är många som känner igen sig i det. Just nu är jag otroligt eftersmart. Jag visste från början av lovet att jag skulle ångra mig om jag inte tränade så mycket som jag hade planerat, and guess what I am doing know...hehe. Jag visste det från början, men orkade ändå inte göra nåt åt det. Det fanns flera tillfällen då jag valde att sitta hemma och göra ingenting, istället för att träna. Och nu kvällen innan allt börjar igen, så ångrar jag mig så djupt att jag inte lyssnade på mitt flitiga jag.
Men visst det här är också en klassiker, det är alltid något att skylla på.. ^.^

Så imorrn börjar allt igen, jag undrar verkligen hur min termin ska börja. Let just hope that it will be better than last year. Det är at least vad jag får hoppas på. Självklart ska jag göra allt i min makt för att göra de så bra som möjligt. Men vad kan den lilla människan göra...

Off I go... =D

Michelle ♥

På onsdag börjar allt igen. Då kommer alla dagar att se ut som den dagen innan. Jag kommer att göra exakt samma sak varje dag. Rutin! Det ska egentligen bli skönt att börja skolan igen, jag börjar känna mig lite rastlös nuför tiden.
Igår var jag i Gamla Stan med Sara och fikade, sedan så gick vi hem till henne och hade de jätte mysigt, och pratade om allt mellan himmel och jord. Efter det så åkte jag till pappa och jobbade.

Eftersom det har varit lov och jag har varit lite rastlös, så har jag börjat skriva.  Just nu spånar jag på en berättelse som utspelar sig under Andra Världs Kriget i Kina. Och huvudrollerna är en kinesisk överklass kvinna Jen och en amerikansk soldat William. Berättelsen handlar om deras kärlek till varandra och hur de kämpar för något de inte kan få.
Eller det är i alla fall vad jag har spånat på och kladdat på än så länge, men jag är långt ifrån klar. Jag är fortfarande i den första fasen där jag föder upp ideér. Så om nån har något förslag så bring it. ^.^

Soo long! =)

Michelle ♥

Gott Nytt År Alla där ute!

Jag hoppas att ni alla hade någon att fira nyår med, Jag hade min släkt, som är helt underbara men dock väldigt jobbiga för hörseln. Min kväll var TREVLIG, det var inte en 10:a, men inte en 1:a, utan en 5:a. Trevlig sammanfattas det alltså. Vi var hemma hos min mormor och morfar i Skarpnäck. Kvällen började med att vi satt och spelade kort. Vid 8-tiden så åt vi nyårs-middagen: hummer, anka och andra kinesiska havsrätter. Efter middagen så bestämde jag mig för att kolla på film i väntan på tolvslaget; Sagan om Konungens återkomst. Aragorn och Legolas♥ xP
Efter filmen så blev det självklart skumpa och fyrverkerier. Tyvärr så kan inte sveriges fyrverkerier jämföras med dem i KIna. Runt det kinesiska nyåret, (som infaller den 25/1 iår) då ska man se på fyrverkerierna i landet. De är helt galna i de, och även om man inte är det, så är det ändå mycket.. Men iår så hade jag helt tappat suget på att gå ut och titta på fyrverkerier, att skjuta dem har jag slutat med för flera år sedan. Däremot så ville jag inte ens gå ut och tiita på dem iår.
Vi kom hem vid 2-tiden och småsystrarna hade somant på vägen hem. Men jag, Andy och Shelly sitter uppe till 3-4 -tiden och spelar kort, innan jag kapitulerar och går och lägger mig. ^.^
Jag vet att det inte var ett jätte roligt sätt att fira nyår på. Men det är en tradition som jag gjort sen jag var tillräckligt gammal för att minnas det. Fast nedräkningen till 2010 har jag redan bestämt mig för att fira med kompisar. Mamma ska inte få stoppa mig. =P

Nu är det nytt år och det är också dags för nya tag. Jag ska försöka lämna så mycket gammalt groll jag kan och se framåt. Jag ska inte sitta och grumla över misstag som jag gjort, utan däremot ska jag lära mig av dem. Jag ska börja det här året med ett leende på läpparna, och uträtta storverk under det. (vi får hoppas på små mirakel i alla fall) n_n
Nu har jag haft tid att hämta krafterna efter ett stressigt första halvår med jullov. Det är dags för den andra halvåret i ettan. Jag ska göra allt jag kan för att göra det så bra som möjligt. Jobba hårt i skolan, slappna av när jag kan och NO MORE BOYS. xD
No more romance for me, inte den här terminen, I had enough of trouble with it last year. Nu är jag helt less på det, jag känner inget intresse för det just nu. Den här terminen ska familjen och vännerna få all min sociala uppmärksamhet.
fast när jag tänker efter så fick mina vänner all min sociala uppmärksamhet förra terminen, och ändå hann jag med att socialisera mig med den här personen. (Fast iofs så var den här personen inkluderad i vänner, så jag antara tt det inte är så konstigt)
Men nu ska de vara AMIGOS Y NADA MAS.

Jag ska också se till så att jag får tillbaka min nätta kropp till sommaren, med en platt mage och fasta lår och rumpa. Så som jag såg ut i 8:an. Det ska bli minst 300 sit-ups om dagen, och yoga-övningar för rumpa och lår. Det är absolut inte i fråga om att jag ska banta, utan det är att jag vill se ut som en dansare; tränad och frin från vanligt tonårshull. Så det är mitt nyårslöfte, att äta bättre och träna mer. En riktig klassiker, haha =D

Jag önskar er alla en god fortsättning! =)

Michelle ♥

Årets förlorade vän är absolut inte Thimmy, jag gjorde ett misstag och satt honom under den titeln. ^.^
Thimmy ska placeras under

Årets stillastående vänskap: Thimmy <3 (pga flytten till Rhode Island, USA)

Årets förlorade vän(ner): många från min gamla förra klass

Michelle ♥