Summer's here =D
Jag är så otroligt glad över att sommaren äntligen har kommit på riktigt! Nu kan jag äntligen börja använda mig av lätta och ljusa kläder och strosa runt med en glass på stan. Åh, sommaren är nog min absoluta favorit årstid! ^^ De finns inte så mycket mer att säga förutom att jag bara längtar tills det blir så varmt så att man kan ligga i en hängmatta och ha den här brännan...
Michelle ♥
Som en blomma
Min dag började som en blomma börjar slå ut. Det blev bättre och bättre, finare och finare. Jag började 11.10 med klass till klockan ett, och sedan hade jag psykologi till 15.20. därefter var min skoldag slut. ^^ Eftersom jag hade bestämt mig för att gå och se treorna på Dansens Hus ikväll, så behövde jag hitta på nåt att bedriva tiden med. Det hela slutade med att jag åkte med Annelie och Anton in till t-centralen för att möta hennes pojkvän, hennes tvillingsyster Amanda som också gått i våran klass, plus deras bonussyster. Sedan så gick vi iväg till Gallerian oh åt glass innan de va dags att möta upp den andra för att gå till Dansens Hus. Hitills hade min dag varit nästintill perfekt, inget att oroa sig över och inga misstag att reda ut. Tvärtom, det visade sig att mitt psykologi-arbete var väldigt bra gjort, och Michelle kammade hem ett MVG!!!! =) WOOT WOOT!!! Det var väääldigt överraskande. Så nu får jag MVG i psykologi B.
Så ja, min dag hade hitills varit ganska så fläckfri. Ända tills vi var på väg till Dansens Hus och mitt humör sjönk och svängde så otroligt. Fråga mig inte vad det var som hände, men jag gick ifrån att vara glad och pratsam, till sur och tystlåten... Men trots mitt dåliga humör så njöt jag av föreställningen. I alla fall av Kungliga Svenska Balettskolans elever, de var så otroligt grymma, och absolut de bästa. Deras stycken var de bästa och de var mest tekniska och briljerade helt enkelt. Jag har nog inte sett en klass som är så stark som den här!!!
=) Så föreställningen lyckades ändå väga upp humörsvängningen och min dag kan ändå sammanfattas som en blomma, det växte och blev som finast till kvällen...
Det skulle vara samrt av mig att gå och lägga mig nu, med tanke på att klockan är 00.52...höhö
Michelle ♥
Så ja, min dag hade hitills varit ganska så fläckfri. Ända tills vi var på väg till Dansens Hus och mitt humör sjönk och svängde så otroligt. Fråga mig inte vad det var som hände, men jag gick ifrån att vara glad och pratsam, till sur och tystlåten... Men trots mitt dåliga humör så njöt jag av föreställningen. I alla fall av Kungliga Svenska Balettskolans elever, de var så otroligt grymma, och absolut de bästa. Deras stycken var de bästa och de var mest tekniska och briljerade helt enkelt. Jag har nog inte sett en klass som är så stark som den här!!!
=) Så föreställningen lyckades ändå väga upp humörsvängningen och min dag kan ändå sammanfattas som en blomma, det växte och blev som finast till kvällen...
Det skulle vara samrt av mig att gå och lägga mig nu, med tanke på att klockan är 00.52...höhö
Michelle ♥
Slappa dagar
Nu börjar man verkligen känna att sommarlovet är i närheten! Helt plötsligt så har vi nästan sovmorgon varje dag, en klass om dagen och sedan två timmars håltimme innan vi har en teorilektion till tre-fyra tiden. och sedan så är skoldagen slut. WOOT WOOT!!! ^^
Det blir som en lyx att få sluta två timmar tidigare än vad man gjort under hela terminen, och att det sedan är fint väder gör det hela mycket bättre också. Alla sådana tillfällen tar man vara på och både i måndags och igår så har jag vart ute och glassat med Annelie ute i solen.
-Att umgås med dig gör mig starkare och det hjälper verkligen mig ifrån att begå ett misstag som du vet att jag inte vill begå. Och jag älskar dig för det! Tack sweetie <3
Jag är också otroligt glad över att det inte bara är Annelie som kan hindra mig ifrån att begå det här misstaget, och vill också tacka dig som hjälper mig minst lika mycket som hon gör. Utan er två skulle jag ha vart förlorad för länge sen, och vara ett försent fall. Men jag lovar er två att jag verkligen ska försöka göra allt jag kan för att inte begå det misstaget! Jag vill ju inte riskera att förlora ert förtroende. Ni betyder allt för mycket för att jag ska våga ta den risken! Men ni kan nog behöva stå ut med konstiga emotionella svängningar, after all det här är ytterst påfrestande för mig att inte begå det misstaget...
Nu människor ska jag kolla på Champions Leauge finalen mellan Barcelona och Manchester United. Jag är ett united-fan in till roten och säger bara en sak... No one can stop the red devils!!! ^^
Michelle ♥
Det blir som en lyx att få sluta två timmar tidigare än vad man gjort under hela terminen, och att det sedan är fint väder gör det hela mycket bättre också. Alla sådana tillfällen tar man vara på och både i måndags och igår så har jag vart ute och glassat med Annelie ute i solen.
-Att umgås med dig gör mig starkare och det hjälper verkligen mig ifrån att begå ett misstag som du vet att jag inte vill begå. Och jag älskar dig för det! Tack sweetie <3
Jag är också otroligt glad över att det inte bara är Annelie som kan hindra mig ifrån att begå det här misstaget, och vill också tacka dig som hjälper mig minst lika mycket som hon gör. Utan er två skulle jag ha vart förlorad för länge sen, och vara ett försent fall. Men jag lovar er två att jag verkligen ska försöka göra allt jag kan för att inte begå det misstaget! Jag vill ju inte riskera att förlora ert förtroende. Ni betyder allt för mycket för att jag ska våga ta den risken! Men ni kan nog behöva stå ut med konstiga emotionella svängningar, after all det här är ytterst påfrestande för mig att inte begå det misstaget...
Nu människor ska jag kolla på Champions Leauge finalen mellan Barcelona och Manchester United. Jag är ett united-fan in till roten och säger bara en sak... No one can stop the red devils!!! ^^
Michelle ♥
På bättringsvägen
Jag måste anta att jag är på bättringsvägen, eller ska börja på det i alla fall. Mitt fel som jag inte velat begå, har jag hitills lyckas med. Det har gått tre dagar och jag har inte begått det. Nu hoppas jag bara på att efter själva avvänjingen (av suget till att göra fel) blir bättre. Att jag nu kan gasa på längs "bättringsvägen", no turning back alltså. Jag behöver inte köra på gasen i botten, men med en hastighet som har fart i sig, samtidigt inte för fort. Jag lovar att imorgon ska jag börja ändra på mig lite drastiskt och sedan köra stadigt. Vanorna ska brytas så mycket som det går imorgon.
Idag träffade jag Amanda runt ett-tiden och vi bestämde oss för att gå och se Slumdog Millionare. Och man kan ju bara gissa antalet människor i publiken...Vi var fyra! :O Jag, Amanda och två män i 40-års åldern. Filmen var absolut värd sina 8 oscar, spänning rakt igenom hela filmen. Rekomenderas att se innan man dör for sure. ^^ Och barnen är bara fööör söta. =) haha.
Efter filmen så satt jag och Amanda ute i solen vid medborgarplatsen och väntade på min kompis som jag inte umgåtts med så mycket på senare tid. Fast om man jämför med Amanda så ses vi väldigt ofta, jag hade inte träffat Amanda sen i julas. Så där satt vi alla tre och njöt av solen en stund innan Amanda bestämde sig för att gå hem.
Att bara va med dig idag behövdes verkligen. För de har kännts som om vi inte har gjort det. Kan ju också bara var jag, men det är så det ligger till i alla fall. Det sista jag vill är att vi glider ifrån varandra nu när sommaren börjar komma, och jag är rädd att det kan hända. ibland känns det som om vi inte ens har nåt att säga varann längre.. But as far as that's not a problem, which is akward silence, then I won't be worried.
Nu tror jag att det vore smartast av mig att börja plugga lite inför mitt näringslära prov på tisdag.
Michelle ♥
Idag träffade jag Amanda runt ett-tiden och vi bestämde oss för att gå och se Slumdog Millionare. Och man kan ju bara gissa antalet människor i publiken...Vi var fyra! :O Jag, Amanda och två män i 40-års åldern. Filmen var absolut värd sina 8 oscar, spänning rakt igenom hela filmen. Rekomenderas att se innan man dör for sure. ^^ Och barnen är bara fööör söta. =) haha.
Efter filmen så satt jag och Amanda ute i solen vid medborgarplatsen och väntade på min kompis som jag inte umgåtts med så mycket på senare tid. Fast om man jämför med Amanda så ses vi väldigt ofta, jag hade inte träffat Amanda sen i julas. Så där satt vi alla tre och njöt av solen en stund innan Amanda bestämde sig för att gå hem.
Att bara va med dig idag behövdes verkligen. För de har kännts som om vi inte har gjort det. Kan ju också bara var jag, men det är så det ligger till i alla fall. Det sista jag vill är att vi glider ifrån varandra nu när sommaren börjar komma, och jag är rädd att det kan hända. ibland känns det som om vi inte ens har nåt att säga varann längre.. But as far as that's not a problem, which is akward silence, then I won't be worried.
Nu tror jag att det vore smartast av mig att börja plugga lite inför mitt näringslära prov på tisdag.
Michelle ♥
A day where I'm determined to do right
Jag ska och jag lovar att inte göra ett misstag idag, det misstaget. För att bli bra så måste jag kunna hindra mig själv från att göra om samma misstag varannan dag, igår var det dagen då misstaget var hårfina sekunder ifrån att begås. Idag är det dagen då misstaget inte alls är i närheten av att begås, men eftersom det inte begicks igår, så antar jag att risken löper större idag. Lucky me, my babysisters are at home, and I can't leave them alone for more than five minutes. Otherwise they'll start to look after me...Det är väl bra? ^^
Så idag är jag bestämd på att göra rätt, felet ska inte göras. Dessutom så vet jag att du bara är ett klick ifrån mig, jag har mobilen med mig hela tiden, så chansen är att jag hinner ringa dig och höra dig säga att jag gör rätt, innan misstaget begås. Och därmed inte begå det.
Jag är stark nog att behärska mig själv, jag måste vara det. Och jag lovar att göra allt jag kan idag för att inte begå det misstaget igen.
Michelle ♥
Så idag är jag bestämd på att göra rätt, felet ska inte göras. Dessutom så vet jag att du bara är ett klick ifrån mig, jag har mobilen med mig hela tiden, så chansen är att jag hinner ringa dig och höra dig säga att jag gör rätt, innan misstaget begås. Och därmed inte begå det.
Jag är stark nog att behärska mig själv, jag måste vara det. Och jag lovar att göra allt jag kan idag för att inte begå det misstaget igen.
Michelle ♥
Some people would say that I'm not sorry, but I am.
Michelle ♥
Matthew Williamson bikinin
Yes, ni fattar varför jag vill vara fit for fight huh? ^^
Mådde så otroligt dåligt igår så jag gick hem från skolan och dansade inte ens. Sedan slutade det med att jag knappt åt nånting under hela dan. Så nu stannar jag hemma idag och hoppas att jag mår bättre imorrn. Kändes lite dumt att missa nationella i matte idag, men det ger sig. Jag oroar mig i alla fall inte för betyget, så det är lugnt.
Michelle ♥
När förkylningen slår till
Ja usch inte alls roligt. Speciellt inte nu när det är snart sommar och allt. När det är meningen att man ska ha lite kläder på sig, eller i alla fall inte höst jacka och allt. Nej , nu vill man ju ha vårkläder om ändå inte sommarkläder. Och inte behöva gå runt och frysa! Hehe, jo jag tense too be a little bit too upset about it...Men de är ju för att jag är förkyld och har dansat med en massa alvedon. Jag har i princip vart en drogad dansare under alla mina föreställningar..
Men nu ska jag inte vara så negativ. Ska kila iväg och plugga lite kinesiska innan jag går och lägger mig.
Michelle ♥
Men nu ska jag inte vara så negativ. Ska kila iväg och plugga lite kinesiska innan jag går och lägger mig.
Michelle ♥
Handlake Village
need you by my side
And not on the other side. Jag vet att det är jobbigt att umgås med människor som är ledsna och deprimerade, man blir liksom påverkad av det, och risken finns att man själv blir ledsen. Och det är klart att man inte vill det, men har du då tänkt på att jag absolut inte mår bättre av att du försvinner...Inte kroppsligt dår, men du är där fast ändå inte, och det gör allting bara ännu värre. Jag vet varför men ibland kan jag bara behöva ha en axel att luta mig mot och gråta ut. Efter det så känns det alltid bättre. ALLTID, men att behöva ligga i min säng och gråta mig till sömns gör saken bara ännu värre. Jag mår inte bättre av att veta att du inte orkar med mig när jag är ledsen...Men de vet du redan..hoppas jag :S
I really need you by my side right now, it feels like it was ages ago since we even had a decent conversation. I know that I'm always down, but it has become better. It is only this week, with all the performances I think.. plus something else, that I'm not going to mention here, ever...
But it would really help if you just asked how I am doing. I can tell when I'm going to tell you how I really feel or not. Trust me, I know when you want to hear it or not... I miss you...
Vet att de är dumt att ta det här, men hur ska jag annars säga det till dig. Vill ju inte ta upp det när alla andra hör på...
Om jag sårar dig nu (vilket jag förmodligen gör) så ber jag om ursäkt. Förlåt förlåt förlåt!!!
Michelle ♥
I really need you by my side right now, it feels like it was ages ago since we even had a decent conversation. I know that I'm always down, but it has become better. It is only this week, with all the performances I think.. plus something else, that I'm not going to mention here, ever...
But it would really help if you just asked how I am doing. I can tell when I'm going to tell you how I really feel or not. Trust me, I know when you want to hear it or not... I miss you...
Vet att de är dumt att ta det här, men hur ska jag annars säga det till dig. Vill ju inte ta upp det när alla andra hör på...
Om jag sårar dig nu (vilket jag förmodligen gör) så ber jag om ursäkt. Förlåt förlåt förlåt!!!
Michelle ♥
me<3smärtstillande
Nu så har det redan vart två föreställningar, och på lördag är det två till. Föreställningen igår kväll gick mycket bättre än vad jag vågade förvänta mig. Jag trodde att allt skulle gå åt helvete, men surprisingly så gick det rätt bra. Jag hade smetat på en massa voltaren på hälsenan och hade tagit två alvedon innan föreställningen, tyvärr så hann voltaren inte börja verka förrän i mitten av coppelia, så jag dansade med en rätt så ond hälsena i alla fall.
Ikväll gick det också väldigt bra, tog däremot inge voltaren på hälsenan så det gjorde rätt så ont. Men efter ett tag så glömde jag bort smärtan när man blev så uppslukad av allt som hände på scenen. ^^ Sen så kan det också ha vart min alvedon som jag tog ungefär en timma innan föreställningen som underlättade väääldigt mycket..
Så vad kan jag säga..Jag älskar verkligen smärtstillande just nu. Det finns inget bättre, det finns inget som har hjälpt mig så mycket som smärtstillande under de här dagarna då det har gjort så otroligt ont. Verkligen ingenting. Trots det så kan jag inte hjälpa att känna mig helt död. Eller snarare hopplös. För nu när smärtan kommer så vill jag bara försvinna. Man kan ju trtos allt inte gömma sig bakom smärtstillande i all evighet...
Idag passade jag dessutom på att gå till banken och hämta ut mitt ID-kort, fick ett brev från baknen igår, där det stod att jag inte hämtat det än..Nähä, säger jag då. ^^ Inte så konstigt om jag inte har det eller hur...=p Men nu så gjorde jag det under min jätte långa håltimme på ca 5 timmar. På tåget hem till Huddinge springer jag på mamma och Sue-Ellen också, så det var ju en trevlig överraskning.
Apropå överraskning, ni vet Matthew Willimamson som designat en sommar-kollektion för HM just nu. Mamma har köpt en bikini och en t-hist från den kollektionen till mig. Jag hade nämnt det för några dagar sedan att jag gärna skulle vilja ha dem, och kan ni tänka er att mamma lyckades köpa just dem? =) Ni möter en rätt så glad michelle angående det här alltså.
Nu ska jag nog ta och sova så att jag får vila ut mig en aning a alla fall.
Michelle ♥
Ikväll gick det också väldigt bra, tog däremot inge voltaren på hälsenan så det gjorde rätt så ont. Men efter ett tag så glömde jag bort smärtan när man blev så uppslukad av allt som hände på scenen. ^^ Sen så kan det också ha vart min alvedon som jag tog ungefär en timma innan föreställningen som underlättade väääldigt mycket..
Så vad kan jag säga..Jag älskar verkligen smärtstillande just nu. Det finns inget bättre, det finns inget som har hjälpt mig så mycket som smärtstillande under de här dagarna då det har gjort så otroligt ont. Verkligen ingenting. Trots det så kan jag inte hjälpa att känna mig helt död. Eller snarare hopplös. För nu när smärtan kommer så vill jag bara försvinna. Man kan ju trtos allt inte gömma sig bakom smärtstillande i all evighet...
Idag passade jag dessutom på att gå till banken och hämta ut mitt ID-kort, fick ett brev från baknen igår, där det stod att jag inte hämtat det än..Nähä, säger jag då. ^^ Inte så konstigt om jag inte har det eller hur...=p Men nu så gjorde jag det under min jätte långa håltimme på ca 5 timmar. På tåget hem till Huddinge springer jag på mamma och Sue-Ellen också, så det var ju en trevlig överraskning.
Apropå överraskning, ni vet Matthew Willimamson som designat en sommar-kollektion för HM just nu. Mamma har köpt en bikini och en t-hist från den kollektionen till mig. Jag hade nämnt det för några dagar sedan att jag gärna skulle vilja ha dem, och kan ni tänka er att mamma lyckades köpa just dem? =) Ni möter en rätt så glad michelle angående det här alltså.
Nu ska jag nog ta och sova så att jag får vila ut mig en aning a alla fall.
Michelle ♥
Karma
Usch säger jag nog bara...Inte alls roligt och bli sjuk en dag innan premiären! Jag orkar bara inte med det här. Att vara skadad är väl ändå nog med straff, don't you think? Jag menar, kan det vara så att jag verkligen gjort nåt så oerhört dumt, så att det här är straffet!? Att ingenting går som jag vill att det ska göra. Karma skulle någon säga att det var, eller rättare sagt ÄR..
Jag har under morgonen redan druckit tre koppar te för att halsen ska göra mindre ont, och jag har redan sovit i tre timmar och tagit en alvedon mot febern. Mer kan man nog inte göra när man "bara" är förkyld... Så nu sitter jag här igen och skriver på mitt psykologi-arbete i min egna takt. Ingen press på att hinna innan jag måste gå och lägga mig eller nåt. Utan jag har hela dagen kvar..än så länge. ^^
Ikväll skulle jag egentligen äta midda med Sofia (från trean)hemma hos henne. Men jag tror nog det blir lite svårt, med tanke på att jag inte ens är i skolan. Jag hoppas att hon får reda på att jag är sjuk, för annars känner jag mig så otrolig dum som bara inte dyker upp ikväll. Sofia har typ blivit som en fadder eller en storasyster för mig. Hon har verkligen tagit hand om mig under den senaste tiden, och det som känns extra bra är att hon går i trean och är så himla mycket mer erfaren än mig och alla mina andra kompisar. Hon ger mig liksom råd som är väldigt kloka men ändå inte för vuxenaktiga. =) Jag får försöka kontakta henne så fort jag kan och vi får planera om den här middagen till nån anna gång istället!
Nu ska Michelle seriöst skriva klart sitt psykologi-arbete så hon kan göra annat ikväll!
Michelle ♥
Jag har under morgonen redan druckit tre koppar te för att halsen ska göra mindre ont, och jag har redan sovit i tre timmar och tagit en alvedon mot febern. Mer kan man nog inte göra när man "bara" är förkyld... Så nu sitter jag här igen och skriver på mitt psykologi-arbete i min egna takt. Ingen press på att hinna innan jag måste gå och lägga mig eller nåt. Utan jag har hela dagen kvar..än så länge. ^^
Ikväll skulle jag egentligen äta midda med Sofia (från trean)hemma hos henne. Men jag tror nog det blir lite svårt, med tanke på att jag inte ens är i skolan. Jag hoppas att hon får reda på att jag är sjuk, för annars känner jag mig så otrolig dum som bara inte dyker upp ikväll. Sofia har typ blivit som en fadder eller en storasyster för mig. Hon har verkligen tagit hand om mig under den senaste tiden, och det som känns extra bra är att hon går i trean och är så himla mycket mer erfaren än mig och alla mina andra kompisar. Hon ger mig liksom råd som är väldigt kloka men ändå inte för vuxenaktiga. =) Jag får försöka kontakta henne så fort jag kan och vi får planera om den här middagen till nån anna gång istället!
Nu ska Michelle seriöst skriva klart sitt psykologi-arbete så hon kan göra annat ikväll!
Michelle ♥
lite orolig bara
Gud va tiden bara flyger iväg! Don't you think? Helt plötsligt så går vi in i föreställningsveckan..Jag kan bara säga att jag är väldigt orolig för hur det kommer att gå. Och mest av allt hur min hälsena kommer att ta det på. Just nu känner jag som tidigare nämnt rent av bara pure pain. Absolut inte något jag uppskattar såklart, och jag har försökt att intë tänka på det. Men ibland är det ju soim sagt oundvikligt...
I veckan kommer vi att ha fyra föreställningar varav två under en och samma dag. Jag måste säga att jag ser framemot det, är dock bara lite orolig för hur jag kommer att må efter föreställninigarna...
Nu måste jag verkligen skriva klart mitt psykologi-arbete!
I veckan kommer vi att ha fyra föreställningar varav två under en och samma dag. Jag måste säga att jag ser framemot det, är dock bara lite orolig för hur jag kommer att må efter föreställninigarna...
Nu måste jag verkligen skriva klart mitt psykologi-arbete!
Peaco, Love and Ice Cream! (citat från Ben&Jerry's) ^^
Michelle ♥
Michelle ♥
Fredagschill
Det va ett tag sen igen, men jag måste få skylla på långa repetitioner fram till halvsju på kvällen varje dag, plus en massa skolarbeten. Men idag kan jag äntligen stryka två saker från min "to do-list at school" Nationella i engelska och In Britain häftet. ^^
Så nu har jag psyokologi arbetet, två muntliga redovisningar och nationella i matte kvar. Sedan så är det i stort sett sommarlov inom teorin.
Ikväll kom Annelie hem till mig och vi två tog igen lite Michelle & Annelie tid som vi på senare tid gått miste om. Inte på grund av att vi på något sätt växt ifrn varandra eller något, utan bara för att tiden inte räckt till. Repetitioner till kvällen och läxor från skolan tar så otroligt mycket tid av vår lilla fritid som vi ens har. Men ikväll kom alltså min bästa kompis hem till mig och umgick med mig och min failj. Antar att de var väldigt intressant för Annelie. Mina systrar är ju inte precis de lugnaste, trots att de är blyga...
Jag har verkligen saknat dig sweetie <33
En annan sak som också hänt under veckan är att min skada (hälsenan) har blivit värre på något sätt. I Onsdags gjorde det så (ursäkta uttrycket) in i helvete ont så att det inte var sant. Jag gjorde klassen med ren smärta i hälsenan och bad till gud (det är bara ett uttryck) att det var den sorts smärta som jag ska känna efter att ha gjort en massa excentrisk träning. Den klassen varken började bra eller dåligt. Redan i första övningen kom tårarna närTim kom fram och frågade hur jag kände mig efter all repetition. Tårarna vällde fram, helt ostoppbart. Men jag tar mig igenom första halvan av klassen (dvs stången) och gör även alla övningar i mitten, trots smärtan. Tills Adagio... Jag rent av grät sönder inombords, och efter övningen sprang (också ett uttryck) jag till toaletten och grät ut. Jag satt där och grät lite innan jag gick tillbaka till lektionen och satte mig vid sidan om, för att göra mina stabiliseringsövningar. Men det var inte förens efter baletten som jag total exploderade. Jag fick ett emotionellt sammanbrott och fick gråta ut i Sofia (som går i treans) famn. Hon tog verkligen hand om mig. Hon är helt underbar och det känns nästan som att ha en storasyster. Nu mår jag i vilket fall mycket bättre efter att verkligen få gråta ut allt som jag haft inom mig. Och helt plötligt så orkar jag inte ens vara jätte ledsen över det längre...Det tar liksom så mycket på krafterna.
Men nu måste jag gå och lägga mig. Reptition imorrn...
Michelle ♥
Så nu har jag psyokologi arbetet, två muntliga redovisningar och nationella i matte kvar. Sedan så är det i stort sett sommarlov inom teorin.
Ikväll kom Annelie hem till mig och vi två tog igen lite Michelle & Annelie tid som vi på senare tid gått miste om. Inte på grund av att vi på något sätt växt ifrn varandra eller något, utan bara för att tiden inte räckt till. Repetitioner till kvällen och läxor från skolan tar så otroligt mycket tid av vår lilla fritid som vi ens har. Men ikväll kom alltså min bästa kompis hem till mig och umgick med mig och min failj. Antar att de var väldigt intressant för Annelie. Mina systrar är ju inte precis de lugnaste, trots att de är blyga...
Jag har verkligen saknat dig sweetie <33
En annan sak som också hänt under veckan är att min skada (hälsenan) har blivit värre på något sätt. I Onsdags gjorde det så (ursäkta uttrycket) in i helvete ont så att det inte var sant. Jag gjorde klassen med ren smärta i hälsenan och bad till gud (det är bara ett uttryck) att det var den sorts smärta som jag ska känna efter att ha gjort en massa excentrisk träning. Den klassen varken började bra eller dåligt. Redan i första övningen kom tårarna närTim kom fram och frågade hur jag kände mig efter all repetition. Tårarna vällde fram, helt ostoppbart. Men jag tar mig igenom första halvan av klassen (dvs stången) och gör även alla övningar i mitten, trots smärtan. Tills Adagio... Jag rent av grät sönder inombords, och efter övningen sprang (också ett uttryck) jag till toaletten och grät ut. Jag satt där och grät lite innan jag gick tillbaka till lektionen och satte mig vid sidan om, för att göra mina stabiliseringsövningar. Men det var inte förens efter baletten som jag total exploderade. Jag fick ett emotionellt sammanbrott och fick gråta ut i Sofia (som går i treans) famn. Hon tog verkligen hand om mig. Hon är helt underbar och det känns nästan som att ha en storasyster. Nu mår jag i vilket fall mycket bättre efter att verkligen få gråta ut allt som jag haft inom mig. Och helt plötligt så orkar jag inte ens vara jätte ledsen över det längre...Det tar liksom så mycket på krafterna.
Men nu måste jag gå och lägga mig. Reptition imorrn...
Michelle ♥
Back to basic...
Nu har allting verkligen börjat i rasande fart igen. Om en vecka är det dags för föreställningarna! Igår hade vi vårt allra första kostymrep för Coppelia och Dansvurmen. Dansvurmen gick hyfsat bra, det finns inte så mycket som inte kan gå så jätte dåligt egentligen. Däremot så finns det jätte mycket i Coppelia som kan gå så otroligt dåligt! O ja, det har gått så ofantligt dåligt också. Jag har börjat göra tå igen, och det känns verkligen inte bra. Min hälsena skulle ha skrikit strupen av sig om den kunde göra det...Jag vet att jag har sagt att jag inte ska fokusera på det som är dåligt, men ibland är det verkligen bara helt omöjligt...
För samtidigt som det gör så sjukt ont, så ser jag ändå fram emot föreställningaran nästa vecka. För det är ju trots allt det enda vi har kvar för året, och det är ju ändå något roligt trots smärtan. Men jag undrar verkligen om min kropp går back to basic.. Att den ser till så att jag förblir skadad som den alltid varit i... well "bara" fyra år... Om det nu är så att detta är fallet, så kan jag bara säga att Michelle had it! Finito! Au Revoir!
För jag vet att jag inte alltid jobbat 100 %, att verkligen ta ut och ta i. Men ingen kan då tvivla på min passion för dans, för om nån skulle få för sig att göra det, så kan den personen bara, well. Screw you then Jag vet att jag inte har visat viljan heller, men ärligt talat skulle jag ha stannat kvar här i fyra år om jag inte älskade det här..?
Just nu orkar jag inte ens vara ledsen över det här, för det tar så himla mycket på mina krafter. Men jag tänker inte spela heller, det skulle bara få mig att må ännu värre. Jag ska däremot bara fokusera på det som gör mig glad, och på det som får mig att må allmänt bättre. För det betyder ju inte att jag förtränger de dåliga som händer, jag bara tänker inte på det, och tar itu med det efter föreställningarna istället...
Michelle ♥
För samtidigt som det gör så sjukt ont, så ser jag ändå fram emot föreställningaran nästa vecka. För det är ju trots allt det enda vi har kvar för året, och det är ju ändå något roligt trots smärtan. Men jag undrar verkligen om min kropp går back to basic.. Att den ser till så att jag förblir skadad som den alltid varit i... well "bara" fyra år... Om det nu är så att detta är fallet, så kan jag bara säga att Michelle had it! Finito! Au Revoir!
För jag vet att jag inte alltid jobbat 100 %, att verkligen ta ut och ta i. Men ingen kan då tvivla på min passion för dans, för om nån skulle få för sig att göra det, så kan den personen bara, well. Screw you then Jag vet att jag inte har visat viljan heller, men ärligt talat skulle jag ha stannat kvar här i fyra år om jag inte älskade det här..?
Just nu orkar jag inte ens vara ledsen över det här, för det tar så himla mycket på mina krafter. Men jag tänker inte spela heller, det skulle bara få mig att må ännu värre. Jag ska däremot bara fokusera på det som gör mig glad, och på det som får mig att må allmänt bättre. För det betyder ju inte att jag förtränger de dåliga som händer, jag bara tänker inte på det, och tar itu med det efter föreställningarna istället...
Michelle ♥
Två härliga dagar med Sofia
Unnder de två sensate dagarna har jag umgåtts med Sofia, det har varit otroligt skönt och mysigt att egentligen inte göra så mycket mer än bara chillin' round. Valborg firade vi med en del av klassen ute i Rålambshovparken med grillning, och sen vidare ut till Liljeholmen på "fest". Fast kvällen slutade relativt tidigt, vid elva tiden ringer jag pappa och ber honom att komma och hämta upp mig och Sofia i Liljeholmen. Måste säga att det var lite läskigt att sitta där och vänta på pappa i tio minuter.
När vi kommer hem så ligger jag och Sofia i min säng och slö pratar om allt möjligt tills vi somnar, vi två var nog mycket tröttare än vad vi hade trott att vi var och däckade runt tre tiden.
Eftersom vi lyckades bränna våra korvar kvällen innan, så slog vi till med en gigantisk frukost. Sedan så kan jag inte säga så mycket mer än att vi två tillbringade hela dagen åt att bara äta. pasta med falukorv, jordgubbar, godis, glass, chokladbollar... Ja, inte lite kalorier i alla fall, men jag överlever. Jag har ju trots allt lovat att börja äta "normalt", inte för att junkfood är normalt, men jag har undvikit sån mat under en väldigt lång tid. Och vi två åt faktiskt så mycket lunch så att vi båda trodde att vi skulle spy... haha.
However I'm making progress, I can eat all of this shit, and don't feel guilty about it...
You're an amazing friend Sofia! <3
Michelle ♥
När vi kommer hem så ligger jag och Sofia i min säng och slö pratar om allt möjligt tills vi somnar, vi två var nog mycket tröttare än vad vi hade trott att vi var och däckade runt tre tiden.
Eftersom vi lyckades bränna våra korvar kvällen innan, så slog vi till med en gigantisk frukost. Sedan så kan jag inte säga så mycket mer än att vi två tillbringade hela dagen åt att bara äta. pasta med falukorv, jordgubbar, godis, glass, chokladbollar... Ja, inte lite kalorier i alla fall, men jag överlever. Jag har ju trots allt lovat att börja äta "normalt", inte för att junkfood är normalt, men jag har undvikit sån mat under en väldigt lång tid. Och vi två åt faktiskt så mycket lunch så att vi båda trodde att vi skulle spy... haha.
However I'm making progress, I can eat all of this shit, and don't feel guilty about it...
You're an amazing friend Sofia! <3
Michelle ♥
Should've said no
En låt som säger allt just nu...
Michelle ♥
Michelle ♥
