Back to basic...
Nu har allting verkligen börjat i rasande fart igen. Om en vecka är det dags för föreställningarna! Igår hade vi vårt allra första kostymrep för Coppelia och Dansvurmen. Dansvurmen gick hyfsat bra, det finns inte så mycket som inte kan gå så jätte dåligt egentligen. Däremot så finns det jätte mycket i Coppelia som kan gå så otroligt dåligt! O ja, det har gått så ofantligt dåligt också. Jag har börjat göra tå igen, och det känns verkligen inte bra. Min hälsena skulle ha skrikit strupen av sig om den kunde göra det...Jag vet att jag har sagt att jag inte ska fokusera på det som är dåligt, men ibland är det verkligen bara helt omöjligt...
För samtidigt som det gör så sjukt ont, så ser jag ändå fram emot föreställningaran nästa vecka. För det är ju trots allt det enda vi har kvar för året, och det är ju ändå något roligt trots smärtan. Men jag undrar verkligen om min kropp går back to basic.. Att den ser till så att jag förblir skadad som den alltid varit i... well "bara" fyra år... Om det nu är så att detta är fallet, så kan jag bara säga att Michelle had it! Finito! Au Revoir!
För jag vet att jag inte alltid jobbat 100 %, att verkligen ta ut och ta i. Men ingen kan då tvivla på min passion för dans, för om nån skulle få för sig att göra det, så kan den personen bara, well. Screw you then Jag vet att jag inte har visat viljan heller, men ärligt talat skulle jag ha stannat kvar här i fyra år om jag inte älskade det här..?
Just nu orkar jag inte ens vara ledsen över det här, för det tar så himla mycket på mina krafter. Men jag tänker inte spela heller, det skulle bara få mig att må ännu värre. Jag ska däremot bara fokusera på det som gör mig glad, och på det som får mig att må allmänt bättre. För det betyder ju inte att jag förtränger de dåliga som händer, jag bara tänker inte på det, och tar itu med det efter föreställningarna istället...
Michelle ♥
För samtidigt som det gör så sjukt ont, så ser jag ändå fram emot föreställningaran nästa vecka. För det är ju trots allt det enda vi har kvar för året, och det är ju ändå något roligt trots smärtan. Men jag undrar verkligen om min kropp går back to basic.. Att den ser till så att jag förblir skadad som den alltid varit i... well "bara" fyra år... Om det nu är så att detta är fallet, så kan jag bara säga att Michelle had it! Finito! Au Revoir!
För jag vet att jag inte alltid jobbat 100 %, att verkligen ta ut och ta i. Men ingen kan då tvivla på min passion för dans, för om nån skulle få för sig att göra det, så kan den personen bara, well. Screw you then Jag vet att jag inte har visat viljan heller, men ärligt talat skulle jag ha stannat kvar här i fyra år om jag inte älskade det här..?
Just nu orkar jag inte ens vara ledsen över det här, för det tar så himla mycket på mina krafter. Men jag tänker inte spela heller, det skulle bara få mig att må ännu värre. Jag ska däremot bara fokusera på det som gör mig glad, och på det som får mig att må allmänt bättre. För det betyder ju inte att jag förtränger de dåliga som händer, jag bara tänker inte på det, och tar itu med det efter föreställningarna istället...
Michelle ♥
Kommentarer
Postat av: Elin
"Dancers aren't made of their tecnique, but their passion"
Så YOU GO GIRL, jag tror dig! <3
Postat av: Michelle
yeah, but i'm they also have to have technique aswell my dear...
Trackback