New Moon
Jag såg den i fredags med tjejerna och måste säga att filmen var egentligen en besvikelse, däremot så hade jag en väldigt rolig och välbehövd 'girls night out' så det klagar jag inte på. Och varför jag tycker filmen var en besvikelse? Well, låt oss säga att jag tycker regissören prioriterade att fokusera filmen på halvnakna killar, istället för att fokusera på den speciella kärleken som Twilight-sagan bygger på. Kärleken mellan Bella och Edward, och kärleken mellan Bella och Jacob. Han satte strålkastarna på de barbröstade männen/killarna istället för att rikta strålkastarna på de magiska med Twilight-sagan.
New Moon spelades in för att tjäna pengar på skrikande fjortisar och deras lojala följe för karaktärerna, medan Twilight spelades in för att uppmärksamma en speciell kärlekssaga mellan två åtskilda individer.
Om ni frågar mig så skulle jag tro att New Moon snart endast bara kommer att tillhöra en av Hollywoods massproduktioner av kärleks/drama filmer, medan vi alltid kommer att komma ihåg Twilight som en unik produktion. (Om vi nu ska jämföra Twilight med New Moon)
Jag måste däremot ge Kirsten Stewart cred för sin insats som Bella Swan. Bella är en otroligt svår karaktär att gestalta och jag tycker att hon gjorde det övertygande bra. När man satt i biosalongen och skrattade, trots att det egetligen var en seriös scen, så var det för att de andra skådespelarna var så skrattretande tragiska, medan Kirsten var en av dem få som lyckades övertyga.
Nu ska jag försöka skriva klart min recension om 'De allvetande hundarna' som ska in på Tisdag.
Michelle ♥
När man talar om trollen...
Jag skrev ju precis i måndags om att jag får mer medgångar än motgångar, well, peppar peppar ta i trä alltså. Jag var ju som sagt på Vårdcentralen för att ta vaccin mot svininfluensan i går, och nog känner jag av biverkningarna. Det började igårkväll, ca åtta timmar efter att jag tagit sprutan, då började min arm värka som f*n! Och på morgonen (imorse alltså) vaknade jag med feber och huvudvärk, frukosten bestod då av alvedon och lite flingor. När jag sedan kommer till skolan så känner jag mig allt ifrån bra, vilket resulterade i att jag satt vid sidan och gjorde lite stabiliseringsövningar istället för att dansa. Ett bra beslut säger jag bara!
För redan under den första teorilektionen (Historia) så kände jag mig otroligt omotiverad och framförallt hängig. Jag brukar aldrig ha feber, och då menar jag verkligen aldrig. Inte ens när jag är riktigt sjuk med halsfluss. Jag har helt enkelt inte feber, men självklart ska jag få det som en biverkning av vaccinet. En annan biverkning är att jag har vart väldigt trött idag, och somnat med jämna mellanrum under hela dagen. Eller rättare sagt 'nickat' till. Så skulle jag skriva ett prov i kinesiska också...Och det gick ju lagom bra, jag kunde kanske hälften av provet, så godkänt lär jag få. Men jag kan nog inte förvänta mig mer, eller vågar åtminstone inte göra det. ^^
Vad jag försöker få fram med det här inlägget är väl att medgångar och motgångar, dem kommer som dem kommer. Det är inte något vi människor riktigt kan rå för, och vi kommer förmodligen aldrig att kunna göra det heller. Fast är man en aning förbered på det bästa eller det värsta, så kan man hantera det bättre, och då kanske det är lättare att få ut det mesta av det. Att kunna få ut det bästa ur det bästa eller det bästa ur det värsta. Hängde ni med nu? Eller blev jag alldeles för 'Michelle-ig' i mitt tänkande?
Jag måste bara få säga att jag nog förväntade mig att något som skulle räknas mer som en motgång än en medgång skulle inträffa. Och visst hade jag rätt, att vara sådär extra sömnig, ha huvudvärk och feber samma dag som man har ett språkprov och en recension att skriva är ju inte precis en medgång, eller hur? Men nu får man inte tro att jag är jätte ledsen över det här, självklart njuter jag inte av att ha huvudvärk och feber, men det kan vara bra att få en kalldusch ibland. Speciellt med tanke på att jag inte är van att leva med en massa medgångar och något sånär 'lyckliga' händelser. Då kan det vara bra att mina vanliga rutiner inte bytts ut helt och hållet. Jag är ju trots allt van vid motgångar, och hur mycket dem än är dåliga, så känner jag ändå en trygghet till det...Visst är det hemskt, att känna en trygghet med motgångar?
Jag älskar mina converse! ^^
Michelle ♥
För redan under den första teorilektionen (Historia) så kände jag mig otroligt omotiverad och framförallt hängig. Jag brukar aldrig ha feber, och då menar jag verkligen aldrig. Inte ens när jag är riktigt sjuk med halsfluss. Jag har helt enkelt inte feber, men självklart ska jag få det som en biverkning av vaccinet. En annan biverkning är att jag har vart väldigt trött idag, och somnat med jämna mellanrum under hela dagen. Eller rättare sagt 'nickat' till. Så skulle jag skriva ett prov i kinesiska också...Och det gick ju lagom bra, jag kunde kanske hälften av provet, så godkänt lär jag få. Men jag kan nog inte förvänta mig mer, eller vågar åtminstone inte göra det. ^^
Vad jag försöker få fram med det här inlägget är väl att medgångar och motgångar, dem kommer som dem kommer. Det är inte något vi människor riktigt kan rå för, och vi kommer förmodligen aldrig att kunna göra det heller. Fast är man en aning förbered på det bästa eller det värsta, så kan man hantera det bättre, och då kanske det är lättare att få ut det mesta av det. Att kunna få ut det bästa ur det bästa eller det bästa ur det värsta. Hängde ni med nu? Eller blev jag alldeles för 'Michelle-ig' i mitt tänkande?
Jag måste bara få säga att jag nog förväntade mig att något som skulle räknas mer som en motgång än en medgång skulle inträffa. Och visst hade jag rätt, att vara sådär extra sömnig, ha huvudvärk och feber samma dag som man har ett språkprov och en recension att skriva är ju inte precis en medgång, eller hur? Men nu får man inte tro att jag är jätte ledsen över det här, självklart njuter jag inte av att ha huvudvärk och feber, men det kan vara bra att få en kalldusch ibland. Speciellt med tanke på att jag inte är van att leva med en massa medgångar och något sånär 'lyckliga' händelser. Då kan det vara bra att mina vanliga rutiner inte bytts ut helt och hållet. Jag är ju trots allt van vid motgångar, och hur mycket dem än är dåliga, så känner jag ändå en trygghet till det...Visst är det hemskt, att känna en trygghet med motgångar?
Jag älskar mina converse! ^^
Michelle ♥
Someone pinch me
Yes yes, I do feel so. Eller alltså det känns som om turen har vänt för mig. Helt plötligt så kommer de goda nyheterna på löpande band, och nog är jag rädd att jag ska låta mig själv svepas iväg med bandet. För visst är det lite läskigt att man helt plötsligt har mera medgångar än motgångar. Fast å andra sidan så kan jag tycka att det faktiskt är min tur nu. Nu är det min tur att få lite medgångar i livet, tycker inte ni det?
Jag berättade för min kusin (och barndomsvän) Vincent igårkväll att jag var väldigt glad just nu, att trots att min hälsena gör ondare än vanligt och allt sånt skit med skadorna så mår jag ändå bra. Det är ju det jag har berättat, att det är något som lyckas väga upp det hela, men jag har inte riktigt sagt vad det är än. :P Och än så länge håller jag nog det fortfarande för mig själv. ^^
"Peppar peppar ta i trä" vet ni.
Idag fick jag provsvaren från magnetröntgen som jag gjorde i torsdags, och bilderna visade tydligen att mina hälsenor är friska, lika friska som vilka dansande dansare som helst. Jag hade inte fått någon brstining eller svullnad eller något som kan säga att jag ens har haft problem med dem, om det inte vore att jag nu kan konstatera det.
Så från och med nästa vecka ska jag succesivt börja sträcka på min fot igen, och veckan efter det får jag börja stå på halvtå och tå. Samtidigt så ska jag köra stenhårt med excentriskträning och fortsätta med det under julen, för att sedan komma tillbaka efter lovet och börja hoppa. Förstår ni hur stort det här är? Jag ska äntligen börja hoppa igen efter ungefär fyra år av hinder!
Anna Taube (naprapaten) har däremot redan förvarnat mig om att det kommer att göra ondare när jag pressar mer, men att vi kan göra det då hälsenan i sig är frisk och oberörd.
Nu så har jag också (äntligen) hittat en sjukgymnast som enligt min vän Sara ska vara så otroligt bra. Första mötet med henne blir nästa vecka på tisdagen.
Apropå tisdag, imorgon ska jag till Distriktsköterskan för att ta vaccinet mot Svininfluensan. Jag vet, jag är lite sent ute, men vad ska man gööra. Jag menar har man blivit hemskickad av både skolan och vårdcentralen en gång, så blir man lite sent ute. :P
Jag ser inte så bra ut på den här bilden egentligen, snarare svettig och äcklig. Men om ni vill se bortom det, så kan ni nog ana att jag var så otroligt glad och oändligt nöjd med läget just då.
Det är den känslan jag håller på att få just nu ser ni. ;)
Michelle ♥
Jag berättade för min kusin (och barndomsvän) Vincent igårkväll att jag var väldigt glad just nu, att trots att min hälsena gör ondare än vanligt och allt sånt skit med skadorna så mår jag ändå bra. Det är ju det jag har berättat, att det är något som lyckas väga upp det hela, men jag har inte riktigt sagt vad det är än. :P Och än så länge håller jag nog det fortfarande för mig själv. ^^
"Peppar peppar ta i trä" vet ni.
Idag fick jag provsvaren från magnetröntgen som jag gjorde i torsdags, och bilderna visade tydligen att mina hälsenor är friska, lika friska som vilka dansande dansare som helst. Jag hade inte fått någon brstining eller svullnad eller något som kan säga att jag ens har haft problem med dem, om det inte vore att jag nu kan konstatera det.
Så från och med nästa vecka ska jag succesivt börja sträcka på min fot igen, och veckan efter det får jag börja stå på halvtå och tå. Samtidigt så ska jag köra stenhårt med excentriskträning och fortsätta med det under julen, för att sedan komma tillbaka efter lovet och börja hoppa. Förstår ni hur stort det här är? Jag ska äntligen börja hoppa igen efter ungefär fyra år av hinder!
Anna Taube (naprapaten) har däremot redan förvarnat mig om att det kommer att göra ondare när jag pressar mer, men att vi kan göra det då hälsenan i sig är frisk och oberörd.
Nu så har jag också (äntligen) hittat en sjukgymnast som enligt min vän Sara ska vara så otroligt bra. Första mötet med henne blir nästa vecka på tisdagen.
Apropå tisdag, imorgon ska jag till Distriktsköterskan för att ta vaccinet mot Svininfluensan. Jag vet, jag är lite sent ute, men vad ska man gööra. Jag menar har man blivit hemskickad av både skolan och vårdcentralen en gång, så blir man lite sent ute. :P
Jag ser inte så bra ut på den här bilden egentligen, snarare svettig och äcklig. Men om ni vill se bortom det, så kan ni nog ana att jag var så otroligt glad och oändligt nöjd med läget just då.
Det är den känslan jag håller på att få just nu ser ni. ;)
Michelle ♥
The smile is growing bigger and bigger
Ännu en gång tror jag man hör på rubriken att jag är glad. ^^
Igårkväll var hela skolan (eller nästan hela skolan) på Konserthuset och såg (eller lyssnade) på Våroffer. Dirigenten och orkestern var så otroligt.. Jag vet inte riktigt hur jag ska säga det, men det var så otroligt bra i alla fall. Mäktig är nog ordet som jag letar efter. Konserten var så oerhört mäktig.
Efter konserten var det dags att skynda sig hem för att förbereda mig för dagens Historia prov på Medeltiden, jag kom hem kvart i elva, och min mamma var lagom road över det...
Som tur var så hade jag och några vänner tillbringat hela onsdags eftermiddagen och torsdags eftermiddagen till att plugga inför provet, så jag kände mig relativt påläst, men nog finns det alltid en massa sista minuten punkter att plugga in. Jag gick alltså och lade mig tolv igårkväll, och kvällen innan halvett. Mina sömnvanor är nog inte de bästa, men jag känner mig inte alls trött och sliten. Inte så det har kommit att påverka min prestation inom dansen i alla fall.
Det gick rätt så bra på provet idag, jag kände att jag för en gångs skull kunde svaret på frågorna och fick chansen att mata ut alll information om det. Så jag klagar verligen inte på det, ett VG ska jag nog ha lyckats pricka in.
Men allt annat funkar också bra just nu, trots att hälsenan är värre än vanligt så finns det andra saker i mitt liv som väger upp det så otroligt mycket. Jag var på magnetröntgen i onsdags och svaren kommer i början av nästa vecka sa dem. Jag hoppas att svaren ska kunna hjälpa mig att komma tillbaka på rätt spår igen. En rolig sak som hände var att jag somnade under processen! När jag åkte in i röntgenmaskinen i en halvtimma, så passade min kropp på att verkligen bara slappna av och till slut somnade jag. ^^
Varje dag den här veckan har mitt leende vuxit sig större och större, om det fortsätter på det viset kanske det slutar med att munnen spräcks... Haha, nej jag skojar bara. Spricka lär den nog inte göra, men nog måste det komma till en peak punkt, Vi vet ju alla att ingenting varar förevigt, och frågan är då hur länge det här kommer att vara. Tillräckligt länge för att jag ska hinna njuta av den här underbara känslan i alla fall, hoppas jag.
Bjuder på en bild från en tid då jag mådde bra och dansen gick bra.
Här med jazzläraren Paul Haze. ^^
Michelle ♥
Igårkväll var hela skolan (eller nästan hela skolan) på Konserthuset och såg (eller lyssnade) på Våroffer. Dirigenten och orkestern var så otroligt.. Jag vet inte riktigt hur jag ska säga det, men det var så otroligt bra i alla fall. Mäktig är nog ordet som jag letar efter. Konserten var så oerhört mäktig.
Efter konserten var det dags att skynda sig hem för att förbereda mig för dagens Historia prov på Medeltiden, jag kom hem kvart i elva, och min mamma var lagom road över det...
Som tur var så hade jag och några vänner tillbringat hela onsdags eftermiddagen och torsdags eftermiddagen till att plugga inför provet, så jag kände mig relativt påläst, men nog finns det alltid en massa sista minuten punkter att plugga in. Jag gick alltså och lade mig tolv igårkväll, och kvällen innan halvett. Mina sömnvanor är nog inte de bästa, men jag känner mig inte alls trött och sliten. Inte så det har kommit att påverka min prestation inom dansen i alla fall.
Det gick rätt så bra på provet idag, jag kände att jag för en gångs skull kunde svaret på frågorna och fick chansen att mata ut alll information om det. Så jag klagar verligen inte på det, ett VG ska jag nog ha lyckats pricka in.
Men allt annat funkar också bra just nu, trots att hälsenan är värre än vanligt så finns det andra saker i mitt liv som väger upp det så otroligt mycket. Jag var på magnetröntgen i onsdags och svaren kommer i början av nästa vecka sa dem. Jag hoppas att svaren ska kunna hjälpa mig att komma tillbaka på rätt spår igen. En rolig sak som hände var att jag somnade under processen! När jag åkte in i röntgenmaskinen i en halvtimma, så passade min kropp på att verkligen bara slappna av och till slut somnade jag. ^^
Varje dag den här veckan har mitt leende vuxit sig större och större, om det fortsätter på det viset kanske det slutar med att munnen spräcks... Haha, nej jag skojar bara. Spricka lär den nog inte göra, men nog måste det komma till en peak punkt, Vi vet ju alla att ingenting varar förevigt, och frågan är då hur länge det här kommer att vara. Tillräckligt länge för att jag ska hinna njuta av den här underbara känslan i alla fall, hoppas jag.
Bjuder på en bild från en tid då jag mådde bra och dansen gick bra.
Här med jazzläraren Paul Haze. ^^
Michelle ♥
No more grumpy
Jag har haft så fullt upp hela veckan, så ikväll är det den första kvällen då jag faktiskt är hemma innan tio. Alltså är det kanske förståeligt att jag inte uppdaterat bloggen på fem dagar. Eller vad säger ni?
Min vecka har då varit hektisk, men ändå känns det som om det borde vara onsdag imorgon, och inte idag. Fråga mig inte varför jag tycker så, det bara är så...
Och anledningen till att jag ahr kommit hem först vid tio två kvällar i rad, beror på att jag har stannt kvar i skolan och hjälpt treorna (från skolan) med deras projektföreställning som jag tidigare nänmde. Jag har suttit i biljettkassan, fixat fika tillsammans med några till från min klass och ettan, samtidigt som vi agerat scenarbetare. Med andra ord har det varit hektiskt, men ändå roligt. Ni skulle bara veta hur kul vi har det när vi står i köket och gör i ordning allting. ^^
Samtidigt som jag har haft det fullt upp och roligt på samma gång, så har min hälsena gått från dålig till ännu värre!
USCH OCH FY känner jag, men på samma gång så är jag inte alls så ledsen som jag trodde att jag skulle vara. Jag vet inte säkert vad det är, men det är i vilket fall som helst någonting där som väger upp det otroligt mycket. Och jag klagar verkligen inte på det. Är bara något chockad eller något si så där amazed. ^^
Jag menar vem vill vara ledsen och sur, när man kan vara glad och gå runt och skratta? Inte många antar jag.
Jag vet i alla fall att jag väljer det andra alternativet.
Imorgon ska jag på magnetröntgen (MRT) och förhoppningsvis visar röntgenbilderna något som kan hjälpa mig till att bli bra igen. Vi kanske kan sätta en ordentlig diagnos och på så sätt arbeta fram till en mer konkret rehab program eller något liknande. Det skulle inte vara dåligt om det hände i alla fall. Inte sant? Jag menar min skada har ju hållt i sig i mer än ett år nu...Det är dags att någonting händer...tycker man, eller?
Michelle ♥
Min vecka har då varit hektisk, men ändå känns det som om det borde vara onsdag imorgon, och inte idag. Fråga mig inte varför jag tycker så, det bara är så...
Och anledningen till att jag ahr kommit hem först vid tio två kvällar i rad, beror på att jag har stannt kvar i skolan och hjälpt treorna (från skolan) med deras projektföreställning som jag tidigare nänmde. Jag har suttit i biljettkassan, fixat fika tillsammans med några till från min klass och ettan, samtidigt som vi agerat scenarbetare. Med andra ord har det varit hektiskt, men ändå roligt. Ni skulle bara veta hur kul vi har det när vi står i köket och gör i ordning allting. ^^
Samtidigt som jag har haft det fullt upp och roligt på samma gång, så har min hälsena gått från dålig till ännu värre!
USCH OCH FY känner jag, men på samma gång så är jag inte alls så ledsen som jag trodde att jag skulle vara. Jag vet inte säkert vad det är, men det är i vilket fall som helst någonting där som väger upp det otroligt mycket. Och jag klagar verkligen inte på det. Är bara något chockad eller något si så där amazed. ^^
Jag menar vem vill vara ledsen och sur, när man kan vara glad och gå runt och skratta? Inte många antar jag.
Jag vet i alla fall att jag väljer det andra alternativet.
Imorgon ska jag på magnetröntgen (MRT) och förhoppningsvis visar röntgenbilderna något som kan hjälpa mig till att bli bra igen. Vi kanske kan sätta en ordentlig diagnos och på så sätt arbeta fram till en mer konkret rehab program eller något liknande. Det skulle inte vara dåligt om det hände i alla fall. Inte sant? Jag menar min skada har ju hållt i sig i mer än ett år nu...Det är dags att någonting händer...tycker man, eller?
Michelle ♥
Billy Elliot
I och med att min motivation sjunker så otroligt mycket just nu, så har Rebecca (en vän från klassen) lånat ut Billy Elliot och Flashdance till mig. Det ska nog få mig att tagga till igen. Åtminstone hoppas jag att jag efter den här veckan lyckas klättra mig upp ur gropen i alla fall. Och om inte Billy Elliot lyckas, så tror jag att treornas projektföreställning "DET PRATAR VI INTE OM" gör det. Jag såg genrepet i torsdags, men då var det fortfarande inte föreställning, och det inträffade en liten olycka strax innan, så en av styckena var inte fulländad. Så jag tror med andra ord att det kommer att bli bättre nu när alla är här och gör den. Dessutom så måste jag bara få säga att man MÅSTE gå och se den. Inte är det bara fri entré, utan den är väldigt sevärd också.
Premiären är imorgon klockan 14:00
På måndag och tisdag går den 19:00
Och nästa lördag(vilket också är den sista) går klockan 15:00
Gå och se den nu mina vänner!
Mer information hittar ni på Kungliga Svenska Balettskolans hemsida eller på
http://www.facebook.com/event.php?eid=186438638297&index=1
Michelle ♥
Premiären är imorgon klockan 14:00
På måndag och tisdag går den 19:00
Och nästa lördag(vilket också är den sista) går klockan 15:00
Gå och se den nu mina vänner!
Mer information hittar ni på Kungliga Svenska Balettskolans hemsida eller på
http://www.facebook.com/event.php?eid=186438638297&index=1
Michelle ♥
I should change my name to Sleepy and quit dancing...
Jo rubriken säger väl egentligen allt... Jag är trött och sömnig HELA tiden, och då menar jag hela tiden. Jag vet inte vad det är med mig just den här veckan, men dansen har gått helt åt helvete och jag sover bort halva teori lektionerna. Det sista kanske jag skulle hållit för mig själv, men vem skulle bry sig om det? ;)
Skämt åsido nu, jag menar verkligen att det har gått dåligt på dansen den här veckan. Jag har inte ens kraft till att orka bry mig om att bry mig, förstår ni? Eller är det helt obegripligt?
Och det värsta är att min hälsena (den vänstra) har blivit värre, samtidigt som min högra har börjat göra ont igen...
Ibland undrar jag om det är värt att satsa helhjärtat på dansen när den inte ger några garantier alls...Inga löften, ingenting.
Det är ungefär som att satsa helhjärtat på att försöka vinna någons hjärta och veta att det inte finns några garantier. Men du vet åtminstone vad som kommer att hända om du inte vinner, du får ditt hjärta krossat, och allt som kommer med det. Dansen kan däremot vara värre, för vinner du inte, utan förlorar så vet du inte vad som kommer att hända, hänger ni med? Förlorar du så betyder det ju inte att du inte kan bli en dansare, utan du kanske bara inte blev anställd på det kompaniet du ville. Och på det viset anser du att du förlorat, men vad gör man då? Vart tar man vägen? Och hur ska man ta till väga, när man väl vet det? På toppen av det så får man räkna med ett antal fysiska motgångar som kommer med på vägen; skador.
HAH fyfan va jag är trött på det alltså!!!! Men det är väl klart att jag får vara det. Jag har ju trots allt vart skadad sen mitten av sexan, vilket betyder att jag inte har kunnat träna fullt ut sedan dess... I'm done with this shit!
Just shoot me someone, please.
Westlife som jag älskar med hela mitt hjärta, släpper sin nya skiva den 30 November och jag SKA ha den skivan! ^^
De kommer tillbaka efter att ha tagit ett sabbatsår, då de alla kände att de behövde spendera mera tid med familjen. Nu är dem däremot tillbaka, men har sagt att de inte ska vara lika aktiva som artister längre, utan de ska succesivt dra sig tillbaka. Det här var verkligen bra nyheter under en sån mörk tid som detta. <3
Det här var deras sista album innan sabbatsåret.
For the record så bryr jag mig inte ett skit om att folk inte gillar Westlife. Jag vet hur det brukar låta, och helt ärligt I don't give a shit. Jag älskar Westlife och kommer alltid att göra det punkt slut! ^^
Michelle ♥
Skämt åsido nu, jag menar verkligen att det har gått dåligt på dansen den här veckan. Jag har inte ens kraft till att orka bry mig om att bry mig, förstår ni? Eller är det helt obegripligt?
Och det värsta är att min hälsena (den vänstra) har blivit värre, samtidigt som min högra har börjat göra ont igen...
Ibland undrar jag om det är värt att satsa helhjärtat på dansen när den inte ger några garantier alls...Inga löften, ingenting.
Det är ungefär som att satsa helhjärtat på att försöka vinna någons hjärta och veta att det inte finns några garantier. Men du vet åtminstone vad som kommer att hända om du inte vinner, du får ditt hjärta krossat, och allt som kommer med det. Dansen kan däremot vara värre, för vinner du inte, utan förlorar så vet du inte vad som kommer att hända, hänger ni med? Förlorar du så betyder det ju inte att du inte kan bli en dansare, utan du kanske bara inte blev anställd på det kompaniet du ville. Och på det viset anser du att du förlorat, men vad gör man då? Vart tar man vägen? Och hur ska man ta till väga, när man väl vet det? På toppen av det så får man räkna med ett antal fysiska motgångar som kommer med på vägen; skador.
HAH fyfan va jag är trött på det alltså!!!! Men det är väl klart att jag får vara det. Jag har ju trots allt vart skadad sen mitten av sexan, vilket betyder att jag inte har kunnat träna fullt ut sedan dess... I'm done with this shit!
Just shoot me someone, please.
Westlife som jag älskar med hela mitt hjärta, släpper sin nya skiva den 30 November och jag SKA ha den skivan! ^^
De kommer tillbaka efter att ha tagit ett sabbatsår, då de alla kände att de behövde spendera mera tid med familjen. Nu är dem däremot tillbaka, men har sagt att de inte ska vara lika aktiva som artister längre, utan de ska succesivt dra sig tillbaka. Det här var verkligen bra nyheter under en sån mörk tid som detta. <3
Det här var deras sista album innan sabbatsåret.
For the record så bryr jag mig inte ett skit om att folk inte gillar Westlife. Jag vet hur det brukar låta, och helt ärligt I don't give a shit. Jag älskar Westlife och kommer alltid att göra det punkt slut! ^^
Michelle ♥
Tabu
Det är tabu och säga att man suttit hemma på en lördagkväll... Men vafan det skiter väl jag i.
Jo, jag läste i metro härom dagen att det va någon som hade skrivit ett inlägg om 'festhets', att många tjejer hetsar varandra till att gå ut och festa varje helg, sedan så refererade metro till faktumet att stockholmstjejer dricker i överlag mer än sina andra jämnåriga runtom i landet. Tanken som slog mig då vara om det verkligen var sant. För när man tänker efter så ljuger statistiken väldigt bra, inte sant? Nu ska jag inte fördjupa mig i om vare sig det är sant eller inte. Det var inte min avsikt med det här inlägget alls.
Nej nej, för visst känner jag igen mig själv (tyvärr), jag känner själv pressen av att gå när det tisslas och tasslas om någon fest i helgen eller liknande. Och på måndagen när man kommer till skolan och det pratas om helgens lyckade/mindre lyckade tillställningar så säger man helst ingeting om man suttit hemma och 'tråkat'.
Det är tabu, vissa vänner (observera VISSA) anser då att du är en tönt och har inget vidare socialt liv. Sad but true.
I ett tappert försök att bryta mig fri från allt detta, (nu när det ändå blåses upp i media) så bestämde jag mig för att stanna hemma hos mormor och mofar (min famil hälsar på varje lördag och äter middag där) och umgicks med dem istället. Dels för att jag bara inte hade någon som helst lust att 'festa' eller att socialisera mig alls, och för att jag var alldeles för trött för att ens orka resa mig upp från soffan och ta mig till köket för att äta middag. Haha ^^
Låt oss bara säga att jag har haft en lååång vecka, trots att det nu känns som om det bara flugit förbi.
Jag har både vart jätte glad och jätte ledsen under en och samma dag till och med, men jag tror faktiskt jag kan säga att jag har mått väldigt bra den här veckan. Visserligen så gör min hälsena ont som satan själv är djävulsk, men å andra sidan så har jag så otroligt fantastiska vänner och luta mig tillbaka på, speciellt Sara. Och viserligen så har jag annat tufft som jag behövt hantera, men som sagt, har du bra vänner att luta dig tillbaka på, även om du inte delar med dig av dina problem, så kan du i alla fall fokusera på annat när du umgås med dem för tillfället.
En mer underbar och mogen bästa vän går inte att hitta! ^^
Och jag älskar dig för det <3
Idag ska jag vara ännu värre och göra något ännu mer tabu belagt; jag ska åka iväg och jobba hos pappa 'gratis'. Nej, jag får inte betalt för att åka ut och hjälpa pappa, då det är ett familjeföretag. Däremot kan jag be pappa om pengar lite när jag behöver det. Haha
And for the record, I fell asleep at 10 pm at grandma's and grandpa's place, so yes I was sort of a bit tired... ^^
Michelle ♥
Jo, jag läste i metro härom dagen att det va någon som hade skrivit ett inlägg om 'festhets', att många tjejer hetsar varandra till att gå ut och festa varje helg, sedan så refererade metro till faktumet att stockholmstjejer dricker i överlag mer än sina andra jämnåriga runtom i landet. Tanken som slog mig då vara om det verkligen var sant. För när man tänker efter så ljuger statistiken väldigt bra, inte sant? Nu ska jag inte fördjupa mig i om vare sig det är sant eller inte. Det var inte min avsikt med det här inlägget alls.
Nej nej, för visst känner jag igen mig själv (tyvärr), jag känner själv pressen av att gå när det tisslas och tasslas om någon fest i helgen eller liknande. Och på måndagen när man kommer till skolan och det pratas om helgens lyckade/mindre lyckade tillställningar så säger man helst ingeting om man suttit hemma och 'tråkat'.
Det är tabu, vissa vänner (observera VISSA) anser då att du är en tönt och har inget vidare socialt liv. Sad but true.
I ett tappert försök att bryta mig fri från allt detta, (nu när det ändå blåses upp i media) så bestämde jag mig för att stanna hemma hos mormor och mofar (min famil hälsar på varje lördag och äter middag där) och umgicks med dem istället. Dels för att jag bara inte hade någon som helst lust att 'festa' eller att socialisera mig alls, och för att jag var alldeles för trött för att ens orka resa mig upp från soffan och ta mig till köket för att äta middag. Haha ^^
Låt oss bara säga att jag har haft en lååång vecka, trots att det nu känns som om det bara flugit förbi.
Jag har både vart jätte glad och jätte ledsen under en och samma dag till och med, men jag tror faktiskt jag kan säga att jag har mått väldigt bra den här veckan. Visserligen så gör min hälsena ont som satan själv är djävulsk, men å andra sidan så har jag så otroligt fantastiska vänner och luta mig tillbaka på, speciellt Sara. Och viserligen så har jag annat tufft som jag behövt hantera, men som sagt, har du bra vänner att luta dig tillbaka på, även om du inte delar med dig av dina problem, så kan du i alla fall fokusera på annat när du umgås med dem för tillfället.
En mer underbar och mogen bästa vän går inte att hitta! ^^
Och jag älskar dig för det <3
Idag ska jag vara ännu värre och göra något ännu mer tabu belagt; jag ska åka iväg och jobba hos pappa 'gratis'. Nej, jag får inte betalt för att åka ut och hjälpa pappa, då det är ett familjeföretag. Däremot kan jag be pappa om pengar lite när jag behöver det. Haha
And for the record, I fell asleep at 10 pm at grandma's and grandpa's place, so yes I was sort of a bit tired... ^^
Michelle ♥
The day of cultural events
Nej, det var inte idag. Men imorgon blir det dagen då ska jag på tre olika kulturella tillställningar. Visst låter det en aning proffsigt att säga så? Vilket fall som helst så ska det bli väldigt roligt och spännande.
Dessutom så försvinner matte-lektionen på grund av det, och det är ju inte så farligt. (a) Haha.
De kulturella äventyren börjar med Esperanza framfört av Unga Dans Kompaniet på skolans teater. Där tre av dansarna från kompaniet kommer ifrån Kungliga Svenska Balettskolan.
Sedan så far det vidare till Kulturhuset
Det andra stoppet blir då på den här utställningen Girls in Uniform: "Study of elements" av Hyun-Jin Kwak, som jag "modellade" för år 2007.
Efter det så blir det snabba takter till Dansen Hus
Och den sista tillställningen för min kulturella dag, blir då en föreställning med GöteborgsOperan, där dem framför Black Biist.
Inte så illa va? De blir mycket tittande imorgon vilket betyder att jag förmodligen borde gå och lägga mig tidigt, så att ögonen är utvilade. Jag vill ju inte ha trötta ögon, eller bara allmänt vara trött och riskera att somna under en av föreställningarna!
Under den här veckan så har jag inte dansat, eller jag har dansat; halvt. Jag bestämde mig för att inte rivstarta igen direkt efter lovet, vilket ledde till att jag nu har stått vid sidan om och markerat med i alla övningarna. Jag kan bara säga att det var verkligen ett bra beslut. Min hälsena skulle förmodligen vara inflammerad vid den har tiden om jag hade dansat den här veckan, så ont har jag haft det. Ni vet, sådär ont så att det knappt går att sträcka på foten, och att springa skulle få en och tro att hälsenan skulle gå av vilken sekund som helst. Dessutom så gör det ont att bara stå för länge på den, med andra ord jag har haft JÄTTE ont i min hälsena den här veckan, men har inte yttrat ett ord om det till någon. Så för att inte kollapsa av ett sammanbrott, så skriker jag ut det här istället...
- I know life's ain't fair, but even the strongest one need some justice once in a while.
So what happens to me then?
"The strongest one", wow that is one clique I would really like to join.
Michelle ♥
Dessutom så försvinner matte-lektionen på grund av det, och det är ju inte så farligt. (a) Haha.
De kulturella äventyren börjar med Esperanza framfört av Unga Dans Kompaniet på skolans teater. Där tre av dansarna från kompaniet kommer ifrån Kungliga Svenska Balettskolan.
Sedan så far det vidare till Kulturhuset
Det andra stoppet blir då på den här utställningen Girls in Uniform: "Study of elements" av Hyun-Jin Kwak, som jag "modellade" för år 2007.
Efter det så blir det snabba takter till Dansen Hus
Och den sista tillställningen för min kulturella dag, blir då en föreställning med GöteborgsOperan, där dem framför Black Biist.
Inte så illa va? De blir mycket tittande imorgon vilket betyder att jag förmodligen borde gå och lägga mig tidigt, så att ögonen är utvilade. Jag vill ju inte ha trötta ögon, eller bara allmänt vara trött och riskera att somna under en av föreställningarna!
Under den här veckan så har jag inte dansat, eller jag har dansat; halvt. Jag bestämde mig för att inte rivstarta igen direkt efter lovet, vilket ledde till att jag nu har stått vid sidan om och markerat med i alla övningarna. Jag kan bara säga att det var verkligen ett bra beslut. Min hälsena skulle förmodligen vara inflammerad vid den har tiden om jag hade dansat den här veckan, så ont har jag haft det. Ni vet, sådär ont så att det knappt går att sträcka på foten, och att springa skulle få en och tro att hälsenan skulle gå av vilken sekund som helst. Dessutom så gör det ont att bara stå för länge på den, med andra ord jag har haft JÄTTE ont i min hälsena den här veckan, men har inte yttrat ett ord om det till någon. Så för att inte kollapsa av ett sammanbrott, så skriker jag ut det här istället...
- I know life's ain't fair, but even the strongest one need some justice once in a while.
So what happens to me then?
"The strongest one", wow that is one clique I would really like to join.
Michelle ♥
Trött
Just nu är jag så otroligt trött, bara helt allmänt trött och inte alls på humör att koncentrera mig. Jag är däremot glad att mitt otroligt jobbiga svenska prov är över och att min Hamlet-redovisning är halvt klar. Jag hann i alla fall till fråga tre av sju, så helt okej var det ju ändå. Nu i eftermiddags tror jag att jag hade mitt allra sämsta och minst koncentrerade lektion någonsin; kinesiska klockan 16:00 i Högalid. -Usch, säger jag bara. Jag var så himla borta och okoncentrerad, så det bara inte var sant. Jag hängde absolut inte med under hela lektionen, och satt och titta ner på mina papper helt oförstående.
I vanliga fall så brukar jag vara den som förstår minst och har det lite svårt att hänga med, men idag var det verkligen ILLA. Skäms på mig alltså... ^^
Jag är så himla trött, så man kan ju bara gissa hur lång tid det tog mig att skriva det här inlägget... En timma, EN TIMMA, och jag skämtar inte. Jag är för trött för det.
Kom på att nu när jag ändå håller på, mitt lov har varit bra, jag har tränat, pluggat, sovit, gått på bio och träffat vänner. Det är väl precis så det ska vara? Eller? ^^
-Jo exakt så ska det vara! Haha.
Plus att jag självklart hann baka både äppelpaj och kladdkaka, och äta JÄTTE mycket godia och choklad. ^^
Lilla jag ska kolla på Grey's Anatomy nu. =)
Michelle ♥
I vanliga fall så brukar jag vara den som förstår minst och har det lite svårt att hänga med, men idag var det verkligen ILLA. Skäms på mig alltså... ^^
Jag är så himla trött, så man kan ju bara gissa hur lång tid det tog mig att skriva det här inlägget... En timma, EN TIMMA, och jag skämtar inte. Jag är för trött för det.
Kom på att nu när jag ändå håller på, mitt lov har varit bra, jag har tränat, pluggat, sovit, gått på bio och träffat vänner. Det är väl precis så det ska vara? Eller? ^^
-Jo exakt så ska det vara! Haha.
Plus att jag självklart hann baka både äppelpaj och kladdkaka, och äta JÄTTE mycket godia och choklad. ^^
Lilla jag ska kolla på Grey's Anatomy nu. =)
Michelle ♥
