No more grumpy
Jag har haft så fullt upp hela veckan, så ikväll är det den första kvällen då jag faktiskt är hemma innan tio. Alltså är det kanske förståeligt att jag inte uppdaterat bloggen på fem dagar. Eller vad säger ni?
Min vecka har då varit hektisk, men ändå känns det som om det borde vara onsdag imorgon, och inte idag. Fråga mig inte varför jag tycker så, det bara är så...
Och anledningen till att jag ahr kommit hem först vid tio två kvällar i rad, beror på att jag har stannt kvar i skolan och hjälpt treorna (från skolan) med deras projektföreställning som jag tidigare nänmde. Jag har suttit i biljettkassan, fixat fika tillsammans med några till från min klass och ettan, samtidigt som vi agerat scenarbetare. Med andra ord har det varit hektiskt, men ändå roligt. Ni skulle bara veta hur kul vi har det när vi står i köket och gör i ordning allting. ^^
Samtidigt som jag har haft det fullt upp och roligt på samma gång, så har min hälsena gått från dålig till ännu värre!
USCH OCH FY känner jag, men på samma gång så är jag inte alls så ledsen som jag trodde att jag skulle vara. Jag vet inte säkert vad det är, men det är i vilket fall som helst någonting där som väger upp det otroligt mycket. Och jag klagar verkligen inte på det. Är bara något chockad eller något si så där amazed. ^^
Jag menar vem vill vara ledsen och sur, när man kan vara glad och gå runt och skratta? Inte många antar jag.
Jag vet i alla fall att jag väljer det andra alternativet.
Imorgon ska jag på magnetröntgen (MRT) och förhoppningsvis visar röntgenbilderna något som kan hjälpa mig till att bli bra igen. Vi kanske kan sätta en ordentlig diagnos och på så sätt arbeta fram till en mer konkret rehab program eller något liknande. Det skulle inte vara dåligt om det hände i alla fall. Inte sant? Jag menar min skada har ju hållt i sig i mer än ett år nu...Det är dags att någonting händer...tycker man, eller?
Michelle ♥
Min vecka har då varit hektisk, men ändå känns det som om det borde vara onsdag imorgon, och inte idag. Fråga mig inte varför jag tycker så, det bara är så...
Och anledningen till att jag ahr kommit hem först vid tio två kvällar i rad, beror på att jag har stannt kvar i skolan och hjälpt treorna (från skolan) med deras projektföreställning som jag tidigare nänmde. Jag har suttit i biljettkassan, fixat fika tillsammans med några till från min klass och ettan, samtidigt som vi agerat scenarbetare. Med andra ord har det varit hektiskt, men ändå roligt. Ni skulle bara veta hur kul vi har det när vi står i köket och gör i ordning allting. ^^
Samtidigt som jag har haft det fullt upp och roligt på samma gång, så har min hälsena gått från dålig till ännu värre!
USCH OCH FY känner jag, men på samma gång så är jag inte alls så ledsen som jag trodde att jag skulle vara. Jag vet inte säkert vad det är, men det är i vilket fall som helst någonting där som väger upp det otroligt mycket. Och jag klagar verkligen inte på det. Är bara något chockad eller något si så där amazed. ^^
Jag menar vem vill vara ledsen och sur, när man kan vara glad och gå runt och skratta? Inte många antar jag.
Jag vet i alla fall att jag väljer det andra alternativet.
Imorgon ska jag på magnetröntgen (MRT) och förhoppningsvis visar röntgenbilderna något som kan hjälpa mig till att bli bra igen. Vi kanske kan sätta en ordentlig diagnos och på så sätt arbeta fram till en mer konkret rehab program eller något liknande. Det skulle inte vara dåligt om det hände i alla fall. Inte sant? Jag menar min skada har ju hållt i sig i mer än ett år nu...Det är dags att någonting händer...tycker man, eller?
Michelle ♥
Kommentarer
Postat av: Alexandra
positiva tankar ;D puss
Trackback
