Michelle Xie

Yes yes, I do feel so. Eller alltså det känns som om turen har vänt för mig. Helt plötligt så kommer de goda nyheterna på löpande band, och nog är jag rädd att jag ska låta mig själv svepas iväg med bandet. För visst är det lite läskigt att man helt plötsligt har mera medgångar än motgångar. Fast å andra sidan så kan jag tycka att det faktiskt är min tur nu. Nu är det min tur att få lite medgångar i livet, tycker inte ni det?

Jag berättade för min kusin (och barndomsvän) Vincent igårkväll att jag var väldigt glad just nu, att trots att min hälsena gör ondare än vanligt och allt sånt skit med skadorna så mår jag ändå bra. Det är ju det jag har berättat, att det är något som lyckas väga upp det hela, men jag har inte riktigt sagt vad det är än. :P Och än så länge håller jag nog det fortfarande för mig själv. ^^
"Peppar peppar ta i trä" vet ni.

Idag fick jag provsvaren från magnetröntgen som jag gjorde i torsdags, och bilderna visade tydligen att mina hälsenor är friska, lika friska som vilka dansande dansare som helst. Jag hade inte fått någon brstining eller svullnad eller något som kan säga att jag ens har haft problem med dem, om det inte vore att jag nu kan konstatera det.
Så från och med nästa vecka ska jag succesivt börja sträcka på min fot igen, och veckan efter det får jag börja stå på halvtå och tå. Samtidigt så ska jag köra stenhårt med excentriskträning och fortsätta med det under julen, för att sedan komma tillbaka efter lovet och börja hoppa. Förstår ni hur stort det här är? Jag ska äntligen börja hoppa igen efter ungefär fyra år av hinder!
Anna Taube (naprapaten) har däremot redan förvarnat mig om att det kommer att göra ondare när jag pressar mer, men att vi kan göra det då hälsenan i sig är frisk och oberörd.
Nu så har jag också (äntligen) hittat en sjukgymnast som enligt min vän Sara ska vara så otroligt bra. Första mötet med henne blir nästa vecka på tisdagen.

Apropå tisdag, imorgon ska jag till Distriktsköterskan för att ta vaccinet mot Svininfluensan. Jag vet, jag är lite sent ute, men vad ska man gööra. Jag menar har man blivit hemskickad av både skolan och vårdcentralen en gång, så blir man lite sent ute. :P


Jag ser inte så bra ut på den här bilden egentligen, snarare svettig och äcklig. Men om ni vill se bortom det, så kan ni nog ana att jag var så otroligt glad och oändligt nöjd med läget just då.
Det är den känslan jag håller på att få just nu ser ni. ;)

Michelle ♥