The smile is growing bigger and bigger
Ännu en gång tror jag man hör på rubriken att jag är glad. ^^
Igårkväll var hela skolan (eller nästan hela skolan) på Konserthuset och såg (eller lyssnade) på Våroffer. Dirigenten och orkestern var så otroligt.. Jag vet inte riktigt hur jag ska säga det, men det var så otroligt bra i alla fall. Mäktig är nog ordet som jag letar efter. Konserten var så oerhört mäktig.
Efter konserten var det dags att skynda sig hem för att förbereda mig för dagens Historia prov på Medeltiden, jag kom hem kvart i elva, och min mamma var lagom road över det...
Som tur var så hade jag och några vänner tillbringat hela onsdags eftermiddagen och torsdags eftermiddagen till att plugga inför provet, så jag kände mig relativt påläst, men nog finns det alltid en massa sista minuten punkter att plugga in. Jag gick alltså och lade mig tolv igårkväll, och kvällen innan halvett. Mina sömnvanor är nog inte de bästa, men jag känner mig inte alls trött och sliten. Inte så det har kommit att påverka min prestation inom dansen i alla fall.
Det gick rätt så bra på provet idag, jag kände att jag för en gångs skull kunde svaret på frågorna och fick chansen att mata ut alll information om det. Så jag klagar verligen inte på det, ett VG ska jag nog ha lyckats pricka in.
Men allt annat funkar också bra just nu, trots att hälsenan är värre än vanligt så finns det andra saker i mitt liv som väger upp det så otroligt mycket. Jag var på magnetröntgen i onsdags och svaren kommer i början av nästa vecka sa dem. Jag hoppas att svaren ska kunna hjälpa mig att komma tillbaka på rätt spår igen. En rolig sak som hände var att jag somnade under processen! När jag åkte in i röntgenmaskinen i en halvtimma, så passade min kropp på att verkligen bara slappna av och till slut somnade jag. ^^
Varje dag den här veckan har mitt leende vuxit sig större och större, om det fortsätter på det viset kanske det slutar med att munnen spräcks... Haha, nej jag skojar bara. Spricka lär den nog inte göra, men nog måste det komma till en peak punkt, Vi vet ju alla att ingenting varar förevigt, och frågan är då hur länge det här kommer att vara. Tillräckligt länge för att jag ska hinna njuta av den här underbara känslan i alla fall, hoppas jag.
Bjuder på en bild från en tid då jag mådde bra och dansen gick bra.
Här med jazzläraren Paul Haze. ^^
Michelle ♥
Igårkväll var hela skolan (eller nästan hela skolan) på Konserthuset och såg (eller lyssnade) på Våroffer. Dirigenten och orkestern var så otroligt.. Jag vet inte riktigt hur jag ska säga det, men det var så otroligt bra i alla fall. Mäktig är nog ordet som jag letar efter. Konserten var så oerhört mäktig.
Efter konserten var det dags att skynda sig hem för att förbereda mig för dagens Historia prov på Medeltiden, jag kom hem kvart i elva, och min mamma var lagom road över det...
Som tur var så hade jag och några vänner tillbringat hela onsdags eftermiddagen och torsdags eftermiddagen till att plugga inför provet, så jag kände mig relativt påläst, men nog finns det alltid en massa sista minuten punkter att plugga in. Jag gick alltså och lade mig tolv igårkväll, och kvällen innan halvett. Mina sömnvanor är nog inte de bästa, men jag känner mig inte alls trött och sliten. Inte så det har kommit att påverka min prestation inom dansen i alla fall.
Det gick rätt så bra på provet idag, jag kände att jag för en gångs skull kunde svaret på frågorna och fick chansen att mata ut alll information om det. Så jag klagar verligen inte på det, ett VG ska jag nog ha lyckats pricka in.
Men allt annat funkar också bra just nu, trots att hälsenan är värre än vanligt så finns det andra saker i mitt liv som väger upp det så otroligt mycket. Jag var på magnetröntgen i onsdags och svaren kommer i början av nästa vecka sa dem. Jag hoppas att svaren ska kunna hjälpa mig att komma tillbaka på rätt spår igen. En rolig sak som hände var att jag somnade under processen! När jag åkte in i röntgenmaskinen i en halvtimma, så passade min kropp på att verkligen bara slappna av och till slut somnade jag. ^^
Varje dag den här veckan har mitt leende vuxit sig större och större, om det fortsätter på det viset kanske det slutar med att munnen spräcks... Haha, nej jag skojar bara. Spricka lär den nog inte göra, men nog måste det komma till en peak punkt, Vi vet ju alla att ingenting varar förevigt, och frågan är då hur länge det här kommer att vara. Tillräckligt länge för att jag ska hinna njuta av den här underbara känslan i alla fall, hoppas jag.
Bjuder på en bild från en tid då jag mådde bra och dansen gick bra.
Här med jazzläraren Paul Haze. ^^
Michelle ♥
Kommentarer
Postat av: Alexandra
Glad för att du är glad :D<3
Postat av: Tomio
han ser grymt mycket ut som Michael Clarke Duncan! :O
Postat av: Maja.
Vilken fin tisha du hade på dig på bilden.
Trackback
