Fall
Hösten börjar verkligen lägga sig över landet nu. Snuviga barn, medresenärer som hostar och framför allt halsdukarna och skinnjackorna som i princip alla har rotat fram från garderobben. Jag är själv inget undantag. Snuvig, hostar, halsduken och skinnjackan, allt är på plats. På toppen av de så har jag också haft bonusen halsont, lyckligtvis så är halsen mycket bättre. Mycket te och halstabletter! Att jag sedan lider av det sk KSB-Syndromet är ingen nyhet. KSB-Syndromet är ett internt skämt som vi drev om på skolan, när jag gick på Kungliga Svenska Balettskolan, vi i min klass hävdade varje gång koncentrationen försvann att det berodde på KSB-Syndromet. Vilket innebär att vi antingen har sovit för lite pga alldeles för långa skoldagar, varit uppe för länge pga av plugg, sovit för lite pga att skolan börjar vid åtta, eller den mest normala anledningen; vi är inte utvilade pga av för hård träning oavsett när vi slutar på kvällen. KSB-Syndromet är alltså kortfattat sagt grov trötthet.
För ca exakt ett år sedan såg min höst-look ut såhär, iår är inget undantag... ^^
Bilden togs när jag, Richard och Anika gick och såg Inception förra året, helt oplanerat hade jag och Richard matchande outfits!
Apropå fall, i förrigår på jobbet råkade jag snubbla på en trappa och slet till axelleden. Först var jag mest chockad och trodde att jag slet den ur led, men när jag insåg att axeln fortfarande var på plats så kom smärtan och det började svartna till, så jag lade mig ner och mina kollegor var snabbt på plats för att hjälpa mig. Dem är så snälla allihopa! Förutom att det gjorde så olidligt ont, så var det väldigt opraktiskt att det var just min vänstra axel som skadades, alla vet ju att jag är vänstehänt, eller hur?? Haha. I vilket fall som helst så jobbade jag trots att det gjorde ont. Jag tänkte att om jag bara tar det lite lugnt så ska det nog gå. Vilket det gjorde, dessutom så hade jag en kollega som erbjöd mig hjälp så fort jag hade lite tyngre saker att göra. Jag jobbade även igårkväll, smörjde på lite voltaren och masserde axeln så var det dags att jobba igen. Det värsta med att jobba igår var inte bara att min vänsterarm i princip är halvt värdelös, utan jag var också så extremt utmattad. Jag hade en massa tillfällen då det bara svartnade till för mig och när axeln gjorde ont, men det löser sig nog. Jag hade tänkt och ringa Maria Saraste och boka en tid och kolla upp det. Nyckelbenet har börjat göra ont nu också.
Nog om det här nu. Jag måste kila till pappas jobb!
Michelle ♥
Kommentarer
Trackback
