Determined

OH yes I'am! Nu jävlar ska jag bara vara frisk alltså. Inga mer skador, inga mer depressioner och absolut inga mer frustrerande bakslag! Haha, de låter väl bra? Inte för att jag inte är skadad längre, för det är jag. Men om jag bestämmer mig för att inte vara de, så kanske, kanske min kropp reagerar på det och släpper smärtan?! Det mest hemska är nog inte att jag bara missar en massa värdefull träning, utan faktumet att jag lyckas göra sååå många lärare besvikna. Eller ja det är ju inte precis jätte många, men det är iallafall dem som jag ser upp till otroligt mycket. Tex László, som är min pas de deux lärare, (jag åkte ju till Budapest i somras för att träna för honom) och han är extremt arg och besviken på att jag har lyckats dra på mig min skada igen..Och Joesphine, min nuvarande danslärare, jag kan se på hennes blick att hon är besviken och frustrerad. Det är några fler lärare som också uppger den här hopplösa känslan till mig, och jag kan säga er att det bara sporrar mig till att göra en storslagen comeback, MEN INTE när László gör det...Nej usch alltså, jag får en klump i halsen när han reagerar som han gör! Jag känner mig så hemsk och dålig, men just nu, alldeles nu, så känner jag att det finns faktiskt lite av en upprorisk flicka inom mig som vill bevisa för honom att jag ska klara mig ur den här fällan den här gången. Om det är förevigt? Det vet man aldrig, men det är något som jag inte tänker slösa tid på att tänka nu!
László hjälpte mig och Anton i somras med bla arabesque-lyftet

Och från och med nästa vecka har jag bestämt mig för att börja med tå-rehab också. Vilket betyder att jag ska ta de yngre elvernas pas de deux-klasser för att bygga upp min styrka igen. Anledningen till att jag ska göra det och inte börja med tå på klass är för att Josephines tå-övningar är tusen gånger mer påfrestande för fötterna än vad en pas de deux-klass gör, speciellt niornas, ettornas och tvåornas klasser. Jag går ju trots allt i trean och har redan gjort alla dem övningarna innan, så det blir alltså ett perfekt tillfälle för mig att bara fokusera på tekniken och inte på stegen.
Michelle ♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0