Iskallt
Just som det började bli en aning lite varmare så vänder allt igen. Jag som trodde att det skulle bli lite runt 0-strecket nu när Februari börjar dra sig in, men tydligen så tycker moder natur något annat, och prövar oss människor en än gång med ytterligare en period av vargavinter.
Jag kommer ihåg att jag var väldigt positiv till det här vädret runt november och speciellt när den första snön hade lagt sig, Jag var så otroligt glad, äntligen blir det en riktig vinter tänkte jag. "Äntligen en riktigt vinter på fyra år, gud vad skönt." Men nu börjar det bli så olidligt kallt så det går knappt att vista ute i mer än fem minuter innan man skyndar sig inomhus igen. Och det minst roliga är väl att SL-trafiken inte fungerar som den ska, då vädret har lyckats lamslå trafiken under hela vintern i princip.
Aa, kallt var det alltså, eller snarare iiiskallt. ^^
Min kalla men ändå så härliga söndag ska tillbringas framför datorn, fast det blir inget roligt browsing utan jag ska göra läxor, så Microsoft Word och jag kommer att hänga med varandra i princip under hela dagen. Sedan så ska jag också skriva klart min uppsats på kinesiska och söndagstäda lite.
Jag får hopps att er dag blir lite bättre än min, plugga är inte så kul. Gå ut och ta en promenad i kylan vet jag, visserligen är det kallt, men om man har på sig nog med kläder så ska det gå bra. Jag har själv redan hunnit med en promenad och gjort klart matte-läxan.
Michelle ♥
Jag kommer ihåg att jag var väldigt positiv till det här vädret runt november och speciellt när den första snön hade lagt sig, Jag var så otroligt glad, äntligen blir det en riktig vinter tänkte jag. "Äntligen en riktigt vinter på fyra år, gud vad skönt." Men nu börjar det bli så olidligt kallt så det går knappt att vista ute i mer än fem minuter innan man skyndar sig inomhus igen. Och det minst roliga är väl att SL-trafiken inte fungerar som den ska, då vädret har lyckats lamslå trafiken under hela vintern i princip.
Aa, kallt var det alltså, eller snarare iiiskallt. ^^
Min kalla men ändå så härliga söndag ska tillbringas framför datorn, fast det blir inget roligt browsing utan jag ska göra läxor, så Microsoft Word och jag kommer att hänga med varandra i princip under hela dagen. Sedan så ska jag också skriva klart min uppsats på kinesiska och söndagstäda lite.
Jag får hopps att er dag blir lite bättre än min, plugga är inte så kul. Gå ut och ta en promenad i kylan vet jag, visserligen är det kallt, men om man har på sig nog med kläder så ska det gå bra. Jag har själv redan hunnit med en promenad och gjort klart matte-läxan.
Michelle ♥
Står upp trots stormen
Så har det gått tre dagar sedan senaste inlägget, jag måste få säga att jag inte är så duktig på att hålla bloggen vid liv alls längre. Men men, har man mycket att göra och framförallt att tänka på så försummar man lätt allt annat, som kan verka oväsentligt för stunden, som bloggen alltså.
Jag vet att jag inte har varit så tydlig med vad det är för rehab som jag håller på med, men att jag skrivit att det går bra, och att jag förmodligen kommer att känna mig frisk alldeles snart, men att det absolut kommer att lämna ärr efter sig. Det är i princip vad jag har berättat och jag måste få säga att det var tur det, och jag gjorde rätt i att inte berätta vad det är för hemlighet som jag bär på. För igår föll jag (mot alla odds) tillbaka till steg ett och utsatte mig själv för något som jag inte gjort på över ett halvår. Förstår ni, ett halvår, det är SEX månader, under det här gångna halvåret har jag äntligen börjat känna mig fri från det här som tyglat sig fast på mig i över två år nu. Så igår föll jag tillbaka alltså, men trots stormen så står jag fortfarande upp på mina egna ben, visserligen har jag kunnat luta mig mot en vän som betyder oerhört mycket för mig, men jag står. Jag älskar dig min vän! <3
Om det hade varit mig för ett år sedan, hade jag formodligen förlorat mig själv helt och hållet och kapitulerat med en gång. Så långt vet jag, men idag har jag lyckats bygga upp den styrkan som krävs för att orka stå på mig och vägra ge vika för det som hållt mig fången i två år.
Lite såhär mår jag väl antar jag, varken på topp eller dipp.
Jag är ganska så livlös nuförtiden skulle jag säga, jag kanske spenderar hela dagarna åt att skratta åt småsaker som inte är roliga och skämta bort en massa saker som är seriöst, men innerst inne vill jag bara skrika och gråta, vilket har visat sig vara svårare än jag trott, i alla fall nu när man vill göra det som mest.
Är jag redo att bryta mig fri? Klart jag är redo, frågan är om jag kan. Vet jag hur jag ska tacklas med det här? Kommer det att vara jobbigt? Och hur lång tid kommer det att ta?
Att svara på de här frågorna är inte svårt.
Nej, jag vet inte hur jag ska tackla det här.
Ja, det kommer att vara skitjobbigt.
Och det kommer förmodligen att ta väldigt lång tid, och då pratar jag inte om veckor eller månader, utan jag pratar om år, decennier, kanske till och med resten av mitt liv...
Nu ska jag ta och fortsätta göra klart mina läxor, då läxberget bara växer och växer. Ligger man inte på och gör dem i tid, så är man nog ganska så körd...
Michelle ♥
Jag vet att jag inte har varit så tydlig med vad det är för rehab som jag håller på med, men att jag skrivit att det går bra, och att jag förmodligen kommer att känna mig frisk alldeles snart, men att det absolut kommer att lämna ärr efter sig. Det är i princip vad jag har berättat och jag måste få säga att det var tur det, och jag gjorde rätt i att inte berätta vad det är för hemlighet som jag bär på. För igår föll jag (mot alla odds) tillbaka till steg ett och utsatte mig själv för något som jag inte gjort på över ett halvår. Förstår ni, ett halvår, det är SEX månader, under det här gångna halvåret har jag äntligen börjat känna mig fri från det här som tyglat sig fast på mig i över två år nu. Så igår föll jag tillbaka alltså, men trots stormen så står jag fortfarande upp på mina egna ben, visserligen har jag kunnat luta mig mot en vän som betyder oerhört mycket för mig, men jag står. Jag älskar dig min vän! <3
Om det hade varit mig för ett år sedan, hade jag formodligen förlorat mig själv helt och hållet och kapitulerat med en gång. Så långt vet jag, men idag har jag lyckats bygga upp den styrkan som krävs för att orka stå på mig och vägra ge vika för det som hållt mig fången i två år.
Lite såhär mår jag väl antar jag, varken på topp eller dipp.
Jag är ganska så livlös nuförtiden skulle jag säga, jag kanske spenderar hela dagarna åt att skratta åt småsaker som inte är roliga och skämta bort en massa saker som är seriöst, men innerst inne vill jag bara skrika och gråta, vilket har visat sig vara svårare än jag trott, i alla fall nu när man vill göra det som mest.
Är jag redo att bryta mig fri? Klart jag är redo, frågan är om jag kan. Vet jag hur jag ska tacklas med det här? Kommer det att vara jobbigt? Och hur lång tid kommer det att ta?
Att svara på de här frågorna är inte svårt.
Nej, jag vet inte hur jag ska tackla det här.
Ja, det kommer att vara skitjobbigt.
Och det kommer förmodligen att ta väldigt lång tid, och då pratar jag inte om veckor eller månader, utan jag pratar om år, decennier, kanske till och med resten av mitt liv...
Nu ska jag ta och fortsätta göra klart mina läxor, då läxberget bara växer och växer. Ligger man inte på och gör dem i tid, så är man nog ganska så körd...
Michelle ♥
Rabbit by Matt Duke
Den här låten är bara för fin, det går inte att ogilla den.
Speciellt inte när du har det tufft och bara vill glömma allt skit för bara en bråkdelssekund. Följ då mitt råd och lyssna på den här underbara låten. Jag vet själv att jag lyssnar på den oavsett om jag är glad eller ledsen, den funkar ändå!
My advice would be; press play, sit back, close your eyes, And ENJOY! ^^
Michelle ♥
Ute och cyklar på hal is
Jo det kan man nog allt säga om den här cykeln trots allt. Själv har jag inte suttit på en cykel sen år tillbaka skulle jag tro. Det blir lätt så när man inte spenderar sina händelselösa dagar åt att bara cykla runt och ha kul som man gjorde när man var runt 10-snåret. Visst gjorde ni det? Försök att leva in er i en lugn och skön sommardag, solen arbetar långsamt sin väg ner och du känner för att ta din cykel och bara cykla runt grannområdet för att få känna vinden mot ansiktet och låta håret fladdra med. Skönt, eller hur? Något som jag upptäckt med mig själv är att jag inte låter mig själv göra något sådant längre. Det finns en röst inom mig som säger emot; när man närmar sig 20-snåret så ska man inte ta cykeln och göra sådant som man gjorde när man var runt 10-snåret. Nej, har du en händelselös sommardag? Då ska du ta pyssla ute i trädgården med mamma, laga middag, städa och allt vad som behagar ska göras av en ung kvinna...Men vänta, lever jag i 30-talet nu? Beskrev jag inte precis något som dagens ungdomar planerar att göra först när vi är runt 40-snåret och har en egen familj? Jo, så är det nog. Vad är då felet med mig? Jag är rädd att jag själv inte har ett svar på det.
Cykelägaren får nog se till att köpa en ny cykel om han/hon vill cykla till våren igen. ^^
Förlåt för det här extremt konstiga och förvirrande inlägget, speciellt med tanke på innehållet av det jag skrev. Jag antar att det bara är för att jag själv inte riktigt kan tänka så klart i nuläget, och valde därför att skriva något som är milslångt ifrån vad jag egentligen vill skriva om.
Michelle ♥
Cykelägaren får nog se till att köpa en ny cykel om han/hon vill cykla till våren igen. ^^
Förlåt för det här extremt konstiga och förvirrande inlägget, speciellt med tanke på innehållet av det jag skrev. Jag antar att det bara är för att jag själv inte riktigt kan tänka så klart i nuläget, och valde därför att skriva något som är milslångt ifrån vad jag egentligen vill skriva om.
Michelle ♥
Sjukling
Så var det ett par dagar sen jag bloggade, nästan en vecka vill jag tro. Men men det ger sig, jag har bara inte vart på någon speciell "blogga-period". Det är inte så att det inte händer saker i mitt liv, utan det är bara så att det är rätt så orelevent för alla andra än för mig själv, så då har jag kännt att det inte behöver få något fokus här på bloggen. Det räcker med att jag själv försöker lösa det och att jag vet att det kommer att bli bra, frågan är såklart bara när.
Apropå egna personliga problem, jag har ju tidigare pratat om min rehab för att bli frisk från något som jag ännu inte nämnt var det är. Jo jag tänkte uppdatera er om att jag inte har haft en endaste återfall på snart 6 månader! För mig är det ganska stort, som jag tidigare nämnt så tror jag inte att jag någonsin kommer att bli 100 % frisk, utan det kommer absolut att lämna ärr. Allting som man gör lämnar ju spår efter sig, men jag tror att ärret är det enda som kan påminna mig om att jag en gång gått igenom det här, och att det är ett ganska så bra påminnelse för mig själv om att inte falla tillbaka och göra om samma misstag.
Och anledningen till att jag sitter här nu? Well, tydligen så har jag lyckats bli förkyld. Det började igår på morgonlektionen i skolan, jag kände mig hänging och lite trött, och efter det så blev det bara värre. Men trots det så betsämde jag mig för att stanna kvar till matte lektionen efter lunch. Jag har verkligen inte råd att missa en matte lektion, missar jag en så kan jag bara säga hejdå till att skriva ett prov och få godkänt... I alla fall så gick jag hem efter matten och gick och la mig direkt när jag kom hem runt sex-tiden. Lite innan nio-tiden går jag ner för att äta lite, precis i tid till So You Think You Can Dance. Jag hoppades på att kunna gå till skolan idag, men imorse vaknade jag med en sån otrolig huvudvärk och halsont, så då bestämde jag mig för att stanna hemma en dag och ta det lugnt.
Jag ska däremot försöka se om jag orkar åka in för min kinesiska klass vid fyra-tiden och då kan jag passa på att åka in till skolan och hämta Naturkunskapsläxan till imorgon, som jag förhoppningsvis kan vara med på.
Lite såhär känner jag mig idag, trött, inte riktigt med i svängarna och har en extrem huvudvärk (som bilden inte kan visa) ^^
Michelle ♥
Apropå egna personliga problem, jag har ju tidigare pratat om min rehab för att bli frisk från något som jag ännu inte nämnt var det är. Jo jag tänkte uppdatera er om att jag inte har haft en endaste återfall på snart 6 månader! För mig är det ganska stort, som jag tidigare nämnt så tror jag inte att jag någonsin kommer att bli 100 % frisk, utan det kommer absolut att lämna ärr. Allting som man gör lämnar ju spår efter sig, men jag tror att ärret är det enda som kan påminna mig om att jag en gång gått igenom det här, och att det är ett ganska så bra påminnelse för mig själv om att inte falla tillbaka och göra om samma misstag.
Och anledningen till att jag sitter här nu? Well, tydligen så har jag lyckats bli förkyld. Det började igår på morgonlektionen i skolan, jag kände mig hänging och lite trött, och efter det så blev det bara värre. Men trots det så betsämde jag mig för att stanna kvar till matte lektionen efter lunch. Jag har verkligen inte råd att missa en matte lektion, missar jag en så kan jag bara säga hejdå till att skriva ett prov och få godkänt... I alla fall så gick jag hem efter matten och gick och la mig direkt när jag kom hem runt sex-tiden. Lite innan nio-tiden går jag ner för att äta lite, precis i tid till So You Think You Can Dance. Jag hoppades på att kunna gå till skolan idag, men imorse vaknade jag med en sån otrolig huvudvärk och halsont, så då bestämde jag mig för att stanna hemma en dag och ta det lugnt.
Jag ska däremot försöka se om jag orkar åka in för min kinesiska klass vid fyra-tiden och då kan jag passa på att åka in till skolan och hämta Naturkunskapsläxan till imorgon, som jag förhoppningsvis kan vara med på.
Lite såhär känner jag mig idag, trött, inte riktigt med i svängarna och har en extrem huvudvärk (som bilden inte kan visa) ^^
Michelle ♥
Spara inte på krutet!
Efter en ordentlig hel vecka tillbaka till skolan och jag är redan utmattad så fort jag kommer hem. Det är nästan så att varje kväll när jag kommer hem, så äter jag middag och sedan så vill jag bara sova, eller åtminstone ligga ner och göra ingenting. Visserligen så har jag inte kunnat sova så bra den här veckan (utan de slutar oftast med att jag ligger och vrider och vänder på mig till ett, två på natten), men det är också för att jag är helt utmattad när jag kommer hem, det kasnke beror på att jag tar "slow class" som skolan erbjuder för elever som är skadade, vilket betyder att jag i princip har privat klass med Elise (läraren) och vi gör inte bara en halv vanlig balettklass, utan efter det så gör jag pilates övningar också. Alltså har dem dagarna då jag måste sitta vid sidan om och titta på när dem andra hoppar över. Utan nu så har jag fått ett schemalagt program som är bra för mig, och jag behöver inte göra det själv, utan läraren kollar fortfarande och hjälper mig så att jag inte gör fel. Tänk så bra det är för mig och min träning, att ha någon 24/7 som kollar och rättar dig så fort du gör fel! :)
Eftersom min envisa hälseneskada äntligen har börjat ge med sig så planerar jag inte på att spara på krutet nu. Nu känner jag så att det faktiskt är min tur att få en chans att komma tillbaka helt och hållet, och kunna träna fullt ut till 100 % och inte ens en tusendels mindre. Självklart kan jag inte börja göra det nu på en gång, utan jag måste ju bygga upp det såklart. Men förhoppningsvis så är jag tillbaka och tränar med min vanliga dansklass om 4-5 veckor. Jag kan inte lova någonting, men om jag säger 4-5 veckor så har jag ju ändå ganska så bra framförhållning.
Apropå att inte spara på krutet så hade jag också mitt utvecklingssamtal med min Modern-och nutidadans lärare Madeleine igår. Jag tror det gick ganska bra faktiskt, hon sa aldrig vad för omdöme hon satte på mig, utan sa bara att hon satte ett väldigt högt omdöme på mig, för att hon tycker att jag arbetar bra och att hon vill att det ska motivera mig till att fortsätta arbeta på det sättet. Så jag spekulerar själv lite vilt och hoppas på att det är ett MVG såklart. :P
Det skulle verkligen göra min terminsstart så himla mycket bättre om jag nu har MVG i Modernt. Då är det åtminstone någonting som går åt rätt håll.
Jag var ju i Köpenhamn i somras, här under en föreställning på Tivoli framförde vi ett Jazz-nummer bla. ^^
Michelle ♥
Eftersom min envisa hälseneskada äntligen har börjat ge med sig så planerar jag inte på att spara på krutet nu. Nu känner jag så att det faktiskt är min tur att få en chans att komma tillbaka helt och hållet, och kunna träna fullt ut till 100 % och inte ens en tusendels mindre. Självklart kan jag inte börja göra det nu på en gång, utan jag måste ju bygga upp det såklart. Men förhoppningsvis så är jag tillbaka och tränar med min vanliga dansklass om 4-5 veckor. Jag kan inte lova någonting, men om jag säger 4-5 veckor så har jag ju ändå ganska så bra framförhållning.
Apropå att inte spara på krutet så hade jag också mitt utvecklingssamtal med min Modern-och nutidadans lärare Madeleine igår. Jag tror det gick ganska bra faktiskt, hon sa aldrig vad för omdöme hon satte på mig, utan sa bara att hon satte ett väldigt högt omdöme på mig, för att hon tycker att jag arbetar bra och att hon vill att det ska motivera mig till att fortsätta arbeta på det sättet. Så jag spekulerar själv lite vilt och hoppas på att det är ett MVG såklart. :P
Det skulle verkligen göra min terminsstart så himla mycket bättre om jag nu har MVG i Modernt. Då är det åtminstone någonting som går åt rätt håll.
Jag var ju i Köpenhamn i somras, här under en föreställning på Tivoli framförde vi ett Jazz-nummer bla. ^^
Michelle ♥
13 Januari
Jag vet att det var ett bra tag sedan jag bloggade, och faktum är att jag inte ha haft ork att blogga. Inte för att jag har fullt upp eller nåt, utan mest för att jag inte har haft hjärta att blogga. Jag har inte kunnat samlat tankarna på ett logiskt sätt, utan allt har bara varit så himla förvirrande. Men men, jag överlever ska ni se, lilla jag ger mig fan inte så lätt! :P
Första veckan tillbaka i skolan har faktiskt vart ganska bra inklusive all träningsvärk som jag har lyckats få med. Haha. Jag har träningsvärk precis där man ska ha träningsvärken, vilket bara betyder att jag arbetar med rätt muskler, och det kan man inte klaga på. Just nu är det till och med så att min hälseneskada bättrar sig väldigt bra också. Jag känner knappt av den längre, så det är ju bara bra. Nu gäller det bara att hålla mig till uppbyggnads-programmet till att kunna träna fullt ut. Förhoppningsvis så är jag helt tillbaka om max sex veckor, och vad är sex veckor i jämfört med fem år?
Idag fyller en av mina närmsta vänner 18 år. Vill bara ta tillfället i akt och gratta dig, om du ser det här.
Det är lite synd att vi inte umgåtts på ett tag, men så har du ju inte tid för mig längre, och det är faktiskt förståeligt. GRATTIS PÅ 18-ÅRS DAGEN LILLA OMOGNA DU! :)
Apropå födelsedag, så fyller jag själv 18 om tre veckor, så det ska bli roligt att fira. Min kompis och jag har redan planer för min första helg som 18-åring. ;P
Michelle ♥
Sherlock Holmes
Såg den igår och måste säga att den va otroligt sevärd. Gå och se den om ni kan, ni missar något roligt och smart om ni inte gör det. ^^ Håller tummarna för att den ska få en uppföljare nu.
Usch nu vill jag bara få klaga på hur otroligt oschyst kallt det är här i Stockholm just nu. Mitt hår och mina ögonfransar frostar varje gång jag går ut och händerna är på vippen till att förfrysa. :O
Det är verkligen dålig tajming, nu när skolan börjar så blir det så obarmhärtigt kallt. Apropå skolan, första dagen var igår och eftersom jag inte har tränat under lovet, så skriker träningsvärken just nu. Så nu går man runt och har ont överallt samtidigt som man känner sig som en gammal gumma med stelrygg och allt som kommer till när man är gammal. Skolan gör inte saken lättare för oss genom att slänga om i princip hela schemat för den här terminen. Alla teori ämnen har i princip bytt plats med varandra, så nu irrar jag omkring och undrar vad vi har och när vi har det...
Gå och se den nu när det är så kallt ute! Stäng in er i bio salongen och njut av både Robert Downey Jr och Jude Law
Michelle ♥
Nytt år, Nya tag
Yes så var det 2010 nu! Vi går in i ett nytt år och framförallt ett nytt decennium. Det har ju pratats väldigt mycket(eller skrivits) om 00-talets största och mest minnesvärda händelser, så som The Becks, Tomkat, Brangelina, Brittan och K-Fed, missbrukarna, anorektikerna, adoptionerna, ja listan kan göras otroligt lång egentligen. Men nu går vi in i ett nytt kaptiel i vår tids historia med ett nytt år och med nya friska tag.
Jag har precis som dem flesta avgett ett antal nyårslöften och jag hoppas att det inte ska vara något stort ståhej att hålla mig till dem. Nu har jag ju inte precis avlagt en massa otänkbara och orealsitiska löften om att lilla jag skulle kunna utrota atombomberna och krigen runt om i världen, nej nej. Mina löften är väl i sådant fall lite mer egocentrerade.
1. Jag har lovat mig själv att utvecklas mera som en dansare och att framförallt växa som en dansare.
2. Sedan så ska jag inte låta mig själv påverkas lika enkelt och negativt av personer som jag själv anser inte ha ett bra inflytande.
3. Och jag ska börja uppskatta mig själv mera. Det är något som jag inte lyckats göra under hela mitt liv, men jag känner att det kanske är dags att ändra på det.
Något mera konkret är att jag inte ska äta så mycket choklad som jag gör, huden tar stryk varje gång jag gör det så det är ju inte så bra. (Kan garantera er att det inte är så rolgit när finnarna kommer på besök.) Under lovet nu har jag verkligen hunnit gottat i mig en massa choklad, och det är dags att avvänja sig från det nu tycker jag.
Hädanefter ska jag bara äta choklad en gång i veckan, på lördagar eller söndagar. Inte mera, vi får se hur jag lyckas med det...xD
Med nya friska tag får jag hoppas att mina tre första nyårslöften ska kunna hållas utan vidare svårigheter!
Mitt år 2009 skulle kunna summeras med dem här bilderna.
Michelle ♥
Jag har precis som dem flesta avgett ett antal nyårslöften och jag hoppas att det inte ska vara något stort ståhej att hålla mig till dem. Nu har jag ju inte precis avlagt en massa otänkbara och orealsitiska löften om att lilla jag skulle kunna utrota atombomberna och krigen runt om i världen, nej nej. Mina löften är väl i sådant fall lite mer egocentrerade.
1. Jag har lovat mig själv att utvecklas mera som en dansare och att framförallt växa som en dansare.
2. Sedan så ska jag inte låta mig själv påverkas lika enkelt och negativt av personer som jag själv anser inte ha ett bra inflytande.
3. Och jag ska börja uppskatta mig själv mera. Det är något som jag inte lyckats göra under hela mitt liv, men jag känner att det kanske är dags att ändra på det.
Något mera konkret är att jag inte ska äta så mycket choklad som jag gör, huden tar stryk varje gång jag gör det så det är ju inte så bra. (Kan garantera er att det inte är så rolgit när finnarna kommer på besök.) Under lovet nu har jag verkligen hunnit gottat i mig en massa choklad, och det är dags att avvänja sig från det nu tycker jag.
Hädanefter ska jag bara äta choklad en gång i veckan, på lördagar eller söndagar. Inte mera, vi får se hur jag lyckas med det...xD
Med nya friska tag får jag hoppas att mina tre första nyårslöften ska kunna hållas utan vidare svårigheter!
Mitt år 2009 skulle kunna summeras med dem här bilderna.
Michelle ♥
År 2009
Kom hem för inte så jätte länge sen och sitter nu här och kollar på Jerry Springer med bror och syster. Jag skålade in det nya året som planerat, och måste faktiskt säga att det var bättre än förra året. Visserligen så firade i princip alla mina vänner från skolan nyår tillsammans, och det hade vart kul och vara där också, men samtidigt så känns det bra att inte vara där just nu.
Jag tror att jag nu har nått en punkt i mitt liv där jag kan stå för det jag vill och inte vill, utan att vara rädd för vad andra ska tycka. Supa skallen av mig och ligga bakis imorgon bitti...inte riktigt något jag vill. Hursomhelst så kan man säga att jag har tröttnat på att alltid vara i full gång.
Resumé för det gångna året.
Årets mål: Få en tränad dansar-kropp
Årets achievement: Att våga ta mer plats i dansen
Årets misslyckande: Att hålla förra årets nyårs löfte; gå ner i vikt
Årets vän: Annelie
Årets nyfunna vän: David
Årets förbättrade vänskap: Daniel
Årets förlorade vänskap: Ingen som tur var
Årets sorgligaste: Att jag har fått ett bestående problem i mitt liv
Årets roligaste: Att jag har lärt känna mig själv mycket bättre
Årets upplevelse: Köpenhamn och New York
Årets lärare: László
Årets ämne: Modern- och nutidadans
Årets krokben: Mina skador
Årets misstag: Att låta mig själv påverkas av personer med dåligt inflytande
Årets försvinnande: Tron på moderlig kärlek
Årets besvikelse: Att jag inte levde upp till mina egna förväntningar
Nyårslöfte för 2010: Att utvecklas så mycket jag kan inom dansen
Michelle ♥
Jag tror att jag nu har nått en punkt i mitt liv där jag kan stå för det jag vill och inte vill, utan att vara rädd för vad andra ska tycka. Supa skallen av mig och ligga bakis imorgon bitti...inte riktigt något jag vill. Hursomhelst så kan man säga att jag har tröttnat på att alltid vara i full gång.
Resumé för det gångna året.
Årets mål: Få en tränad dansar-kropp
Årets achievement: Att våga ta mer plats i dansen
Årets misslyckande: Att hålla förra årets nyårs löfte; gå ner i vikt
Årets vän: Annelie
Årets nyfunna vän: David
Årets förbättrade vänskap: Daniel
Årets förlorade vänskap: Ingen som tur var
Årets sorgligaste: Att jag har fått ett bestående problem i mitt liv
Årets roligaste: Att jag har lärt känna mig själv mycket bättre
Årets upplevelse: Köpenhamn och New York
Årets lärare: László
Årets ämne: Modern- och nutidadans
Årets krokben: Mina skador
Årets misstag: Att låta mig själv påverkas av personer med dåligt inflytande
Årets försvinnande: Tron på moderlig kärlek
Årets besvikelse: Att jag inte levde upp till mina egna förväntningar
Nyårslöfte för 2010: Att utvecklas så mycket jag kan inom dansen
Michelle ♥
