Take a breath
Nu var det ett tag sedan jag hann slänga in ett inlägg om hur livet är nuförtiden, men så tror jag att ni förstått utifrån mina tidigare varningar, att jag har ägnat i princip all min lediga tid hemma åt att plugga. Jodå, och nog har jag fått mycket gjort under den här veckan av bloggtorka. Jag spenderade tre hela kvällar åt att bara skriva en uppsats på kinesiska, som skulle in på onsdagen. Som tur var så hann jag precis bli klar på tisdagskvällen vid elva-tiden ungefär. Jag har även pluggat otroligt mycket matte, för att plugga ikapp, då vår matte lärare pratar bort hela lektionen med en massa genomgångar. Och igår kväll ägnade jag åt naturkunskap, och tvingade mig själv att bli klar med alla 20 frågor innnan jag får göra något annat. Haha, men det var nog en väldigt bra trigger, för jag blev klar med frågorna precis till nio, då Grey's Anatomy gick på TV. Självklart belönade jag mig själv med lite TV-tid för första gången på hela veckan. ^^
Kanal 5 visade ett dubbelavsnitt av förra säsongens två sista avsnitt, premiären är nästa onsdag. =D
Här är Izzie (Katherine Heigl) och Alex (Justin Chambers) efter Izzies operation.
Ikväll däremot så har jag äntligen tid över för annat än plugg. Det blir som att man helt plötsligt kan ta ett djupt andetag och slappna av. Visserligen så har jag ett NO-prov och Matte-prov inom loppet av ungefär tio dagar, men just ikväll har jag bestämt mig för att inte tänka på det just nu. Imorgon ska jag försöka utnyttja tiden väl och förmodligen hinner jag och Simon skriva klart vår engelska uppgift: Fictious Interview och till och med lämna in den på måndag...Någonting att satsa på i alla fall. Det skulle egentligen vara oerhört skönt att bli klar med den, för då återstår bara Nationella proven i Engelska B i november. Men jag undrar om jag inte vill få lite extra uppgifter av engelska läraren för att själva grammatiken och sådant inte ska börja rosta.
Som ni ser så har jag fortfarande mycket plugg framför mig, vilket betyder att jag förmodligen kommer att fortsätta ha en s.k bloggtorka nästa vecka också. Men självklart uppdaterar jag er så fort jag får tid över.
Jag menar, jag bloggar ju inte bara för läsarens skull. In fact jag tror inte ens att jag egenltigen tänker så himla mycket på att blogga för läsare. Utan anledningen till att jag ens började blogga var för att få ut mina tankar och åsikter om livet och andra frågeställningar som kommer med livet. Självklart så bloggar jag då om mitt liv och om hur det går med mitt livs misstagar och framgångar.
Jag kan berätta för er att det går otroligt bra med min rehab. Jag känner mig starkare och säkrare med den för i princip varje dag som går, och jag har inga planer på att inte fortsätta med den. Självklart har jag dagar då jag bara vill skita i den, men så lyckas jag alltid på något sätt att get back on track igen.
Min hälsena då, den fortsätter att vara envis och blir varken bättre eller sämre. Utan den kan däremot göra jätte ont en dag och den ena mindre ont, men de små förändringarna är endast temporära, och smärtan i min hälsena faller alltid tillbaka till den 'ursprungliga'. Frustrerande, det är det rätta ordet.
Jag skrev tidigare om en vänskap som det knakade i fogarna om. Om att vi typ pratar med varandra men ändå inte. Jag är glad att jag idag kan säga att vänskapen är räddad. Min vän och jag vi pratar definitivt med varandra igen, och vi har verkligen kunnat rensat luften och delat av tankar mellan oss. Jo visst, vi bråkade om det till och med, när vi skulle 'rensa luften'. Vi kankse inte skrek på varandra, men vi var irriterade, det kunde man höra. I vilket fall som helst så var det otroligt skönt att kunna prata ut om så mycket saker. Att jag nu vet, att min vän vet exakt hur jag kände och känner om allt som har hänt vår vänskap.
Jag tror inte jag skulle ha klarat av att förlora en till vän inom så kort tid...
Som jag sa, vänskapne är räddad, och jag känner någonstans att den är starkare än någonsin just nu. Men det kan ju också bara vara jag...
Michelle ♥
Kanal 5 visade ett dubbelavsnitt av förra säsongens två sista avsnitt, premiären är nästa onsdag. =D
Här är Izzie (Katherine Heigl) och Alex (Justin Chambers) efter Izzies operation.
Ikväll däremot så har jag äntligen tid över för annat än plugg. Det blir som att man helt plötsligt kan ta ett djupt andetag och slappna av. Visserligen så har jag ett NO-prov och Matte-prov inom loppet av ungefär tio dagar, men just ikväll har jag bestämt mig för att inte tänka på det just nu. Imorgon ska jag försöka utnyttja tiden väl och förmodligen hinner jag och Simon skriva klart vår engelska uppgift: Fictious Interview och till och med lämna in den på måndag...Någonting att satsa på i alla fall. Det skulle egentligen vara oerhört skönt att bli klar med den, för då återstår bara Nationella proven i Engelska B i november. Men jag undrar om jag inte vill få lite extra uppgifter av engelska läraren för att själva grammatiken och sådant inte ska börja rosta.
Som ni ser så har jag fortfarande mycket plugg framför mig, vilket betyder att jag förmodligen kommer att fortsätta ha en s.k bloggtorka nästa vecka också. Men självklart uppdaterar jag er så fort jag får tid över.
Jag menar, jag bloggar ju inte bara för läsarens skull. In fact jag tror inte ens att jag egenltigen tänker så himla mycket på att blogga för läsare. Utan anledningen till att jag ens började blogga var för att få ut mina tankar och åsikter om livet och andra frågeställningar som kommer med livet. Självklart så bloggar jag då om mitt liv och om hur det går med mitt livs misstagar och framgångar.
Jag kan berätta för er att det går otroligt bra med min rehab. Jag känner mig starkare och säkrare med den för i princip varje dag som går, och jag har inga planer på att inte fortsätta med den. Självklart har jag dagar då jag bara vill skita i den, men så lyckas jag alltid på något sätt att get back on track igen.
Min hälsena då, den fortsätter att vara envis och blir varken bättre eller sämre. Utan den kan däremot göra jätte ont en dag och den ena mindre ont, men de små förändringarna är endast temporära, och smärtan i min hälsena faller alltid tillbaka till den 'ursprungliga'. Frustrerande, det är det rätta ordet.
Jag skrev tidigare om en vänskap som det knakade i fogarna om. Om att vi typ pratar med varandra men ändå inte. Jag är glad att jag idag kan säga att vänskapen är räddad. Min vän och jag vi pratar definitivt med varandra igen, och vi har verkligen kunnat rensat luften och delat av tankar mellan oss. Jo visst, vi bråkade om det till och med, när vi skulle 'rensa luften'. Vi kankse inte skrek på varandra, men vi var irriterade, det kunde man höra. I vilket fall som helst så var det otroligt skönt att kunna prata ut om så mycket saker. Att jag nu vet, att min vän vet exakt hur jag kände och känner om allt som har hänt vår vänskap.
Jag tror inte jag skulle ha klarat av att förlora en till vän inom så kort tid...
Som jag sa, vänskapne är räddad, och jag känner någonstans att den är starkare än någonsin just nu. Men det kan ju också bara vara jag...
Michelle ♥
Kommentarer
Trackback
