My way, your way; our ways
Another day at home...I really wanted to go to school, this might make me the only one among my friends.
Anyways, last night when I went to bed I realized something that you would call 'bad news' and since I'm at home all alone, it makes me think of it all the time. So that was one of the reason till the fact that I wanted to go to school today. The 'bad news' is that a friendship has ended between me and a friend of mine. Or should I call it an ex-friend of mine? It is sad because this friend was a savior, a guarder and my sun at times. My friend has saved me from doing stupid things, such as hurting myself or doing things that I will regret. My friend has taken care of me and given me advice. And most important of all my friend has managed to light up my day, every time I was down. It is hard to find a friend that can do all of that for you, I had one and I couldn't manage to keep this friendship alive I guess.
Of course this friendship was not always perfect. We fought from time to time, we disagreed about so many things, we even had times when we didn't even speak to each other. I suppose all friendships are like that.
But do you know what the most unfortunate thing is about this friendship's ending? It is not because we have fought too much or our opinions are way too different, it is none of that. It is because we have no time for each other anymore. Our lives (our decisions in our lives) have taken us to two too different ways, right now it feels like this friendship have come to a dead alley. It is turning back or crash...
I know it is sad, but what can I do? My friend has turned back, should I crash or is it not smarter to do as my friend did, turn back and go my own way. Who knows, we might cross each others ways some day again.
I have learned that you should never say never.
Jag kom på att jag inte har skrivit nåt om min sk rehab på ett tag. Jag har ju sagt att jag ska hålla er uppdaterad om det får bättra mig lite på det känner jag. I alla fall så måste jag säga att det är väldigt tuft känner jag. Jag har under den senaste veckan känt att det har varit lite svårare att hålla sig till 'regelerna'. Men jag kämpar på och har fortfarande en lång väg kvar att gå. Nu hoppas jag bara på att nånting händer inom en snar framtid så att jag kan märka en skillnad själv. Det skulle sitta fint med ett bevis på att jag gör rätt och att det gör så att jag kan bättra mig. Ibland behöver man bara ett bevis på att det funkar för att man ska våga satsa på det. Och det är just vad jag behöver, ett litet bevis på att jag gör rätt, att det här är den rätta vägen just nu.
Ikväll ska släkten (eller delar av min släkt) hem till mormor och morfar för att äta middag. Det är någon form av högtid i Kina idag, så därför blir det en liten middag för att fira den tillsammans. dEt ska bli roligt att få träffa så många av mina kusiner som jag inte gjort på ett tag. När vi var små så sågs vi väldigt ofta, nu händer det bara när vi har släktmiddagar. Det är rätt så synd, men ibland kan man bara inte göra nåt åt det. Våra liv har gått skillda vägar, och det som fortfarnde binder ihop kusiner lite bättre än vänner som har gått skillda vägar är familjen och släkten. Eller vad tycker ni?
Michelle ♥
Anyways, last night when I went to bed I realized something that you would call 'bad news' and since I'm at home all alone, it makes me think of it all the time. So that was one of the reason till the fact that I wanted to go to school today. The 'bad news' is that a friendship has ended between me and a friend of mine. Or should I call it an ex-friend of mine? It is sad because this friend was a savior, a guarder and my sun at times. My friend has saved me from doing stupid things, such as hurting myself or doing things that I will regret. My friend has taken care of me and given me advice. And most important of all my friend has managed to light up my day, every time I was down. It is hard to find a friend that can do all of that for you, I had one and I couldn't manage to keep this friendship alive I guess.
Of course this friendship was not always perfect. We fought from time to time, we disagreed about so many things, we even had times when we didn't even speak to each other. I suppose all friendships are like that.
But do you know what the most unfortunate thing is about this friendship's ending? It is not because we have fought too much or our opinions are way too different, it is none of that. It is because we have no time for each other anymore. Our lives (our decisions in our lives) have taken us to two too different ways, right now it feels like this friendship have come to a dead alley. It is turning back or crash...
I know it is sad, but what can I do? My friend has turned back, should I crash or is it not smarter to do as my friend did, turn back and go my own way. Who knows, we might cross each others ways some day again.
I have learned that you should never say never.
Jag kom på att jag inte har skrivit nåt om min sk rehab på ett tag. Jag har ju sagt att jag ska hålla er uppdaterad om det får bättra mig lite på det känner jag. I alla fall så måste jag säga att det är väldigt tuft känner jag. Jag har under den senaste veckan känt att det har varit lite svårare att hålla sig till 'regelerna'. Men jag kämpar på och har fortfarande en lång väg kvar att gå. Nu hoppas jag bara på att nånting händer inom en snar framtid så att jag kan märka en skillnad själv. Det skulle sitta fint med ett bevis på att jag gör rätt och att det gör så att jag kan bättra mig. Ibland behöver man bara ett bevis på att det funkar för att man ska våga satsa på det. Och det är just vad jag behöver, ett litet bevis på att jag gör rätt, att det här är den rätta vägen just nu.
Ikväll ska släkten (eller delar av min släkt) hem till mormor och morfar för att äta middag. Det är någon form av högtid i Kina idag, så därför blir det en liten middag för att fira den tillsammans. dEt ska bli roligt att få träffa så många av mina kusiner som jag inte gjort på ett tag. När vi var små så sågs vi väldigt ofta, nu händer det bara när vi har släktmiddagar. Det är rätt så synd, men ibland kan man bara inte göra nåt åt det. Våra liv har gått skillda vägar, och det som fortfarnde binder ihop kusiner lite bättre än vänner som har gått skillda vägar är familjen och släkten. Eller vad tycker ni?
Michelle ♥
Kommentarer
Postat av: Tomihiro
alltid tråkigt att förlora vänner, men ja gå din egen väg.
-är det lyktfestival kanske? eller månfestival?
Postat av: Michelle
nja, jag tror de va nånting om 'de dödas själars dag' eller nåt.
Trackback
