Michelle Xie

Ibland förstår jag verkligen inte hur länge det här ska hålla på. Mina skador alltså. Den vänstra hälsenan har aldrig riktigt varit bra, men den högra hade blivit så mycket bättr. Jag kände knappt av den längre. Men nu ska ju det självklart göra så in i helvete ont så att det knappt är sant! Jag förstår bara inte varför jag aldrig kan bli frisk. Det är ju inte så att jag tränar fel, utan det är bara kroppen som aldrig vill ge med dig. Och jag ORKAR INTE MER.

Jag orkar helt seriöst inte mer. Det är klart att man behöver motgångar, en uppförsbacke lite då och då. Men FYRA ÅR! Är inte det lite överdrivet? Kan ingen bara ta mitt liv snabbt, så att jag slipper lida? Jag dör hellre snabbt och smärtfritt, än långsamt och smärtfullt.  Bara skjut mig på ett ställe där skippandet efter luft stannar upp. Låt mig dö liksom.

Vad jag just nu vet är att jag skulle ha kollapsat om inte mina vänner fanns hos mig.  Jag skulle inte ha ordagrant kollpasat, men jag skulle ha ett nervsammanbrott och förlorat mig själv. Att ni finns runt mig får mig att stå ut med smärtan och inte visa vad jag känner öppet. Att alltid var Michelle. Hur jag nu defineras kan jag inte svara på....

Michelle ♥