Michelle Xie

Mitt liv håller på att rasa samman just nu. Jag har inte haft nån tid över till att blogga den senaste veckan alls. Och om jag får uttrycka det som jag vill så har det bara varit skönt att inte göra det heller. Det har hänt alltför mycket under den gångna veckan.
Jag kan komma ihåg att jag skrev i mitt senaste inlägg att jag inte kan eller har ork att berätta allt som hänt i mitt liv. Well, ledsen om jag gör er FÖR besvikna nu, men jag vet verkligen inte hur jag ska återberätta något som sätter otroligt djupa spår i hjärtat på mig...

Men jag kan ge er en resumé...

Det känns som om allt jag någonsin levt för försvinner rakt under näsan på mig. Jag ser hur min ovärdeliga dröm levs upp av alla andra förutom mig själv, jag förlorar min högt värderade vän som jag kämpat så mycket för att hålla honom nära mig. Jag ser hur min energi börjar försvinna, min levnadsenergi sjuker... Jag ser hur missförstånd kring mig växer upp till allt för stora och dramatiska scener. Jag förlorar allt jag någonsin värderade så högt och kärt. Jag fölorar mot mig själv just nu.
jag ser förstulna, förvirrade och ledsna blickar riktas mot mig hungrar efter en förklaring... Men har jag ens det? Och om jag har det, varför skulle jag behöva förklara? Jag är ju inte skyldig nån någon förklaring alls...
Kan inte alla bara förstå att det är så jag fungerar som person. Att jag Michelle Xie inte förklarar för alla om jag inte måste. Att jag gillar att gå min egen väg, och ändå försöka göra alla nöjda. Vet ni hur jobbigt det är egentligen... Jag vill inte ens höra era svar.

Jag vet att jag också sårat dig och det ar verkligen inte meningen. Jag var inte mig själv när jag sa så, eller snarare skrek. Jag vet att jag borde veta bättre och lita på de du säger. Men varför känner jag fortfarande att jag inte kan fullt göra det då? Trots att jag vet att det är sant det du säger. Jag vet att du bryr dig om mig. Jag bara vet det. Men ibland kan de inte kännas så...speciellt när det är folk omkring oss... Jag kan bara säga att jag är ledsen för att jag inte kan lita på det du säger hela tiden. Trots att jag vet att det är sant. Men jag vet också att jag har det svårt att lita på människor omkring mig. Vilket gör det väldigt svårt att ändra på.
-Jag lovar att jag ska bättra på mig. JAG vet att du bryr dig. Jag kan visa tendenser på annat, men menar inte det. I'm just going through a rough time right now.

Det som vi alla pratar om just nu och känner så olika känslor inför, det tog på mig hårdare än vad jag ville erkänna. Men samtidigt känner jag att jag inte vill att ni ska lägga tid på att undra hur jag mår. För incidenten handlar inte om mig, inte alls på långa vägar. Att jag inte vill att ni bryr er om mig just nu är för att jag vet att ni har tillräckligt att ta uti med just nu. Så jag vill inte att ni ska spilla tid på obetydliga mig. Försök och förstå det, jag är bara vresig för erna skull. Ni har nog med bekymmer. Däremot så finns jag här om ni vill prata om det.

So I feel like I nedd a blackout roght now. Forget everything and start all over again.

Michelle ♥