10 minutes of the purest pain ever
Nu har det gått två dagar sen jag bloggade, jag känner att jag kanske borde vara lite mer uppdaterad trots allt. Men det är pga all skol-arbete som skjutit i skyarna den här veckan, så jag har varit all busy with that. Men tre dagar är ändå inte inte så hemskt, det har ju hänt att det gått en hel månad utan inlägg. hehe.
Så i måndags var jag på Compartment-mätning/tryckmätning i musklerna. Det gjorde så himla ont så att det inte går att beskriva. De bedövade båda främre vad-musklerna och stoppade sedan in en liten slang i dem. För att mäta trycket så var jag tvungen att anstränga båda musklerna, eftersom jag skulle mäta trycket i musklerna när de var aktiva. Och den smärtan som jag fick genom lida var helvetiskt. It hurt as hell!!! Det var mitt livs längsta 10 minuter!!!
På grund av undersökningen, som btw gjorde så att jag missade terminens allra första pas de deux lektion, så har jag inte kunnat dansa på de här två dagarna. Utan jag har suttit och observerat alla klasser under de här dagarna, samtidigt som jag har kunnat ha tid till att göra rehab+förstärkningsövningar för min kropp. Jag har inte haft så här ont på två år, och musklen är fortfarande svullen efter mätningen. Så jag bestämde mig för att gå ner till Anna Taube för lite behandling idag. Skönt är ordet som beskriver det jag kände, när hon masserade mig. ^.^
Imorgon ska jag dansa, jag bryr mig inte om det gör ont. För nu så har jag bestämt mig, och det är oundvikligt. n_n
Jag känner att om jag inte gör det imorrn, så skulle två ord sammanfatta mig; tjock o lat... (de belv kanske tre ord nu)
Något som gör mig glad är väl att matte-läraren är sjuk, så vi har sovmorgon imorrn. Och idag satt hör och häpna, hela klassen och räknade matte alldeles själva. Det var dock lite för hög ljudnivå, men bortsett från det så var vi skit duktiga. xD
Att allting skulle kännas så oväntat, från vad jag hade föreställt mig, förvånar verkligen. Jag trodde aldrig i hela mitt liv att jag skulle reagera som jag gjorde, än mindre att de skulle gå på det här sättet. Men only time will tell, och det är något som jag ska hålla mig till. Y nada más. Jag ska inte låta mig själv att driva iväg igen, det är något som jag inte bara har lovat mig själv, utan även en av de viktigaste perspektiven i mitt liv också. So long, no worries. =)
Michelle ♥
Så i måndags var jag på Compartment-mätning/tryckmätning i musklerna. Det gjorde så himla ont så att det inte går att beskriva. De bedövade båda främre vad-musklerna och stoppade sedan in en liten slang i dem. För att mäta trycket så var jag tvungen att anstränga båda musklerna, eftersom jag skulle mäta trycket i musklerna när de var aktiva. Och den smärtan som jag fick genom lida var helvetiskt. It hurt as hell!!! Det var mitt livs längsta 10 minuter!!!
På grund av undersökningen, som btw gjorde så att jag missade terminens allra första pas de deux lektion, så har jag inte kunnat dansa på de här två dagarna. Utan jag har suttit och observerat alla klasser under de här dagarna, samtidigt som jag har kunnat ha tid till att göra rehab+förstärkningsövningar för min kropp. Jag har inte haft så här ont på två år, och musklen är fortfarande svullen efter mätningen. Så jag bestämde mig för att gå ner till Anna Taube för lite behandling idag. Skönt är ordet som beskriver det jag kände, när hon masserade mig. ^.^
Imorgon ska jag dansa, jag bryr mig inte om det gör ont. För nu så har jag bestämt mig, och det är oundvikligt. n_n
Jag känner att om jag inte gör det imorrn, så skulle två ord sammanfatta mig; tjock o lat... (de belv kanske tre ord nu)
Något som gör mig glad är väl att matte-läraren är sjuk, så vi har sovmorgon imorrn. Och idag satt hör och häpna, hela klassen och räknade matte alldeles själva. Det var dock lite för hög ljudnivå, men bortsett från det så var vi skit duktiga. xD
Att allting skulle kännas så oväntat, från vad jag hade föreställt mig, förvånar verkligen. Jag trodde aldrig i hela mitt liv att jag skulle reagera som jag gjorde, än mindre att de skulle gå på det här sättet. Men only time will tell, och det är något som jag ska hålla mig till. Y nada más. Jag ska inte låta mig själv att driva iväg igen, det är något som jag inte bara har lovat mig själv, utan även en av de viktigaste perspektiven i mitt liv också. So long, no worries. =)
Michelle ♥
Kommentarer
Postat av: Lojs
AJ, den undersökningen låter inte skön! Lider, lider, lider med dig!
Trackback
