Pluggpluggplugg
Usch, det ska inte vara så på lovet! Eller...
Jag hade tänkt mig att det skulle bli lugnt och skönt på lovet. Inge skola och nada läxor. Men självklart går jag runt och har fel. Utan nu var det så att jag lunkade hem i fredags med halva bok-skåpet! Halva eller kanske till och med hela, jag har tappat räkningen. Tungt var det i alla fall.
Så nu har jag vilat så mycket och inte gjort nåt på flera dagar, förutom att lata omkring. Inte undra på att det känns som om läxberget bara växer och växer...
däremot så har duktiga jag tillbringat hela eftermiddagen till att räkna matte. Jag räknade 15 sidor av de 20 jag har i i läxa. Och det var ändå efter att jag hade pratat med Sofia i telefon i nästan 3 timmar. ^^
Jag saknar den tjejen otroligt mycket!
Nu ska jag försöka leta efter en artikel om någon trend-diet som jag ska kritisera, off I go.
Michelle ♥
Jag hade tänkt mig att det skulle bli lugnt och skönt på lovet. Inge skola och nada läxor. Men självklart går jag runt och har fel. Utan nu var det så att jag lunkade hem i fredags med halva bok-skåpet! Halva eller kanske till och med hela, jag har tappat räkningen. Tungt var det i alla fall.
Så nu har jag vilat så mycket och inte gjort nåt på flera dagar, förutom att lata omkring. Inte undra på att det känns som om läxberget bara växer och växer...
däremot så har duktiga jag tillbringat hela eftermiddagen till att räkna matte. Jag räknade 15 sidor av de 20 jag har i i läxa. Och det var ändå efter att jag hade pratat med Sofia i telefon i nästan 3 timmar. ^^
Jag saknar den tjejen otroligt mycket!
Nu ska jag försöka leta efter en artikel om någon trend-diet som jag ska kritisera, off I go.
Michelle ♥
My igloo
Stavas det än så? Jag kanske skulle ha kollat upp det. xD
Just nu är jag helt slut, exhausted. Jag har precis byggt klart våran igloo med mina små systrar och jag kan ju med ett gott samvete säga att jag gjorde det mesta... hihi. I alla fall så vart jag eller är jätte nöjd med vad vi lyckades åstadkomma:
Not bad, huh? ^^
Jag kanske lägger upp några bilder på mina systrar och mig när vi sitter i igloon, men de får dröja lite.
För nu ska jag dricka varmchoklad, äta toast och läsa ut den allra sista och en av de bästa Harry Potter-böckerna; Harry Potter och Dödsrelikerna.
Tjingeling
Michelle ♥
Just nu är jag helt slut, exhausted. Jag har precis byggt klart våran igloo med mina små systrar och jag kan ju med ett gott samvete säga att jag gjorde det mesta... hihi. I alla fall så vart jag eller är jätte nöjd med vad vi lyckades åstadkomma:
Not bad, huh? ^^
Jag kanske lägger upp några bilder på mina systrar och mig när vi sitter i igloon, men de får dröja lite.
För nu ska jag dricka varmchoklad, äta toast och läsa ut den allra sista och en av de bästa Harry Potter-böckerna; Harry Potter och Dödsrelikerna.
Tjingeling
Michelle ♥
I love snow!
When it is this much, tell me truly. Are there anyone who does not love it?!
Syndernas vecka har bara börjat, however...
Jag startade hela lovet med att äta en massa som absolut kommer att påverka min hållning extremt. haha, nej, men att fika och äta lite gott skadar aldrig, men att jag sedan igår åt sammanlagt TRE chokladbollar är inte okej!
men men, nu har jag bestämt mig för att inte gräma mig över det som redan är gjort, jag kan ju inte precis ta tillbaka nåt av det eller hur...
Däremot så ska jag se till så att jag inte blir stillasittande under hela veckan, utan jag ska ut och röra på mig, och så ska jag köra lite work-out varje dag.
Jag har lovat att gå och åka skridskor med mina lillsystrar och så ska jag bygga en snögubbe med dem. Jag ska också åka och bada med ett gäng i klassen i slutet av nästa vecka. Sedan så ska jag göra minst 200 sit-ups varje dag, och utåtvridnings övningar, för att stärka min turn-out och samtidigt få en fastare rumpa. Två flugor i en smäll alltså. xD Jag ska också försöka ta mig upp tidigt på mornarna och ta en morgon-promenad, jag känner att frisk luft är något som jag missar otroligt mycket när jag går i skolan.
Just nu har jag inget speciellt inplanerat schema för mitt sportlov, utan det är endast ett fåtal saker som måste fixas.
så som, ett tandläkarbesök för att spänna tandställningen, ta min allra sista spruta mot livmoderhalscancer och jobba två dagar istället för en nästa vecka. Sedan så ska jag som tidigare nämnt åka skridskor med lillsystrarna, och det blir också den allra första gången på 8 år!! Jag har inte åkt skridskor på 8 år, de känns lite skrämmande att tänka på det egentligen. hihi ^^
Så ska jag ju också bada, men de är nog det jag har hunnit planera in än så länge, och i ärlighetens namn så känns det bra att för en gångs skull inte ha ett pressat schema att leva efter. So I think I'm going to let it be, och bara låta ideér komma upp med veckan.
Michelle ♥
men men, nu har jag bestämt mig för att inte gräma mig över det som redan är gjort, jag kan ju inte precis ta tillbaka nåt av det eller hur...
Däremot så ska jag se till så att jag inte blir stillasittande under hela veckan, utan jag ska ut och röra på mig, och så ska jag köra lite work-out varje dag.
Jag har lovat att gå och åka skridskor med mina lillsystrar och så ska jag bygga en snögubbe med dem. Jag ska också åka och bada med ett gäng i klassen i slutet av nästa vecka. Sedan så ska jag göra minst 200 sit-ups varje dag, och utåtvridnings övningar, för att stärka min turn-out och samtidigt få en fastare rumpa. Två flugor i en smäll alltså. xD Jag ska också försöka ta mig upp tidigt på mornarna och ta en morgon-promenad, jag känner att frisk luft är något som jag missar otroligt mycket när jag går i skolan.
Just nu har jag inget speciellt inplanerat schema för mitt sportlov, utan det är endast ett fåtal saker som måste fixas.
så som, ett tandläkarbesök för att spänna tandställningen, ta min allra sista spruta mot livmoderhalscancer och jobba två dagar istället för en nästa vecka. Sedan så ska jag som tidigare nämnt åka skridskor med lillsystrarna, och det blir också den allra första gången på 8 år!! Jag har inte åkt skridskor på 8 år, de känns lite skrämmande att tänka på det egentligen. hihi ^^
Så ska jag ju också bada, men de är nog det jag har hunnit planera in än så länge, och i ärlighetens namn så känns det bra att för en gångs skull inte ha ett pressat schema att leva efter. So I think I'm going to let it be, och bara låta ideér komma upp med veckan.
Michelle ♥
Sportlov
Mitt underbara och väldigt tajmade lov är äntligen här. Just nu är jag lite småsjuk, så lovet kom precis i tid för mig, för nu har jga ju en chans att vila upp mig, och inte missa allt för mycket dans. Jag satt redan i onsdags och har suttit och kollat på sedan dess. Man känner verkligen att man saknar det efter att bara sitta och kolla på i tre dagar. Speciellt idag när de gjorde fouteé pirouetter. De gjorde till och med den franska varianten!!! Det är typ den roligaste som finns, i alla fall när man väl får in mönstret.
Min sista skoldag var extremt kort, jag slutade redan klockan 12.00!
Efter det så hjälpte jag Anna B i min klass att ta bilder till att söka till en sommarkurs i London i sommar. Det tog ungefär en och en halvtimme, och efter det så sprang vi upp till matsalen för att äta lunch. Vi var de allra sista, och de hade redan stängt matsalen när vi kom dit, men Dawitt var så snäll så han lät oss komma in ändå. hehe
Efter lunch så gick jag ner till gymmet och stod på balansplattan ett tag. Jag kunde ju inte träna på riktigt med tanke på att jag inte har dansat på tre dagar, och är lite halvt sjuk. Så jag nöjde mig med balansplattan, medan Daniel, Henke och Levi pumpade armar. Fast när de började bänkpressa, så blev jag så otroligt sugen på att också göra det, det hela slutade med att jag börjar bänkpressar 20 kilo, men redan efter tre gånger så bestämmer de för att det är för lätt för mig, och lägger på 10 kilo. Jag klarade tre... xD Men jag bänkpressade 30 kilo! Rekord för Michelle or what.. hehe
När killarna hade gymmat klar och alla andra i klassen var färdiga med English Bookreport, så gick vi alla och fikade. Det var roligt att träffa alla innan man skiljs åt för en vecka.
Att prata med dig känns nästan som att prata med Thimmy, och det känns beskyddande på nåt sätt.
Michelle ♥
Min sista skoldag var extremt kort, jag slutade redan klockan 12.00!
Efter det så hjälpte jag Anna B i min klass att ta bilder till att söka till en sommarkurs i London i sommar. Det tog ungefär en och en halvtimme, och efter det så sprang vi upp till matsalen för att äta lunch. Vi var de allra sista, och de hade redan stängt matsalen när vi kom dit, men Dawitt var så snäll så han lät oss komma in ändå. hehe
Efter lunch så gick jag ner till gymmet och stod på balansplattan ett tag. Jag kunde ju inte träna på riktigt med tanke på att jag inte har dansat på tre dagar, och är lite halvt sjuk. Så jag nöjde mig med balansplattan, medan Daniel, Henke och Levi pumpade armar. Fast när de började bänkpressa, så blev jag så otroligt sugen på att också göra det, det hela slutade med att jag börjar bänkpressar 20 kilo, men redan efter tre gånger så bestämmer de för att det är för lätt för mig, och lägger på 10 kilo. Jag klarade tre... xD Men jag bänkpressade 30 kilo! Rekord för Michelle or what.. hehe
När killarna hade gymmat klar och alla andra i klassen var färdiga med English Bookreport, så gick vi alla och fikade. Det var roligt att träffa alla innan man skiljs åt för en vecka.
Att prata med dig känns nästan som att prata med Thimmy, och det känns beskyddande på nåt sätt.
Michelle ♥
Fnitter som känns bra för stunden
Jag tror att jag är en expert på att få fnitter kännas extremt bra för stunden. Jag är inte en person som alltid är glad, tvärtom just nu är jag nog en person som mår mer sämre än bra. Inget som jag skäms för längre. Jag kan sitta med folk omkring mig och ha det jätte roligt för stunden, men så fort de blir lite tyst eller så fort jag (eller alla) går därifrån så känns det med en gång dåligt igen. Men när jag säger att fnitter känns bra för stunden, så menar jag verkligen det. Jag mår faktiskt jätte bra då jag verkligen gör det, det tråkiga med det är att det aldrig håller i sig.
Det värsta är när fnitter känns dåligt för stunden, vilket gör att jag ibland önskar att jag vore tyst istället. Att skratta ut högt men inte mena det, det är nog det värsta. Det hörs kanske inte, men det känns så otroligt falskt och hemskt.
Fnitter som känns bra för stunden, kan verkligen rädda hela dagen. Att kunna tänka att man har haft det pyttelite okej för en stund, får mig att känna mig lite glad. För då har jag åtminstone haft någonting att vara glad över. Att bara en sån liten sak sätter sig i hjärnan kan nog vara det bästa ibland.
Michelle ♥
Det värsta är när fnitter känns dåligt för stunden, vilket gör att jag ibland önskar att jag vore tyst istället. Att skratta ut högt men inte mena det, det är nog det värsta. Det hörs kanske inte, men det känns så otroligt falskt och hemskt.
Fnitter som känns bra för stunden, kan verkligen rädda hela dagen. Att kunna tänka att man har haft det pyttelite okej för en stund, får mig att känna mig lite glad. För då har jag åtminstone haft någonting att vara glad över. Att bara en sån liten sak sätter sig i hjärnan kan nog vara det bästa ibland.
Michelle ♥
When life's letting you down
Mitt liv... mitt liv är verkligen en berg-och -dalbana. Det går upp och ner alldeles för fort ibland. Och det slår hårt, magen vänder vid uppförsbackarna och rösten viker när det går neråt. Jag kan inte säga att jag mår bra just nu, för då skulle jag ljuga. Jag skulle kunna le och säga att allt är helt okej. Men då ljuger jag också.
Det finns så mycket som spelar in i det hela, så att göra ett försök till att förklara allt det här skulle bara göra allt svårare och helt obegripligt. Jag skulle kunna sitta ock skriva i all oändlighet and yet no one would really understand.
Så att skirva lite kortfattat om hur jag mår, tror jag är jobbigt nog för folk att få veta. För oftast är det så att när en kompis frågar hur du mår, så förväntar de att du ska säga "bra" eller "okej". De frågar det enbart för att det är en rutin att fråga det. Men inte alla bryr sig på riktigt. de vill inte höra att du mår dåligt och behöver stöd just nu, elller att de behöver sitta och lyssna på dina bekymmer. They don't want to do that.
Däremot så förväntar de sig att du alltid ska vara beredd på att lyssna på dem. Men hur funkar det i längden egentligen, hur kan en vänskap fungera om den inte är ömsesidig...?
Det är kankse bara jag som är lite extra känslig mot det här just nu, men det är i alla fall så jag känner. Och jag vet att det jag säger just nu är lite sant. Det gäller självklart inte alla, men de flesta som frågar och bryr sig, bara för att de vill veta what's going on with you, so that the can tell everybody else, not because they truly care about you. Jag vet att det är hemskt att det är en sådan syn jag har på mina kompisar, men ibland gäller det bara att vara uppriktig, och säga precis det man känner. För man kan verkligen inte hålla in allt det inom sig. För bubblan spräcker förr eller senare.
Jag hade tur som hade en vän som var beredd att lyssna på mina bekymmer oberoende på tiden och när, men jag antar att man inte kan leva på tur. För den turen har i alla fall vänt. Min vän finns ju fortfarande och kan lyssna på mina bekymmer, men inte när som helst. Ingen man kan skylla på. Jag stöttar min väns beslut till 100% och tycker att det var det enda rätta han kunde göra. Han ska självklart göra allt han kan för att komma ett steg närmare sin dröm. Jag skulle aldrig ha kommit på tanken att vilja behålla honom hos mig, bara för att jag behöver moraliskt stöd lite titt som tätt. Aldrig skulle jag kunna tänka mig att komma ivägen för hans dröm.
Men visst erkänner jag att jag saknar honom och att jag ofta önskar att han fortfarande var här, och inte på andra sidan Atlanten.
En ljuspunkt i det hela just nu är att jag fått tillbaka en kompis som jag aldrig materiellt förlorat, utan mest mentalt. Han och jag har gått i samma klass sen sjuan och hittade varann ganska så tidigt. Han va min första vettiga kill-kompis och det har verkligen vart roligt att kunna prata med honom om lite allt möjligt. Så under förra året så gled vi lite ifrån varandra, och det berodde nog på att jag drog mig undan från omvärlden rätt så mycket, pga bekymmer som tyngt ner mig oändligt.
Men nu så har vi hittat tillbaka till varandra igen, och kan prata på som i sjuan och åttan igen. Och det känns verligen bra. Han är också en av de få vänner som jag vet inte ställer frågan: hur mår du? bara för att ställa den, utan han och några få till ställer den frågan för att de truly care about me. Och jag kan säga att jag inte kunde vara mer tacksam över det. Men att jag just nu inte väljer att vända mig till honom om hur pissigt jag mår nu, är för att han just nu är uppe i ett glädjerus som jag inte vill ta i från honom. Jag vill inte fördjupa mig mer inom det här, eftersom det är out of my command.
Så ja, life's really letting me down right now. Due to too many things to mention, men om man följt min blogg, så vet nog de flesta vad jag prata om. Skador, familjen och min omgivning.. Jag kan som sagt go on forever. Tänk om problemen var så kortfattade som jag just skrev, då skulle jag nog vara den lyckligaste personen på den här planeten...
Michelle ♥
Det finns så mycket som spelar in i det hela, så att göra ett försök till att förklara allt det här skulle bara göra allt svårare och helt obegripligt. Jag skulle kunna sitta ock skriva i all oändlighet and yet no one would really understand.
Så att skirva lite kortfattat om hur jag mår, tror jag är jobbigt nog för folk att få veta. För oftast är det så att när en kompis frågar hur du mår, så förväntar de att du ska säga "bra" eller "okej". De frågar det enbart för att det är en rutin att fråga det. Men inte alla bryr sig på riktigt. de vill inte höra att du mår dåligt och behöver stöd just nu, elller att de behöver sitta och lyssna på dina bekymmer. They don't want to do that.
Däremot så förväntar de sig att du alltid ska vara beredd på att lyssna på dem. Men hur funkar det i längden egentligen, hur kan en vänskap fungera om den inte är ömsesidig...?
Det är kankse bara jag som är lite extra känslig mot det här just nu, men det är i alla fall så jag känner. Och jag vet att det jag säger just nu är lite sant. Det gäller självklart inte alla, men de flesta som frågar och bryr sig, bara för att de vill veta what's going on with you, so that the can tell everybody else, not because they truly care about you. Jag vet att det är hemskt att det är en sådan syn jag har på mina kompisar, men ibland gäller det bara att vara uppriktig, och säga precis det man känner. För man kan verkligen inte hålla in allt det inom sig. För bubblan spräcker förr eller senare.
Jag hade tur som hade en vän som var beredd att lyssna på mina bekymmer oberoende på tiden och när, men jag antar att man inte kan leva på tur. För den turen har i alla fall vänt. Min vän finns ju fortfarande och kan lyssna på mina bekymmer, men inte när som helst. Ingen man kan skylla på. Jag stöttar min väns beslut till 100% och tycker att det var det enda rätta han kunde göra. Han ska självklart göra allt han kan för att komma ett steg närmare sin dröm. Jag skulle aldrig ha kommit på tanken att vilja behålla honom hos mig, bara för att jag behöver moraliskt stöd lite titt som tätt. Aldrig skulle jag kunna tänka mig att komma ivägen för hans dröm.
Men visst erkänner jag att jag saknar honom och att jag ofta önskar att han fortfarande var här, och inte på andra sidan Atlanten.
En ljuspunkt i det hela just nu är att jag fått tillbaka en kompis som jag aldrig materiellt förlorat, utan mest mentalt. Han och jag har gått i samma klass sen sjuan och hittade varann ganska så tidigt. Han va min första vettiga kill-kompis och det har verkligen vart roligt att kunna prata med honom om lite allt möjligt. Så under förra året så gled vi lite ifrån varandra, och det berodde nog på att jag drog mig undan från omvärlden rätt så mycket, pga bekymmer som tyngt ner mig oändligt.
Men nu så har vi hittat tillbaka till varandra igen, och kan prata på som i sjuan och åttan igen. Och det känns verligen bra. Han är också en av de få vänner som jag vet inte ställer frågan: hur mår du? bara för att ställa den, utan han och några få till ställer den frågan för att de truly care about me. Och jag kan säga att jag inte kunde vara mer tacksam över det. Men att jag just nu inte väljer att vända mig till honom om hur pissigt jag mår nu, är för att han just nu är uppe i ett glädjerus som jag inte vill ta i från honom. Jag vill inte fördjupa mig mer inom det här, eftersom det är out of my command.
Så ja, life's really letting me down right now. Due to too many things to mention, men om man följt min blogg, så vet nog de flesta vad jag prata om. Skador, familjen och min omgivning.. Jag kan som sagt go on forever. Tänk om problemen var så kortfattade som jag just skrev, då skulle jag nog vara den lyckligaste personen på den här planeten...
Michelle ♥
It Aches sooo
Fyfan va de kan göra ont ibland. Jag vet att jag ofta säger att det är bättre om det göt fysiskt ont, för den smärtan kommer man över mycket snabbare, eftersom den är inte lika djup. Men just nu känner jag att min hälsena gör så ont så att jag är beredd att göra vad som helst för att slippa den här smärtan. Oroväckande, I know, tell me about it. Men helt klart, jag kände nästan bara för att sätta mig ner och gråta under repet idag. Det gjorde så outhärdligt ont.
Däremot så fick jag en superrolig överraskning i form av besök av Jenny och Alex. Alex är i och för sig här ganska ofta, men Jenny har jag inte träffat på ett tag. Så det var verkligen skönt att se henne igen. Synd bara att den gången hon kommer så har vi inte klass, utan sitter och gör gyrotonic! BORING stavas den klassen. xD
Men just nu har jag så ont så att jag bara vill krypa ner i min underbara säng och drömma mig iväg. Det mest ideala vore att få slänga mig in i min kompis armar och höra dennes tröstande ord om att it suck right now, but the future is full of surprises.
Michelle ♥
Däremot så fick jag en superrolig överraskning i form av besök av Jenny och Alex. Alex är i och för sig här ganska ofta, men Jenny har jag inte träffat på ett tag. Så det var verkligen skönt att se henne igen. Synd bara att den gången hon kommer så har vi inte klass, utan sitter och gör gyrotonic! BORING stavas den klassen. xD
Men just nu har jag så ont så att jag bara vill krypa ner i min underbara säng och drömma mig iväg. Det mest ideala vore att få slänga mig in i min kompis armar och höra dennes tröstande ord om att it suck right now, but the future is full of surprises.
Michelle ♥
När ordspråket: vänner består stämmer
Jag har inte orkat eller hunnit blogga på ett tag nu, men det har dels berott på att jag har haft svensk-grammatik prov och engelsk litteraturhistorieprov. Så all min lediga tid har helt enkelt och fullt förståeligt gått åt att plugga inför de här två proven. Sedan så har dansen tagit väldigt mycket tid den här veckan. Jag har börjat gå ner till gymmet så fort jag får tid över, för att pumpa mage, rumpa , armar och rygg. Allt det ska hjälpa mig att förbättras inom dansen. Och jag kan stolt säga att min arabesque har blivit högre på fem dagar!
Det är att make progress inom kort tid. Så just nu skulle jag sammanfatta känslorna inför dansen, som väldigt bra. Det går bara uppåt och jag känner att jag verkligen gett allt den här veckan. =)
Igår fick jag tillbaka en som aldrig fysiskt försvunnit, utan bara psykist. Så igår kom de psykiska tillbaka, och vi kunde äntligen prata och ha roligt som vi hade för kanske ett eller två år sedan.
Du är min första vettiga kill-kompis, och jag glömmer inte sånt. ^.^
Jag är så otroligt trött just nu, jag får försöka hitta nån annan gång att skriva mer. xD
Michelle ♥
Det är att make progress inom kort tid. Så just nu skulle jag sammanfatta känslorna inför dansen, som väldigt bra. Det går bara uppåt och jag känner att jag verkligen gett allt den här veckan. =)
Igår fick jag tillbaka en som aldrig fysiskt försvunnit, utan bara psykist. Så igår kom de psykiska tillbaka, och vi kunde äntligen prata och ha roligt som vi hade för kanske ett eller två år sedan.
Du är min första vettiga kill-kompis, och jag glömmer inte sånt. ^.^
Jag är så otroligt trött just nu, jag får försöka hitta nån annan gång att skriva mer. xD
Michelle ♥
2/2 My Birthday
Idag fyller jag 17 år! Så just nu är jag väl uppe i ett glädjerus där allting faktiskt är helt okej.
Min födelsedag började otroligt bra, eller jag hade tur och han med bussen till stationen. Med det slapp jag gå hela vägen till stationen i det kalla vädret. ^.^
När jag kommer till skolan så säger jag inget till nån om att det är min födelsedag (för det är inte min stil att gå runt och skylta med sånt) men när Emma kommer till skolan så springer hon fram till mig och säger det första grattis på 17-årsdagen. Eller mina systrar sa det redan på morognen.
Jag vet faktiskt inte vad det är jag ska skriva om min födelsedag när jag knappt har firat det. Jag har practically spenderat hela dagen i skolan, men svenska, balett klass, pas de deux klass, samhälle och sedan gick jag och Sofia ner till gymmet och tränade.
Så min födelsedag har verkligen inte bestått av pompa o ståt eller något liknande. Men faktum är att jag inte har firat min födelsedag på ca 5 år. Det har liksom aldrig varit akuellt, det har bara varit att mamma och alla i min släkt ger mig födelsedags pengar och så är det finita.
Iår though fick jag ungefär 2000 kr i födelsedags pengar för att köpa det jag vill. Så redan i lördags var jag på stan med Sofia och köpte en digitalkamera.
Nog om det, nu känner jag för att ge mig själv en födelsedags present i form av skönhetssömn.
Michelle ♥
Min födelsedag började otroligt bra, eller jag hade tur och han med bussen till stationen. Med det slapp jag gå hela vägen till stationen i det kalla vädret. ^.^
När jag kommer till skolan så säger jag inget till nån om att det är min födelsedag (för det är inte min stil att gå runt och skylta med sånt) men när Emma kommer till skolan så springer hon fram till mig och säger det första grattis på 17-årsdagen. Eller mina systrar sa det redan på morognen.
Jag vet faktiskt inte vad det är jag ska skriva om min födelsedag när jag knappt har firat det. Jag har practically spenderat hela dagen i skolan, men svenska, balett klass, pas de deux klass, samhälle och sedan gick jag och Sofia ner till gymmet och tränade.
Så min födelsedag har verkligen inte bestått av pompa o ståt eller något liknande. Men faktum är att jag inte har firat min födelsedag på ca 5 år. Det har liksom aldrig varit akuellt, det har bara varit att mamma och alla i min släkt ger mig födelsedags pengar och så är det finita.
Iår though fick jag ungefär 2000 kr i födelsedags pengar för att köpa det jag vill. Så redan i lördags var jag på stan med Sofia och köpte en digitalkamera.
Nog om det, nu känner jag för att ge mig själv en födelsedags present i form av skönhetssömn.
Michelle ♥
Stillsam kväll
Jag vet att mitt förra inlägg bestod av en farväl liknande gest. Och att det är därför ganska konstigt att jag nu 24h senare sitter och skriver ett inlägg. Men det beror nog på att jag har haft en gansak så stillsam och ytterst mysig kväll hos Sofia och Lojs. Vi lagade/bakade/gjorde tacopaj och satt och åt det med levande ljus runtomkring. Stämningen var så mysig och lugnande.
Nu så hade jag egentligen tänkt att det här skulle bli ett långt inlägg, men det visar sig att jag inte riktigt kan sätta ord för det jag känner trots allt. Men ordet Stillsam skulle nog vara perfekt.
Michelle ♥
Nu så hade jag egentligen tänkt att det här skulle bli ett långt inlägg, men det visar sig att jag inte riktigt kan sätta ord för det jag känner trots allt. Men ordet Stillsam skulle nog vara perfekt.
Michelle ♥
