Michelle Xie

Idag efter lunch gick jag för att ha ett följd-möte med skolsystern och insåg nånting som jag inte insett tidigare. Jag har utsatt mig själv för self-destrution i över två år, under två år har jag konstant varit otroligt dum mot mig själv medvetet. Det har gjort mig svagare, fått mig på dåligt humör och framför allt gjort mig olycklig. Så min stora fråga till mig själv är då; hur fan tänkte jag? Eller rättare sagt hur tänker jag? För det är ingen mening och påstå att jag slutat.
This much is all I feel I can share with you guys. At least for now. Though I know that I will be fine soon, or that is what I have to be, otherwise I will probably be banned from school.
Men att kunna ta upp det på bloggen är ett steg närmare mot att recover myself. Ni vet precis som alkoholister går på AA-möten,  och sitter i en ring och ska presentera sig för första gången; "Hej jag heter Michelle och är alkoholist". Så är mitt mål att tillslut kunna säga; "Hej jag heter Michelle och ***" Så småningom ska jag vara tillräckligt stark för att kunna vara öppen om det. Efter allt, jag har ju redan sagt A så då man säga B. Jag spelar efter reglerna, när jag vat att jag borde göra det. ;)

Så jag är inte precis på något sådär bra humör efter den här förståelsen jag fått över mig själv. Vilket leder till att jag inte riktigt kan komma med några speciella glad nyheter eller åsikter om någonting just nu. Det enda som jag kan komma på, som är något roligt är att Richard (som gick i min klass, fram till nu i sommar) kom till skolan och hälsade på oss, eller för att säga hejdå också. Saknar mina varadagsgnabb med den killen alltså.


I need to try to feel like this again. Happy and cheerful. ^^

Michelle ♥