When the future makes you think of the past
Vågar och vill du göra något annorlunda? Så lyder rubriken från Pliktverkerts brev till mig. Haha, jadu vad ska jag säga. Jag är tyvärr inte intresserad av att mönstra, dels för att mina mål och ambitioner inte innnefattar lumpen, men också för att jag vet att Pliktverket inte skulle acceptera mig. Detta är då på grund av att det finns en s.k lämplighetsundersökning som jag måste göra på deras hemsida inom 14 dagar. Och vad jag ahr förstått och hört från äldre kusiner och kompisar som gjort det, så kan man inte ha astma eller någon form av sjukdom, om man vill bli antagen de vill säga.
Det bästa med det här är nog att det är frivilligt från och med 2010, men så gör det ju ingen skillnad för mig, då det alltid vart frivilligt för tjejer. ^^
Jag har blivit lite nostalgisk efter att ha sett föreställningen på skolan i lördags. Det påminde mig så mycket om föreställningen som jag hade nere i köpenhamn för snart en månad sen. Ah, nu när man tänker tillbaka på det så blir jag alldeles lycklig men samtidigt lite sad över att det är slut, och att jag förmodligen inte kommer att träffa många av dem igen. I sure had a fun time with friends and most important of all I felt I was free.
Ett försök att minnas det roliga och framförallt arbetet vi lade ner för att göra föreställningen så har jag suttit och lyssnat på Boléro av Ravel, meanwhile picture myself doing the 6/8 piece by Bradley Shelver again.
Dessutom så är Bradley Shelver som person inte den man glömmer i första stund. Han va absolut en av de bästa danslärarna under hela kursen, och han verkligen delade med sig om sina kunskaper, erfarenheter, tankar och åsikter kring allt som en elev bara kan önska eller drömma om. Han ville inspirera oss, och det gjorde han verkligen. Jeez, jag saknar att ta klasser för honom och höra honom skrika på oss. And he sure was a diva! ;P
Spot my bruises? Yeah, I told you his classes were tough, especially the modern repetory 6/8. And in this case, 6/8 was the cause of my bruises.
Michelle ♥
Det bästa med det här är nog att det är frivilligt från och med 2010, men så gör det ju ingen skillnad för mig, då det alltid vart frivilligt för tjejer. ^^
Jag har blivit lite nostalgisk efter att ha sett föreställningen på skolan i lördags. Det påminde mig så mycket om föreställningen som jag hade nere i köpenhamn för snart en månad sen. Ah, nu när man tänker tillbaka på det så blir jag alldeles lycklig men samtidigt lite sad över att det är slut, och att jag förmodligen inte kommer att träffa många av dem igen. I sure had a fun time with friends and most important of all I felt I was free.
Ett försök att minnas det roliga och framförallt arbetet vi lade ner för att göra föreställningen så har jag suttit och lyssnat på Boléro av Ravel, meanwhile picture myself doing the 6/8 piece by Bradley Shelver again.
Dessutom så är Bradley Shelver som person inte den man glömmer i första stund. Han va absolut en av de bästa danslärarna under hela kursen, och han verkligen delade med sig om sina kunskaper, erfarenheter, tankar och åsikter kring allt som en elev bara kan önska eller drömma om. Han ville inspirera oss, och det gjorde han verkligen. Jeez, jag saknar att ta klasser för honom och höra honom skrika på oss. And he sure was a diva! ;P
Spot my bruises? Yeah, I told you his classes were tough, especially the modern repetory 6/8. And in this case, 6/8 was the cause of my bruises.
Michelle ♥
Kommentarer
Trackback
