Ouch...

Alltså usch och fy säger jag bara. Att börja dansa igen efter nästan två hela veckors vila kändes bra imorse. Jag såg otroligt fram emot det, och klassen gick faktiskt hyfsat bra. Det gjorde inte alls så himla ont, som det hade gjort under förra veckan, och nu dansade jag till och med. Men lyckan skulle visst visa sig att vara så lite som möjligt.
För olyckan började redan titta fram under samhälle-provet som helt seriöst kan ta sig... (a) Nä, men det kunde verkligen ha gått så mycket bättre om jag bara visste va Schengensamarbetet går ut på, och vad Lissabonfördraget gör. Men de var ändå bara lite av det olyckliga, för nog överlever jag att inte kunna svaret på två frågor. Utan det är min onda hälsena som verkligen inte vill ge med sig. I begged for a miracle, and it just won't happen i guess.

Ouch Jag gjorde Coppelia ( baletten som vi ska sätta upp senare i vår, och som också är det vi repar på varje dag) idag, fast på halvtå. Men annars gjorde jag fullt ut. Det visade sig vara en MYCKET dålig idé. Jag har nästan ondare nu än förra veckan. Ska de verkligen vara så...!
Har bestämt mig för att inte blogga alltför mycket om det. Det slutar ju alltid med att man sitter och gråter för sig själv till sömns varje kväll, bara för att man tänker så mycket på det. Man sitter typ och tycker synd om sig själv. Är inte det lite självupptaget liksom...Nä usch finito för ivkäll.

Imorrn lösenordskyddar jag bloggen.
Användarnamnet: michi  
lösenordet: michi

Michelle ♥

Kommentarer
Postat av: Anonym

feels like a good thing to do michie

2009-04-22 @ 13:33:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0