Vill inte ha det såhär
Just nu känner jag att allt är skit med livet, jag vill helt enkelt inte känna såhär. Jag vill inte ha det som det är!
Varför..? Har jag verkligen gjort nåt som får mig att förtjäna det här! Mitt liv behöver inte sånt skit, speciellt inte just nu.
Jag vet att folk och speciellt jag aldrig vill känna såhär, men just nu är det verkligen helt fel tillfälle. För en månad sen, så skulle de ha vart helt okej att känna sig nere. Men verkligen inte just nu. Jag vet att jag gnäller otroligt mycket just nu, men vad ska jag göra när jag är på ett sånt humör... Jag kan inte låtsas som om ingenting har hänt. För det som hänt har hänt, och de jobbiga nu är att låta det bli HISTORIA. Jag vet att det kommer att bli svårt, men jag får väl ta en dag i sänder...
För vem har sagt att livet är enkelt..? Livet är ett kapitel av svårigheter, eller snarare en bok av motgågar och medgångar. Det gäller bara att ta sig igenom kapitlerna av svårigheter och motgångar, och verkligen njuta av livets goda kapitlar! Jsg känner att jag just nu är mitt i ett kapitel av motgångar, och jag vet att jag kommer att ta mig ur det här. Frågan är hur lång detta kapitel är...Men det finns ett slut, det är vad jag måste tro på just nu!
Så är det en annan sak som gör mig förvirrad, vlket är att vara vänner parten. Jag menar om vi fortfarande ska vara vänner så får väl ändå han ta steget till det, eftersom de var han som sa ifrån. Jag tycker inte att jag har gjort nåt fel i att inte göra ett försök...Det va ju han som fortfarande ville vara vänner, och de va ju han som avslutade det här. Då kan jag känna lite att det är jag som är the victim här...Har jag fel så vet jag inte vad jag ska göra, för jag kan låtsas som om det aldrig fanns nåt där. Men så länge han undviker mig så kan jag inte låtsas som om ingeting fanns där, och då blir det svårt att ta sig igenom det här. Nu säger jag inte att de skulle vara lättare att förneka, utan de skulle vara lättare att få släppa det. Och det skulle jag kunna göra genom att gå vidare och glömma det som fanns där.
Michelle ♥
Varför..? Har jag verkligen gjort nåt som får mig att förtjäna det här! Mitt liv behöver inte sånt skit, speciellt inte just nu.
Jag vet att folk och speciellt jag aldrig vill känna såhär, men just nu är det verkligen helt fel tillfälle. För en månad sen, så skulle de ha vart helt okej att känna sig nere. Men verkligen inte just nu. Jag vet att jag gnäller otroligt mycket just nu, men vad ska jag göra när jag är på ett sånt humör... Jag kan inte låtsas som om ingenting har hänt. För det som hänt har hänt, och de jobbiga nu är att låta det bli HISTORIA. Jag vet att det kommer att bli svårt, men jag får väl ta en dag i sänder...
För vem har sagt att livet är enkelt..? Livet är ett kapitel av svårigheter, eller snarare en bok av motgågar och medgångar. Det gäller bara att ta sig igenom kapitlerna av svårigheter och motgångar, och verkligen njuta av livets goda kapitlar! Jsg känner att jag just nu är mitt i ett kapitel av motgångar, och jag vet att jag kommer att ta mig ur det här. Frågan är hur lång detta kapitel är...Men det finns ett slut, det är vad jag måste tro på just nu!
Så är det en annan sak som gör mig förvirrad, vlket är att vara vänner parten. Jag menar om vi fortfarande ska vara vänner så får väl ändå han ta steget till det, eftersom de var han som sa ifrån. Jag tycker inte att jag har gjort nåt fel i att inte göra ett försök...Det va ju han som fortfarande ville vara vänner, och de va ju han som avslutade det här. Då kan jag känna lite att det är jag som är the victim här...Har jag fel så vet jag inte vad jag ska göra, för jag kan låtsas som om det aldrig fanns nåt där. Men så länge han undviker mig så kan jag inte låtsas som om ingeting fanns där, och då blir det svårt att ta sig igenom det här. Nu säger jag inte att de skulle vara lättare att förneka, utan de skulle vara lättare att få släppa det. Och det skulle jag kunna göra genom att gå vidare och glömma det som fanns där.
Michelle ♥
Kommentarer
Trackback
