Skjut mig

Just nu är jag i en sinnestämning där jag känner att du bara kan skjuta mig. Jag pallar helt enkelt inte de här. Jojo, dansen går bra och vi har väldigt mycket sovmorgon den här veckan. Men det är fortfarande nåntinig som tynger ner mig. Tim har sagt att jag gör stora framsteg för att inte ha vart med fullt ut, ändå sedan jag dragit på mig compartment syndrom i sexan. Och inte ens nu är jag med helt och hållet. Jag hoppar fortfarande inte, men han tycker att jag ändå gjort stora framsteg. Så dansen går ju åt rätt håll i alla fall! Så nu är det verkligen bara den emotinella delen av mitt liv som gör det svårare för  mig att leva här på jorden. And I hate it!
Jag förstår inte varför allt bara har blivit svårare, jag har ju insett det och jag bearbetar det. Och jag måste säga att bearbeta just detta är verligen en av de svåraste just nu i mitt liv. Jag trodde verkligen aldrig att det skulle bli så här jobbigt, verkligen inte. Jag hade ju förväntat mig att det skulle bli svårt, men inte så svårt så att jag skulle bli så chockad som jag är nu.
Jag känner liksom att han lika gärna kan skjuta mig om han vägrar ta steget till att bli kompisar. För isen har vi ju redan brutit! Så vad är det som hindrar honom från att bara säga "hej" 

Jag pallar verkligen inte det här anymore!

Michelle ♥


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0