Hero
Igår runt tio-tiden bestämmer jag mig för att gå upp. Jag tänkte att jag för en gångs skull på hela veckan kunde gå upp tidigare än elva. Precis när jag sätter min fot utanför mitt rum så smäller ytterdörren till, tanken som flög i mitt huvud var då "vem är hemma så tidigt?" Det visade sig vara min kära border Andy, han hade visst redan slutat vid nio-tiden. Tänk vad man egentligen hinner mycket på så lite tid. Jag menar jag låg fortfarande och sov min underbara skönhetssömn när han gick till skolan, och hade precis vaknat ur den, när han kom hem.
I vanliga skulle mina storesystersplikter ta över, och se till så att min lillebror skulle få en ordentlig lunch, men jag var alldeles för trött för att orka göra det. Så jag sa åt honom att värma en panpizza istället. ^.^
För er som inte vet hur gammal min brorsa kankse tänker att jag är väldigt hemsk. Men faktum är att han är ett år yngre än mig...Så han kan absolut laga sin egen lunch..haha
Niki ringde också och undrade om jag ville ut och julhandla med henne, jag ville så gärna göra det, med tanke på att Shellys julklapp fortfarande finns nånstans ute i stan. Men jag som planerar så mycket hade ju självklart lovat Sinderella att hon fick ta med sig en kompis hem, och då skulle jag ju självklart vara barnvakt. Så jag var tvungen att lämna återbud till Niki. [I apologize]
I onsdags när jag träffade Sara så berättade jag för henne om hur allting hade gått med den här personen, och hur jag kände. Och det är inget nytt, utan bara det jag tidigare nämnt i bloggen. Men Sara läser inte bloggar, så jag berättade det för henne istället. Dessutom så förstår man nog bättre om man får höra det muntligt av mig skulle jag tro. n_n
I alla fall så älskar jag att bara prata ut med Sara, det är inte så att hon kommer med de bästa förslagen eller råd. Utan hon bara får mig att må bra. Hon är som en klocka, hon håller mig liksom kvar på marken. Och det är bra, för det händer ganska ofta att folk svävar upp i de blå allt för lätt. She is like my Hero, but not a regular Hero, A non violence Hero. She is my Angel. Såna finns de väldigt få av.
Idag ska jag ut och luncha med my Angel, vi ska sitta på Wayne's Coffee har vi bestämt. haha. Sist vi satt där så fastnade vi där i ca tre timmar. Och då fikade vi bara, så jag undrar hur länge det blir den här gången... ;D
Det är så roligt att se förändringar ske, oftast så märker man det först efter att förändringen skett. Men att se det ske är som att vara vaken när man drömmer. Det kan vara så uppvaknade att se det, samtidigt så vill man bli lite överraskade ibland. Vi är ju så vana med att se att nåt hänt, först efter att det har hänt. Så det är verkligen nåt nytt för mig. Jag pratar förstås om min syster Shelly och hennes steg in till kvinnligheten. Hon har alltid vart pojkflickan i familjen och klassen. Och att se henne gå från liten pojkflicka till ung kvinna är verkligen svårt att föreställa sig. Det är inte bara för att jag är hennes syster, utan även hon tycker att det är lite skrämmande.
Jag önskar bara att jag nån gång i mitt liv kan vara vaken vid en förändring, jag hoppas att jag kan få uppleva nåt liknade. För det är verkligen storslaget.
Nu gott folk, ska jag göra mig i ordning för att luncha med Sara. Och sen ska jag till pappa och jobba lite. C=
Michelle ♥
I vanliga skulle mina storesystersplikter ta över, och se till så att min lillebror skulle få en ordentlig lunch, men jag var alldeles för trött för att orka göra det. Så jag sa åt honom att värma en panpizza istället. ^.^
För er som inte vet hur gammal min brorsa kankse tänker att jag är väldigt hemsk. Men faktum är att han är ett år yngre än mig...Så han kan absolut laga sin egen lunch..haha
Niki ringde också och undrade om jag ville ut och julhandla med henne, jag ville så gärna göra det, med tanke på att Shellys julklapp fortfarande finns nånstans ute i stan. Men jag som planerar så mycket hade ju självklart lovat Sinderella att hon fick ta med sig en kompis hem, och då skulle jag ju självklart vara barnvakt. Så jag var tvungen att lämna återbud till Niki. [I apologize]
I onsdags när jag träffade Sara så berättade jag för henne om hur allting hade gått med den här personen, och hur jag kände. Och det är inget nytt, utan bara det jag tidigare nämnt i bloggen. Men Sara läser inte bloggar, så jag berättade det för henne istället. Dessutom så förstår man nog bättre om man får höra det muntligt av mig skulle jag tro. n_n
I alla fall så älskar jag att bara prata ut med Sara, det är inte så att hon kommer med de bästa förslagen eller råd. Utan hon bara får mig att må bra. Hon är som en klocka, hon håller mig liksom kvar på marken. Och det är bra, för det händer ganska ofta att folk svävar upp i de blå allt för lätt. She is like my Hero, but not a regular Hero, A non violence Hero. She is my Angel. Såna finns de väldigt få av.
Idag ska jag ut och luncha med my Angel, vi ska sitta på Wayne's Coffee har vi bestämt. haha. Sist vi satt där så fastnade vi där i ca tre timmar. Och då fikade vi bara, så jag undrar hur länge det blir den här gången... ;D
Det är så roligt att se förändringar ske, oftast så märker man det först efter att förändringen skett. Men att se det ske är som att vara vaken när man drömmer. Det kan vara så uppvaknade att se det, samtidigt så vill man bli lite överraskade ibland. Vi är ju så vana med att se att nåt hänt, först efter att det har hänt. Så det är verkligen nåt nytt för mig. Jag pratar förstås om min syster Shelly och hennes steg in till kvinnligheten. Hon har alltid vart pojkflickan i familjen och klassen. Och att se henne gå från liten pojkflicka till ung kvinna är verkligen svårt att föreställa sig. Det är inte bara för att jag är hennes syster, utan även hon tycker att det är lite skrämmande.
Jag önskar bara att jag nån gång i mitt liv kan vara vaken vid en förändring, jag hoppas att jag kan få uppleva nåt liknade. För det är verkligen storslaget.
Nu gott folk, ska jag göra mig i ordning för att luncha med Sara. Och sen ska jag till pappa och jobba lite. C=
Michelle ♥
Kommentarer
Trackback
