Pepparkaksbak och Leonardo DiCaprio

Igår efter att jag vart och hämtat lillsystrarna från skolan och hämtat paketen från posten, så gick vi hem och bakade pepparkakor. Det låter mycket mysigare än vad det var. Jag okrade till en början inte vara med, utan gjorde bara vad en storasyster sklle göra. Ta fram allting åt dem och såg till att de hade tvättat händerna. Men efter ca en timme och klockan börjar dra sig åt sex, så bestämmer jag mig för att snabbt kavla ut degen och och lät de sätta dit formerna. De hade under en timme bara hunnit fylla en pålat, och middag skulle snart serveras på vårt bord, så jag var tvungen att snabbspola allting, hehe.
Vad jag har kommit underfund med är att baka pepparkakor är roligt, men att sen behöva äta dem är ren pain. xD
Nej fullt så farligt är det inte, men de är inte goda det kan jag lova er. Det jobbigaste blir i sånt fall att behöva diska allt sen.

Till kvällen så bänkade jag mig framför soffan för att kolla på Titanic. Det var evigheter sen jag såg den, jag var kanske 12 år då. Den allra första gången jag såg den så var jag 8 år, jag minns bara bilderna, för jag förstod självklart inte vad de sa. Men jag kom ihåg att jag grät, för mamma grät. Jag tyckte det var sorgligt för mamma tyckte det. Jag var helt enkelt väldigt rörd. Igår kväll var det inget undantag, men jag kunde hålla det inombords, den här gången förstod jag även de sarkastiska tonerna och stoltheten hos karaktärerna i filmen. Jag förstod allt som jag hade gått miste om när jag såg den vid 12 års ålder.
Detta är som livet och dess väg. Vi är aldrig färdig lärda, vi tar aldrig studenten från kunskapen om livet. Tvärtom att lära sig om livet, börjar på allvar när vi tar studenten. Så när jag är ännu äldre så ska jag sätta mig ner och kolla på Titanic. Idag är jag vid Rose's ålder och jag förstår mig på henne. Jag förstår exakt vad hon känner. Om några år kanske jag kan lära mig att förstå Hockley ännu bättre. Ni förstår säkert hur jag resonerar. Leonardo DiCaprio är så sööt i Titanic, han ser så liten ut. Babyface till hundra. Och om nån har sett Blood Diamond så kan man skåda hans utveckling från pojke till man.
Leo är tio år äldre nu, men nån som inte gillar honom nu...För mig gör det inte nåt. n_n
Idag ska jag till skolan och möta Sara för att fixa mitt sl-kort iför nästa termin. Efter det så ska vi till nån Te-shop för att Sara ska handla nånting där. Jag funderar på att droppa in nånstans och köpa resårband till min repetoar-kjol. Vid fem så ska vi till Kulturama och se på deras föreställning, Amanda ska vara med. Vi ska dit och kolla på henne egentligen. ^.^ Jag har inte sett den tjejen på en månad, saknar henne verkligen.
Nu när det är lov så tänkte jag också försöka spendera lite tid med nåra andra från klassen min gamla klass (det år lite svårt att sluta benämna det som klassen) Men jag vet också att de inte slutar förrän på fredag, så nu kan jag utnyttja tiden väl, genom att spendera min lediga tid till att vara en bra dotter som gör alla hushållssysslor som en mamma gör, och vara hemma och göra min övningar. =D

Nu ska jag duscha och göra hushållssysslor, sen ska jag in till stan.

Michelle ♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0