Michelle Xie

Har nu sett den omtalade filmen om facebook; The Social Network. Själv tycker jag att Jesse Eisenberg gör ett ytterst charmigt och bra jobb som Mark Zuckerberg, grundaren av Faceook. Han pratar i 120 och ibland undrar man om en människa kan prata så snabbt om något så invecklat!

Jag märker att varje år det är höstlov så benänmner jag mitt inlägg för 'höstlov' eller 'äntligen lov', så nu tänkte jag att en annan titel är efterlyst. En tanke som slog mig idag när jag lämnade skolan var att det här är mitt allra sista höstlov, liksom mitt sista sommarlov, det har redan vart, och snart kommer det bara vara en massa 'sista' saker. Lite sorgligt faktiskt. Men men, ikväll ska jag då börja njuta av mitt härliga höstlov med en disneyklassiker, jag har valt ut Pocahontas som jag inte har sett på jätte länge! Imorgon ska det bli klass på Operan, middag hos mormor och morfar och passa systrarna och sedan blir det bio med två extrem härliga knasbollar.

So what if love isn't enough anymore?? Does it really still matter if I love dancing or not? If it does, then what? I really love it, I do. But try to imagine that you are pursuing your dream; hopelessly, while everything around it is working against it. While the whole universe is doing its best to stop you from getting anywhere..Is it still worth it? I don't know, these day I seem to have no answer to anything anymore..However what I do know is that when the whole world is letting you down, you'd be lucky if there are someone to catch you.

Det har ju vart ett sådant ståhej om mina cv-bilder. Men nu har jag iallafall till slut fått dem och allt är rätt nu, enda haken är ju då att jag inte är nöjd någonstans! Nu ska jag inte gnälla mer, jag vet att bloggen lätt blir ett ställe för mig där jag kan få gnälla och klaga väldigt mycket, men i framtiden ska jag försöka att inte göra så mycket av det.
Det finns två prsoner som längtat sååå efter dem här bilderna, och ja..här är dem...

Jag undrar om jag verkligen har valt rätt väg ibland. Efter så många år av skador hit och dit, så undrar jag verkligen om jag är menad för att hålla på med dans egentligen. Viljan att fortsätta har hjälpt mig att fortsätta med dansen, men nu händer det väldigt ofta att jag ifrågasätter mig själv hela tiden. Vill jag fortfarande? Kan jag? Är det värt det? Just nu, this very right moment kan jag säga att jag vill det här. Men det är en helt annan känsla när jag är i salen och står där; dansrörelseförhindrad...Och det har jag vart i över fem år! Under sådana stunder är min vilja inte aktuell längre, utan frågan om jag ens kan göra det här blir så viktig. Sedan återstår frågan om det ens är värt det, är det värt mödan att satsa på något som under en längre tid verkat vara ett hopplöst fall?? Jag vill knappt svara på den frågan.
Har jag valt rätt väg att gå? Eller har jag valt att ta en promenad på isbanan?


Vilken väg ska jag ta, när alla vägar ändå är lika svåra att gå??

Michelle ♥

Just nu sitter jag och äter frukost, det händer inte ofta att datorn slås på vid den här tiden, men eftersom jag gick upp lite tidigre än vanligt för att ta en morgondusch så har jag en himla massa tid över. En toast på mörkt bröd från Polarbröd och så äpple och kanel te slinker nu ner. Jag tänkte uppdatera nu när jag ändå har lite tid, för ikväll ska jag börja förbereda för svenska nationella- den muntliga delen. Jag lär alltså inte prioritera datorn med andra ord.

Jag som sa att jag skulle uppdatera bloggen lite oftare den här veckan, så har det ändå gått halva innan det första inlägget kommer. Iallafall så kan jag (som vanligt) skylla på skolan och framförallt projektarbetet. Vi har verkligen haft en extremt produktiv vecka, och har koreograferat två minuters dans på tre dagar. Till skillnad från den första delen av stycket, där vi spenderade en månad på tre minuter...Så vi har verkligen kommit i gång med skapandet känner jag!

Underhöll mig själv i eftermiddags med att kolla på Changeling med Angelina Jolie. Man skulle väldigt enkelt tro att den är en typisk hollywood produktion, där Jolie som gestaltar en mamma vars son har försvunnit hittar sin son på slutet med en typisk 'happily ever after' tema, men riktigt så är det inte. Trots att filmen kan räknas som att den slutar lyckligt så är det ändå på ett sätt extremt rörande. Att hela filmen sedan baseras på en verklig historia gör ju bara hela konceptet ännu bättre.


Jolie är extremt smal och skör i filmen, vilket faktiskt passar väldigt bra in på filmen. Inte för att det skulle vara bra att vara så smal, men en mamma som har förlorat sin son, hon ser nog till 99% ut som Jolie gör i filmen.

Det var ett tag sen jag faktiskt uppdaterade mig, och sist jag gjorde så gnällde jag en massa. Det kanske lyckas bli en liten ändring på det framöver, (iallafall i en eller två veckor) för nu har jag inte alls mycket teori eller annat som skulle ta upp en massa tid från att hålla mig borta från datorn. Tvärtom, nu måste jag nästan börja kolla runt för framtida auditions och andra upcoming projects som kan intressera mig. Så det blir nog ganska mycket browsande.

Michelle ♥

Just nu är jag lite smått irriterad på mediaelverna och deras lärare för deras inkomentens. Dem har lyckats blanda ihop mig med en annan Michelle i klassen, men det förstod dem inte förrän det felet redan var gjort, så nu är slutprodukten klar av mitt CV-omslag. Det går ändå att acceptera om det inte vore för att dem har redigerat fel bild, jag valde ut två som skulle redigeras och nu har dem tagit fel bild...På toppen av det så är läraren så otroligt oansvarig av sig. När jag förklarade för henne att mina CV bilder behövs inom en väldigt snar framtid så uttryckte hon sig på det här sättet:

Just nu sitter jag på youtube och letar engagerat efter airport boarding announcements till projektet. Det ska liksom vara bra ljud kvalité; vilket betyder att man måste kunna höra vad dem säger, som om vi vore på en flygplats med lite oväsen runt oss, och så måste det vara ett boarding call så att det passar in till vår miljö. Så just nu sitter jag och browsar runt på youtube, om det är någon som har hört något sånt ljud så får han/hon gärna tipsa mig om det!

Eftersom jag har varit sjuk en längre tid så är min kropp lite svagare, jag har ju inte precis ätit jätte bra under tiden jag har varit sjuk. Å andra sidan kan det vara ganska förståeligt med tanke på att man förlorar aptiten när man är sjuk, iallafall när man är riktigt sjuk, så just nu känns det lite motigt att komma tillbak till salen och dansa. På toppen av det så gör Josephine (min danslärare) världens jobbigaste klasser som kräver en hel del från oss som elver, både fysiskt och psykiskt.
Det som är väldigt frusterande just nu är att jag har börjat känna av min onda hälsena igen. I lördags började det göra ganska ont och det har olyckligtvis hållit i sig  hela helgen...



Michelle ♥

Första skoldagen efter en längre tids frånvaro och det kändes faktiskt helt okej. Jag tog mig friheten att ta sovmorgon idag och sedan satt jag och kollade på balettklassen och repen på Opera, så egentligen så var dagen ganska så bortslängd. Jag satt ju mest och kolla på, iallafall fram tills projektrepet, där jag (i och för sig också stt och kolla) men jag kunde uttrycka mig verbalt om vad jag tyckte; komma med åsikter, frågor, förslg och lite coaching-råd. Det visade sig att min projektgrupp har fått väldigt mycket gjort den här veckan och vi är nu uppe i ca 1,30 minuts koreografi. Skönt tycker jag, det bästa är ju också att dem koreograferade den biten där jag inte ens ska vara med, så det är ju hur effektivt som helst! Nu ska vi bara se till att boka in ett handledarmöte med Nina så att vi kan få lite professionell råd och tips om hur vi kan göra allt bättre.

Nu har jag ytterligare spenderaten dag åt att kolla på filmer igen, eller snarare två.

När man är sjuk så finns det så otroligt mycket tid över, och vad gör man inte när man har så mycket tid då? Jag har valt att kolla på en massa filmer, filmer som man absolut borde se och filmer som mest är för tidsfördriv. Eftersom det har gått en längre tid med hostan (som aldrig vill försvinna) så har jag nu bokat in en tid med läkaren 14.20 idag. Så förhoppningsvis får jag väl antibiotika eller något mot det.

Sådär ja! Nu har höstens förkylning slagit till på riktigt och den lär hålla i sig tills vidare vågar jag tro. Jag har inte uppdaterat på ett par dagar nu, och det skyller jag på skolan. Långa skoldagar och energikrävande uppgifter. Vi jobbar för fullt med projektet varje dag, och det brukar oftats sluta med att vi lämnar skolbyggnaden vid sju. Men allt hårt arbete lönar sig, för vi kommer faktiskt någon vart med projektet. Visserligen har vien väldigt lång väg kvar att gå, men vi har iallafall tagit ett par steg på vägen, och det är ju bättre än ingenting.

Äntligen efter en hel veckas av hostande och feber så mår jag äntligen bra igen, eller någorlunda iallafall. Så nu ska de dansas och ha sig för mig. I lördags så hade jag pas de deux med László, klassen var helt underbar, nästan precis som det var i Budapest. (Jag vet att jag tjatar mycket om Budapest, men de frälste mig på ett sätt.) Och nu imorse så fortsatte jag med tänket och behöll mentalieten som jag fick med mig från Lászlós läger och använde mig av det på klass idag. Jag verkligen ÄLSKAR att träna på det här sättet, det gör så att det svåra till och med blir roligt nu. För det blir en utmaning som blir på ett sätt approachable, det känns liksom inte lika omöjligt längre.

Äntligen kom fredagen! Ni anar inte hur mycket jag har längtat efter att bara få vara hemm och göra absolut INGENTING på kvällen. Inga måsten om att sitta vid datorn och skriva uppsatser, leta musik till projektarbetet eller plugga in Rimskij-Korsakovs biografi. Det är egentligen inte alls mycket skolarbete i jämfört med vad jag hade i tvåan, men när man mår sisådär halvbra, så är det inte så kul att behöva ha en massa måsten på sin lista som involverar ansträngning (av alla möjliga slag).


Jag saknar också träningen i Budapest!

Michelle ♥

Har precis suttit och skypat med Silje, en av dem närmsta vännerna som jag har här i livet. Det är så udda att inte ha henne här i Stockholm med mig, utan hon är på andra sidan Atlanten... Men nu så har jag suttit och pratat med henne i en halvtimme eller så, om allt som vi har gått miste om den senaste (egentligen är det hela tre månader) tiden. Genast nu känns det mycket bättre, tänk vad stor inverkan en vän kan ha på en alltså! :)