Michelle Xie

Just ja, jag glömde nästan! Jag jobbar ju också, hela helgen lång, från fredag till söndag. Varav fredag och lördag räknas nästan som nattjobb. Jag slutar ett på natten, lagom tid för att möta på en massa fulla kompisar på vägen hem. Att jag dessutom har kinesiska på söndagsmornarna är ju lagom kul. Fyra timmars sömn och sedan är det upp till skolan, på toppen av det så ska jag jobba fyra timmar på kvällen hos pappa också. Det gillar vi starkt. Så nej, jag sover aldrig bort halva dagen om jag inte måste göra ett aktivt beslut att skolka träningen på måndagar, och det brukar jag vara ganska duktig på att göra, eftersom jag tränar på kvällen också. Men det här var ju inte det jag ville komma till. Det jag skulle påpeka var att nu är alla andra har lov och är fria att göra vad de vill, så är det helt tvärtom för mig. Jag som har haft lov hela hösten, har helt plötsligt en helvetes massa skola den här veckan. Mitt Engelska C prov är nästa vecka tisdag och i fredags fick jag tre skolböcker, tre romaner och ett häfte på sju sidor inför provet. Är det karma kanske? För att jag har haft lov hela hösten och nu helt plötsligt är det ombytta roller??

Efter Fried Rice så ska jag möta upp mina vänner och så får vi se vad vi hittar på helt enkelt, efterfest, dra vidare till någon klubb som stänger fem, ja you name it. Vi får se helt enkelt. Men kvällen till ära så ska jag vara Sailor Mars! Hur bra är inte det?? Jag var Sailor Mars för ett och ett halvt år sen, på en studentskiva och nu när jag ändå ska på Fried Rice, så varför inte, eller hur??

Jag läste i tidningen förra veckan att Westlife tydligen ska splittras upp efter 14 år som band, inte för att det kom som en chock för mig. Vi Westlife fans har länge haft de på känn med tanke på att dem har blivit mindre och mindre produktiva dem senaste åren. Till jul ska dem släppa en greatest hits album och till vår ska dem ha en farewell-tour runt om i England. Varför har dem bara turnén i England för?! Sist Westlife gav en konsert i Stockholm var 2006, det är fem år sedan! Dem har däremot varit här på PR-tour för två av deras nya album, både 2007 och 2008. Men som sagt, en konsert har dem inte haft på sex år. År 2007 var det året då jag till och med träffade dem! Dem hade en skivsignering i Gallerian och jag var en av dem sista som fick köa till en autograf. Året därpå hade dem aldrig en skivsignering, däremot ställde dem upp i programmet Förkväll på TV4 för en intervju om deras nya skiva. Så i vår ska dem alltså ha en farewell-tour och det finns inget undantag där, Westlife håller sig till Britain och inget mer, olyckligtvis...Därför funderar jag nu på att köpa biljetter till konserten i London den 23 eller 24 Maj. Jag vet själv inte om det bara handlar om en impuls eller om jag verkligen ska göra det. Pengar har jag ju, frågan är bara om det är absout värt det. Jag vill ju så gärna se dem en sista gång. Det var ju så länge sen!!!

Att det sedan finns minst lika många människor som jublar över att Westlife äntligen lägger ner bryr jag mig inte om. Westlife är och kommer alltid att vara bra för mig. Dessutom så tar allt slut förr eller senare.

Nu blir det till att plugga engelska varje dag inför tentan den åttonde november. Det är tur att min bror kan låta mig låna hans engelska c bok, på så sätt slipper jag köpa en egen lärobok för 500 kronor. Nu sparar jag ju ganska mycket genom att läsa ur hans och har ett hum om vad han gör för nåt på sin kurs på skolan. Speciellt med tanke på att tentan äger rum i hans skola! Sedan så hoppas jag på att få läsa ett par kurser på universitet till våren också. Men sista anmälningsdagen var i lördags, så det lär ju vara ett tag kvar innan man får veta om man har blivit antagen till dem kurserna som man vill läsa.

deprimerande eller inspirerande??

Snart ska jag iväg och jobba hos pappa och efter jobbet ikväll har jag en dejt med Anika. Vi ska gå och se One Day! Om ni bara visste hur länge vi två har gått och längtat efter det! För ett år sedan läste vi ut boken om Emma och Dexter, och nu iår har den gjort succé i Sverige och skapat sådan hype. Men det är den värd. För hisorien om Emma och Dexter är verkligen rörande och hjärtvärmande! Det spelar ingen roll om filmen är bra eller inte, för jag kommer att älska den ändå. Bara för att jag är ett sådant fan av One Day, men också för att Emma och Dexter är som jag och en vän ju.