Michelle Xie

Under veckan så har jag repeterat så otroligt mycket så att kroppen bara kollapsar på kvällen. Därav frånvaron på bloggen. Jag vet att jag tidigare nämnt att jag inte gör så himla mycket i stycket som vi repeterar inför jubilemusföreställningen, men som jag även nämnde så sa jag att det säkert kommer mer som jag ska få göra, vilket det nu har gjort. Så det betyder alltså att jag faktiskt får repa en massa och det är kort sagt väldigt utmanande och krävande. Speciellt med tanke på att min kondition inte har varit på topp sen jag blev riktigt illa sjuk i höstas. Däremot så känner jag att det här är väldigt bra för mig, att få träna så intensivt mycket och verkligen pusha min kropp tillbaka till standardläge. Det är verkligen vad jag behöver inför mina två sista auditions, (iallafall än så länge). Men allting har ju en konskevens och i det här fallet så är det träningsvärken. Att träna så mycket som jag gör nu (dvs från 9.30-18.00 med två timmars lunch paus) innebär alltså extrem träninsvärk. Mer behöver jag nog inte säga, förutom att på toppen av all träningsvärk så har jag även slagit upp mina knän, då vår koreograf älskar att göra en massa sekvenser där vi slänger oss ner på våra knän. Men men, det är inte och klaga på, för det är sjukt roligt att få göra allt det här.


under ett rep då vi improviserade lite med att jag skulle gå emellan två killar som 'fightas' ^^

Michelle ♥

Alldeles nyss bokade jag både flyg och hotell till Zurich igen. Nästa fredag ska jag nämlligen göra en audition till Cinevox Junior Company. Men det tar åt en aning, för biljetterna är inte precis billiga och Schweiz är ju bara en av världens dyraste länder att bo i och Zurich är ju bara europas dyraste stad...Fast när man är så desperat och efter ett kontrakt som jag är så får jag tåla det här. Jag är säker på att det är värt det, även m det visar sig att jag iinte får jobbet så är det iallafall för erfarenhetens skull. Den här gången åker jag med min kusin Victoria, vi åker tordagkväll och kommer tillbaka på lördagsmorgonen. På det här sättet missar varken hon eller jag så mycket skola.

Ytterligare en hel vecka har gått och jag varken orkat eller velat blogga. Jag överdriver inte när jag säger att jag har i princip däckat vid tio-tiden varje dag! Jag och en kompis har börjat med en ny vana där vi går ner till gymmet efter balettklassen varje dag för att cykla och göra en massa övningar. Och tro det eller ej, men det ger resultat. Så nu ska jag fortsätta med den här nya vanan och try to keep it up. En sak som har varit lite dramatiskt för mig och min klass den här veckan är vår balettlärare, vi kan väl säga att elev- och lärarförhållandet har varit en aning dålig på sista tiden och nu har det väl nått botten (mer eller mindre). Så på måndag har vi alla bestämt oss för att ändra inställning och åtminstone försöka göra det bättre iallafall. För har vi ändrat på oss och det fortfarande är lika dåligt, så vet vi ju att det inte är oss det är fel på. Vi får helt enkelt hoppas att det hjälper.

Nu börjar det äntligen smyga sig fram till helg, gud som jag har längtat efter det! Fredag har varit bra och den kom precis i tid med att jag började längta. Vi har inte haft någon klass med vår ordinarie balettlärare på hela veckan då hon har legat hemma med vinterkräksjukan, så vi har fått träna för skolans äldsta balettlärare, som också är den gulligaste av dem alla; Elise. En fin dam som bara sprider positiv energi hela klassen igenom, och som har ett sånt fantastiskt tålamod med oss, inte för att vi är stökiga eller så. Utan jag hävdar mest på att hon aldrig jäktar oss till att förstå någonting, utan hon förklarar bara tills vi förstår eller klarar av att göra något.

Ber om ursäkt för att jag än en gång struntat att skriva någonting på bloggen. Det beror nog på mitt så ganska händelselösa liv för tillfället. När man går tillbaka till rutiner och vardagsliv så är det inte mycket som händer, iallafall inte en dans elev som går i skolan från åtta till sex varje dag, och det enda som man orkar med när man kommer hem vid halvsju tiden förutom att äta middag, är att slötitta på TV för att sedan däcka vid nio-tio tiden.

Så har det lyckats gå nästan en hel vecka sen jag sist postade ett inlägg, men jag tror att jag varnade för dåligt uppdaterande...Sportlovet är över, mitt livs förmodligen sista sportlov och jag spenderade dem sista dagarna av mitt lov i Mulhouse (i Frankrike) och Zurich med min kära bror. Jag åkte iväg för att göra en audition till Ballet du Rinh, som visade sig vara mycket mer klassiskt inriktade än vad jag hade tänkt mig. Min audition gick inte så bra och än en gång åkte jag hem med ett ytterligare ett 'nej'. Utav alla min fyra hitills gjoda audition så var den här tveklöst den sämsta. Jag måste få säga att självförtroendet inte ligger på yopp iallafall. Men aja, nu är det iallafall tillbaka till rutinerna och vardagen; skolan och daglig träning. Jag ser faktiskt fram emot att kunna vara hemma i sverige i en hel månad innan jag beger mig ut på min sista men mest intensiva audition-turné till fyra olika städer inom loppet av 10 dagar! Vi får hoppas (eller jag får hoppas) att dem sista går bättre än vad dem fyra första gick.

I ett hopplöst försök om att träna mycket under lovet så lyckades jag pallra mig till simhallen imorse med min syster på tio år och motions simma lite. Jag kan tyvärr varken skryta med antalet längder jag orkade med eller något annat för den delen. Vi var där i ungerfär en timma innan jag tyckte att vi förtjänat lite tid i bastun, så där fastnade vi i en halvtimma. Det lyxiga med Huddingehallen är att dem både har en vanlig bastu och en ångbastu. Så vi satt såklart i båda och bara njöt (eller iallafall i början...)