Michelle Xie

Jag märker att varje år det är höstlov så benänmner jag mitt inlägg för 'höstlov' eller 'äntligen lov', så nu tänkte jag att en annan titel är efterlyst. En tanke som slog mig idag när jag lämnade skolan var att det här är mitt allra sista höstlov, liksom mitt sista sommarlov, det har redan vart, och snart kommer det bara vara en massa 'sista' saker. Lite sorgligt faktiskt. Men men, ikväll ska jag då börja njuta av mitt härliga höstlov med en disneyklassiker, jag har valt ut Pocahontas som jag inte har sett på jätte länge! Imorgon ska det bli klass på Operan, middag hos mormor och morfar och passa systrarna och sedan blir det bio med två extrem härliga knasbollar.

So what if love isn't enough anymore?? Does it really still matter if I love dancing or not? If it does, then what? I really love it, I do. But try to imagine that you are pursuing your dream; hopelessly, while everything around it is working against it. While the whole universe is doing its best to stop you from getting anywhere..Is it still worth it? I don't know, these day I seem to have no answer to anything anymore..However what I do know is that when the whole world is letting you down, you'd be lucky if there are someone to catch you.

Det har ju vart ett sådant ståhej om mina cv-bilder. Men nu har jag iallafall till slut fått dem och allt är rätt nu, enda haken är ju då att jag inte är nöjd någonstans! Nu ska jag inte gnälla mer, jag vet att bloggen lätt blir ett ställe för mig där jag kan få gnälla och klaga väldigt mycket, men i framtiden ska jag försöka att inte göra så mycket av det.
Det finns två prsoner som längtat sååå efter dem här bilderna, och ja..här är dem...

Jag undrar om jag verkligen har valt rätt väg ibland. Efter så många år av skador hit och dit, så undrar jag verkligen om jag är menad för att hålla på med dans egentligen. Viljan att fortsätta har hjälpt mig att fortsätta med dansen, men nu händer det väldigt ofta att jag ifrågasätter mig själv hela tiden. Vill jag fortfarande? Kan jag? Är det värt det? Just nu, this very right moment kan jag säga att jag vill det här. Men det är en helt annan känsla när jag är i salen och står där; dansrörelseförhindrad...Och det har jag vart i över fem år! Under sådana stunder är min vilja inte aktuell längre, utan frågan om jag ens kan göra det här blir så viktig. Sedan återstår frågan om det ens är värt det, är det värt mödan att satsa på något som under en längre tid verkat vara ett hopplöst fall?? Jag vill knappt svara på den frågan.
Har jag valt rätt väg att gå? Eller har jag valt att ta en promenad på isbanan?


Vilken väg ska jag ta, när alla vägar ändå är lika svåra att gå??

Michelle ♥

Just nu sitter jag och äter frukost, det händer inte ofta att datorn slås på vid den här tiden, men eftersom jag gick upp lite tidigre än vanligt för att ta en morgondusch så har jag en himla massa tid över. En toast på mörkt bröd från Polarbröd och så äpple och kanel te slinker nu ner. Jag tänkte uppdatera nu när jag ändå har lite tid, för ikväll ska jag börja förbereda för svenska nationella- den muntliga delen. Jag lär alltså inte prioritera datorn med andra ord.

Jag som sa att jag skulle uppdatera bloggen lite oftare den här veckan, så har det ändå gått halva innan det första inlägget kommer. Iallafall så kan jag (som vanligt) skylla på skolan och framförallt projektarbetet. Vi har verkligen haft en extremt produktiv vecka, och har koreograferat två minuters dans på tre dagar. Till skillnad från den första delen av stycket, där vi spenderade en månad på tre minuter...Så vi har verkligen kommit i gång med skapandet känner jag!

Underhöll mig själv i eftermiddags med att kolla på Changeling med Angelina Jolie. Man skulle väldigt enkelt tro att den är en typisk hollywood produktion, där Jolie som gestaltar en mamma vars son har försvunnit hittar sin son på slutet med en typisk 'happily ever after' tema, men riktigt så är det inte. Trots att filmen kan räknas som att den slutar lyckligt så är det ändå på ett sätt extremt rörande. Att hela filmen sedan baseras på en verklig historia gör ju bara hela konceptet ännu bättre.


Jolie är extremt smal och skör i filmen, vilket faktiskt passar väldigt bra in på filmen. Inte för att det skulle vara bra att vara så smal, men en mamma som har förlorat sin son, hon ser nog till 99% ut som Jolie gör i filmen.

Det var ett tag sen jag faktiskt uppdaterade mig, och sist jag gjorde så gnällde jag en massa. Det kanske lyckas bli en liten ändring på det framöver, (iallafall i en eller två veckor) för nu har jag inte alls mycket teori eller annat som skulle ta upp en massa tid från att hålla mig borta från datorn. Tvärtom, nu måste jag nästan börja kolla runt för framtida auditions och andra upcoming projects som kan intressera mig. Så det blir nog ganska mycket browsande.

Michelle ♥

Just nu är jag lite smått irriterad på mediaelverna och deras lärare för deras inkomentens. Dem har lyckats blanda ihop mig med en annan Michelle i klassen, men det förstod dem inte förrän det felet redan var gjort, så nu är slutprodukten klar av mitt CV-omslag. Det går ändå att acceptera om det inte vore för att dem har redigerat fel bild, jag valde ut två som skulle redigeras och nu har dem tagit fel bild...På toppen av det så är läraren så otroligt oansvarig av sig. När jag förklarade för henne att mina CV bilder behövs inom en väldigt snar framtid så uttryckte hon sig på det här sättet: